Stödfest i Stockholm gav nästan 12 000 kronor till Stridsfonden

Lördagen den 9 april anordnade Arbetarsolidaritet Stockholm föredrag och stödfest för Stridsfonden på Kungsholmen. Under dagen såldes fika, mat, dryck, böcker och annat till förmån för Stridsfonden.

Jan Hammarlund var en av artisterna som stod för fantastisk underhållning under kvällen. Foto: Arbetarsolidaritet

Representanter från Stockholms Sopgubbar berättade om sin kamp och beröringsytor med andra klasskonflikter. Jan Hammarlund bjöd på stämningsfulla politiska sånger och Format och Storsien bjöd senare på tung hiphop.

Arbetarsolidaritet Stockholm riktar ett stort tack till inbjudna föredragshållare, artister, dj:s och alla ni andra som hjälpte till att under kvällen få in nästan 12 000 kronor till Stridsfonden. Pengarna kan snart komma till användning vid en arbetsplatskonflikt nära dig!

Brevbärare upp till kamp mot försämrade arbetsförhållanden

På initiativ av brevbärare i Stockholmsförorten Skärholmen samlades torsdag 24 april drygt femtio brevbärare från ett tiotal kontor i staden. Mötet syftade till att lägga grunden till en gräsrotsrörelse bland postarbetarna i Stockholm, mot den allt högre arbetsbelastningen och de osäkrare anställningsförhållandena.

Flera mötesdeltagare vittnade om minskade personalstyrkor, massiv övertid och uppsplittrade arbetsgrupper – och bemanningsföretag som får täcka upp de värsta glappen. På mötet fanns även representanter från såväl SEKO som SAC Syndikalisterna och Postarbetarunionen och man diskuterade vikten av att bygga en rörelse på golvet, här och nu. Man lade planer för en kampanj med en demonstration och mediauppvaktning gällande konsekvenserna av försämringar för brevbärarna, bland annat den försämrade kvalitéten på Postens tjänster. Utöver detta beslutades om ett nytt möte då deltagarna skulle försöka mobilisera än fler, samt antogs en rad krav som man kommer arbeta för att förankra på arbetsplatserna och ställa till sina arbetsköpare:

– Mer fastanställda, mer trygga anställningar!
– Mindre distrikt!
– Vi vill ha fasta distrikt!
– Följ arbetsmiljölagen – arbetet ska anpassas efter den enskilda individens förmåga!
– Nej till bemanningsföretag!
– Nej till alkolås!

Göteborg: Välbesökt möte om städerskestrejken

Den stora gruvstrejken 1969-70 vid LKAB:s gruvor i Svappavaara, Kiruna och Malmberget har många hört talas om. Men på LKAB arbetade även kvinnor vilka vi valde att lyfta fram i helgen. Vi tycker att denna historiska och vilda strejk är spännande och intressant av många olika skäl, delvis då de strejkande arbetarna inte hade något fack bakom sig utan körde ändå och delvis för att det var en viktig kvinnofråga.

Lördag 26 mars arrangerade Förbundet Arbetarsolidaritet Göteborg ett föredrag med författaren Jessika Grahm, som intervjuade de strejkande städerskorna när det begav sig vilket resulterade i boken ”Vi är ju ändå bara städerskor”. Efter föredraget visades filmen ”Skitig, uppkäftig och självklart”, en dokumentärfilm av Brita Landoff som handlar om städerskornas och sömmerskornas uppror på 70-talet. I filmen ges en gedigen tillbakablick över vad som hände och vad som drev dessa kvinnor att agera som de gjorde.

En av de intervjuade säger idag att:
”Vi trodde ju att våra krav var så självklara, att det var uppenbart att vår situation var oacceptabel. Vi planerade inte för något stort, vi visste inte att vi bröt mot regler och lagar – och tur var väl det. Vi bara bestämde oss för att vägra – och sedan rullade det bara på och blev mycket större än vi anat.”

Städerskestrejken handlade om ett krav på högre löner och ett värdigt liv och var en mycket intensiv kamp mot det multinationella bolaget ASAB. I november 1974 gick städerskorna på Domnarvets järnverk i Borlänge ut i strejk med kravet på 5 kronor mer i timmen. De fick omedelbart stöd från järnverksarbetarna på Domnarvet som startade en insamling. Strejken spreds därefter till Svappavaara, Kiruna, Malmfälten, Arlanda och Skövde. När städerskorna i Skövde avskedades gick också deras kolleger i Umeå i strejk. I Borlänge fick städerskorna efter en vecka igenom kravet på högre löner medan skövdestäderskorna blev dömda i Arbetsdomstolen.

