Lyckad pubkväll i Umeå

Förbundets första pubkväll i Norrland blev en succé. Under kvällen kom över 70 besökare förbi för att lyssna på musik, dricka öl och umgås till stöd för Stridsfonden.

Före festligheterna hölls ett kort anförande av Stellan från Arbetarsolidaritet om vad Stridsfonden är och kort om förbundet och dess verksamhet. Efter det tog Lars från Umeå LS av SAC och diskuterade kring den fackliga reorganiseringen som sker inom Syndikalisterna i Sverige. Ett 15-tal besökare fanns på plats för föredragen. Vid niosnåret började lokalen fyllas och efter en högt uppskattad trubadurspelning med Fredrik från umebandet Kreti och Pleti tog Dj Vänlig över kvällens underhållning. I lokalen fanns även information från förbundet, syndikalistiska fackföreningen SAC samt om den pågående striden bland Umeås busschaufförer. Sammanlagt samlades det in 4 000 kronor till Stridsfonden.

Förbundet Arbetarsolidaritet vill tacka alla som dök upp på puben och i synnerhet de som hjälpte till med arrangemanget och lovar att liknande tillställningar kommer ske med mer eller mindre jämna mellanrum i Umeå som ett komplement till den övriga verksamheten i staden.

Vill ni komma i kontakt med FAS Umeå så går det att göra på:

umea@arbetarsolidaritet.org

Tvåfrontskrig kräver solidaritet, inte sexism!

Det gör ont i hjärtat på mig att se sina tjejpolare bli extraförnedrade i sina vardagsliv. Det är inte bara chefen som utöver makt och kontroll över kvinnors liv, vi har även pappor, bröder och pojkvänner som spöar, våldtar och förtrycker oss systematiskt.

När vissa kvinnor har tagit hand om barn, sjuka och gamla, dag och natt på sitt vikariat eller stått i en affär hela dan och snart går i graven på grund av stress, så finns det en chans att istället bli dödad av sin egen make när hon kommer hem. Det kapitalistiska systemen suger ut allas våra liv, genom kontrollerande och vinstdrivande lönearbete blir vi mindre levande och hela arbetarklassen får slita för någon annans miljonvinster. Det råder ingen tvivel att alla knegare oavsett kön och sexualitet ligger risigt till idag och det är ett systemfel som inte går att reformera utan som måste omstörtas i grunden.

Kvinnor och transpersoner måste dock slåss på två fronter! Dels är det chefen som håller oss nere och tar ifrån oss all makt och det enda vi kan göra är att slå oss samman med andra. Den andra biten handlar om att ta sig den platsen och rätten vi har förtjänat, vi utgör halva klassen och våra arbetsplatskamper, oavsett om det är inom facket eller utomfackligt är lika viktiga som männens. Vårt arbete är lika mycket värt, för att kampen på jobbet ska kunna bli långvarig och inte självdö måste alla hålla ihop, mot chefen måste vi hålla ihop. Jag tycker det är så hela tiden att män på jobbet, fast dom inte direkt är överrepresenterade inom vården, ändå har mage att ta så himla mycket plats. Tänk lite innan du kör över någon bara för att den inte har samma kön som dig, då gör du hela ditt kollektiv en tjänst.

Det är inte bara männen som måste se kvinnor och transpersoner som sina jämlikar utan även vi måste ta oss en tankeställare över vår egen roll, både privat och på jobbet. Vi har lärt oss att konkurrera med varandra, men vi måste sluta tävla, gå samman och börja slåss. Ingen kommer ge oss mer makt, precis som arbetarklassen inte kommer resa sig utan kamp kommer inte heller vi nå ändring.

Förbundet Arbetarsolidaritet har under en längre period synliggjort de strejker som bröt ut när städerskor 1974/75 slogs för sin yrkesstolthet och sitt människovärde. Det var inte enbart en fråga om klass utan också om kön, för fortfarande värderas kvinnors arbete lägre än männens. För att inspirera till motstånd kommer föreläsningarna fortsätta runt om i landet och vår solidaritet går till alla arbetare som behöver stöd och jag hoppas ni stödjer oss genom att sätta in en slant till Stridsfonden lite då och då eller besöker någon at våra tillställningar. Den 26/3 till exempel kommer Jessika Grahm att i Göteborg föresläsa om städerskastrejken klockan 16.00 och därefter blir det bar och musik. Hoppas vi ses då, så kan vi diskutera klasskamp och kvinnokamp eftersom dessa kamper kräver varandra. Jag vill inte ha fler kvinnliga chefer eller poster i styrelser, jag skiter i dessa medelklasskrav! Jag kräver arbetarmakt och syskonskap! Sexismen kommer inte att falla om inte också kapitalismen gör det!

Linda

Större inkomstklyftor mellan män och kvinnor

Inkomstklyftorna mellan män och kvinnor har ökat med över 1 000 kronor i månaden sedan Reinfeldt tillträdde som statsminister 2006. En genomsnittskvinna tjänar varje månad drygt 3 500 kronor mindre än en genomsnittsman. En politik som konstant gynnar de rika och trampar på de fattiga har drabbat kvinnor ojämförligt hårdast.

Regeringen Reinfeldts politik har ökat inkomstklyftan mellan män och kvinnor kraftigt på fyra år. Enligt siffror från Riksdagens utredningstjänst har inkomstklyftan ökat med 50 procent sedan regeringen tillträdde 2006, skriver Dagens Arena i ett reportage om jämställdhet. En betydande del av ökningen beror på att regeringens skattesänkningar mest kommit män tillgodo. 56 procent av inkomstökningarna från jobbskatteavdrag, slopad förmögenhets-, fastighets-, arvs- och gåvoskatt har tillfallit män. Framför allt rika män. Med regeringens politik har de tio procent rikaste ökat sina inkomster mer än den fattigaste halvan av befolkningen tillsammans.

Inkomstklyftan mellan rik och fattig har alltså ökats kraftigt av regeringen. Kvinnor har drabbats ojämförligt hårdast av den förda politiken. Under Reinfeldts år vid makten har antalet relativt fattiga kvinnor ökat med 113 000 individer till sammanlagt 452 000. Antalet relativt fattiga män har samtidigt ökat med 55 000 individer till 376 000.

Vidare är kvinnor hemma med sjuka barn nästan dubbelt så ofta och tar ut nästan 80 procent av föräldrarpenningen. Andelen kvinnor som jobbar deltid är dessutom fortfarande betydligt högre jämfört med andelen män som gör det, 36 procent för kvinnorna och tolv procent för männen. Ofta är deltidsarbetet ofrivilligt och många kvinnor drabbades hårt när möjligheten att stämpla upp deltiden försvann, skriver Dagens Arena.

Regeringens politik har alltså inneburit avsevärda försämringar för oss i arbetarklassen, och i synnerhet för kvinnorna. De hårdast drabbade är som alltid de som redan har det sämst ställt. Det finns goda skäl för såväl arbetarklassens kvinnor som män att gräva fram stridsyxan.

Färre får jobb med jobbcoacher

Regeringens program med jobbcoacher är ett jättefiasko. Inte ens två av tio får ett riktigt jobb efter att ha haft jobbcoach visar en granskning som TV4 Nyheterna har gjort. Arbetsförmedlingens egen utvärdering visar att färre arbetssökande får jobb med jobbcoacher än utan.

Regeringen har avsatt 3 miljarder kronor till sitt projekt med jobbcoacher. Hittills har 1,2 miljarder betalts ut. Jobbcoachernas största förespråkare var dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin, som innan han avgick efter att ha blivit utpekad som sexköpare, ofta talade sig varm om dem. Men nu visar två undersökningar att hela projektet är ett gigantiskt fiasko – i alla fall om man utgår från att syftet med projektet är att fler ska få jobb.

TV 4 Nyheterna visar i en granskning att inte ens två av tio får ett riktigt jobb efter att fått ”hjälp” av en jobbcoach. Arbetsförmedlingen skriver i ett pressmeddelande att effekten av jobbcoacherna är ”oklar”. Deras egen undersökning visar dock att av dem som fått en jobbcoach tilldelad sig har färre fått ett arbete jämfört med dem som inte har haft någon jobbcoach alls. Av dem som haft en jobbcoach har däremot antalet som fått praktikplatser varit något högre än bland dem som sluppit jobbcoach visar undersökningen vidare.

Vad programmet med jobbcoacherna däremot har lyckas med är att flytta fokus från det faktum att det finns för få jobb, till den arbetssökandes egen personlighet. Det är inte systemet det är fel på är budskapet, utan på dig som söker arbete. Inte fan blir det fler jobb för att vi blir coachade till att bli bättre på att le eller skaka hand. Men som fokusflyttare är de tre miljarderna säkert välinvesterade pengar för Reinfeldts regering. För vår del gäller det att peka på de inbyggda felen i systemet och hålla fokus på den kollektiva kampen.

Förbundet expanderar norrut

Förbundet kan med glädje meddela att det nu också håller på att etablera sig i Norrland. Verksamhet är under planering i Umeå och intresserade är mycket välkomna att ta kontakt.

– Vi börjar enkelt, med bildningsarbete och propaganda i första hand. Framöver har vi lite planer på arbetarträffar och infomöten här uppe i norr. Sen får vi se vad vi kan göra efter det, någon form av verksamhet för att stärka Stridsfonden är också i planeringsstadiet, säger Stellan, representant för Förbundet Arbetarsolidaritet i Umeå.

Än så länge finns ingen lokalgrupp i Umeå men väl ett litet gäng som ställer sig bakom förbundets idéer. Dessa hälsar att det finns intresse att skapa något mer konkret framöver.

– Desto fler vi blir, desto mer kan vi också göra. Det finns många berättelser, tips och trix och andra smarta idéer på arbetsplatserna både förr och nu som borde spridas.
– Förbundet är ju inget parti, fackförening eller allmänpolitiskt projekt bland så många andra vilket känns skönt, utan fokus kommer vara kring arbetsplatskampen och bygget av Stridsfonden, säger Stellan.

Gruppen välkomnar alla som vill delta i just den verksamheten. De kommer snart också börja dra igång med studier.
– Det är bara att höra av sig, det är ju lite avstånd mellan folk, men tillsvidare så tar vi gärna emot intresse från hela Norrland.

Vill man komma i kontakt med Förbundet Arbetarsolidaritets verksamhet i Umeå så kan man nå dem på umea@arbetarsolidaritet.org