Solidariteten med städerskorna var stor i landet. Strejkerna fick stor uppmärksamhet i massmedia, stödaktioner anordnades och pengar samlades in. Det arbetades mycket med stödkommittéer och bland annat Hamnarbetarna i Göteborg arrangerade solidaritetsmöten för att lyfta frågan. Efter en historisk genomgång och ett mycket intressant föredrag av Jessika Grahm och filmvisningen öppnade vi upp för diskussioner och frågor. Bland annat fick vi en kort bakgrund om den kommande strejken som lärarna på Björkbackas Ungdomshem inledde igår, måndag. Därefter öppnade vi baren och fortsatt diskussionerna på en trevlig och mycket uppskattat pubbkväll.

Vi vill tacka de cirka 30-40 deltagare som kom till föredraget och ett extra stort tack till Jessika! Dessa sorters möten om arbetarhistoria och klasskamp kommer vara en fortsatt del av Förbundet Arbetarsolidaritets verksamhet.

Lärare i strejk på ungdomshem i Göteborg

Igår gick fyra av sex lärare på SIS Ungdomshem Björbacken i Göteborg ut i strejk, samtliga anslutna till SAC-Syndikalisterna. Konflikten utbröt efter att ledningen planerat nedskärningar där den vill att lärarna ska göra 40 procent mer jobb.

Arbetsmiljön på skolan för de cirka 20 tjejer som är omhändertagna genom LVU, Lagen om vård av unga, är redan pressad men ledningen planerar nya nedskärningar och vill dessutom att lärarna ska göra 40 procent mer jobb – vilket är en omöjlighet.

Konflikten bottnar i en omställning av verksamheten där lärarnas tjänster görs om till semesteranställningar i stället för som idag, ferieanställningar. De två lärare som är med i de kollektivavtalsknutna facken, Lärarnas riksförbund och Lärarförbundet kommer inte att tas ut i strejk men kommer heller inte att agera strejkbrytare och ta på sig extrauppgifter då deras fack ställer sig neutrala i konflikten.
–Vi är beredda att fortsätta strejken ända fram till sommaren om så krävs. Situationen är helt absurd och institutionschefen tycks närmast ha som avsikt att rasera en fungerande verksamhet, säger Klas Rönnbäck, ordförande för Göteborgs utbildningssyndikat av SAC.

Mer info om strejken på deras blogg: www.bjorkbacken.wordpress.com

Och facebook: Björkbackens strejkande lärare

Arbetsmiljöverket utredde aldrig dödsolyckorna

Vid minst två tillfällen förra året utredde inte Arbetsmiljöverket dödsolyckor inom byggbranschen. Istället förlitade man sig på företagens egna utredningar om vad som hänt. Obefintliga eller undermåliga utredningar leder till problem för åklagare och att skyldiga inte ställs till svars.

22 mars i fjol dog en kranförare i Kalhäll i Stockholm efter att ha fått ett parti utfackningsväggar över sig. Olyckan utreddes inte av Arbetsmiljöverket utan det förlitade sig på företagets och beställarens egna utredning som menade att inga fel hade begåtts.
– Det är fel. Det är viktigt att Arbetsmiljöverket som är opartiskt utreder alla olyckor, säger Byggnads regionala skyddsombud i Stockholm, Tomas Kullberg, till Byggnadsarbetaren.

Arbetsmiljöverket är visserligen inte skyldigt att utreda alla olyckor, vilket såklart är skandal.
– Man kan aldrig förvänta sig att arbetsgivaren ska göra en helt opartisk utredning, säger Tomas Kullberg.

Det finns fler fall förra året då dödsolyckor inte har utretts av Arbetsmiljöverket, som vid takraset i Södertälje samma månad, då en betongarbetare dog. I vissa andra fall har Arbetsmiljöverket gjort mycket knapphändiga utredningar vilket enligt åklagaren Leif H Johansson leder till problem. Han nämner ett fall han arbetat med, en rasolycka i Uppsala, där Arbetsmiljöverket bara lämnat ett kort inspektionsmeddelande och det saknas bevisning från polisen.
– Det gör det omöjligt för mig att gå vidare. Detta är en risk man tar om man förlitar sig på utredningar från företagen.

Arbetsmiljöverket å sin sida klagar på för lite resurser. Sedan 2006 har också anslagen minskat med 115 miljoner kronor, från 550 miljoner till 440 miljoner 2010. Antalet inspektioner har därför minskat drastiskt. Den arbetarfientliga regeringen har också effektivt slagit undan arbetsmiljöforskningen. En av regeringens första åtgärder vid makttillträdet 2006 var ju att lägga ner Arbetslivsinstitutet, vilket innebär att det idag inte finns någon samordning inom arbetsmiljöområdet.

Totalt dog 52 personer på sina arbetsplatser i olyckor 2010.