Total seger för sopgubbarna i Stockholm

Även sopföretaget Resta har gått med på att använda ackordlön för sophämtarna. Genom intensiv kamp har sopgubbarna denna gång vunnit en total seger.

Sent i onsdags kväll backade sopföretaget Resta och skrev på ett avtal med Transportarbetarförbundet om att använda sig av ackordlön för sopgubbarna.
Beskedet innebar att AD-domen i början av februari för den här gången gjorts irrelevant genom kamp. Redan i slutet av förra veckan hade det andra stora sopföretaget, Liselotte Lööf AB, backat.
– Vi är nöjda, säger Tommy Stenqvist, sopgubbe på Resta som var med och förhandlade, till LO-tidningen.

AD-domen den 3 februari gav arbetsköparna rätt att frångå ackordsystemet med den så kallade poänglistan, vilket för arbetarnas del innebar högre arbetsbelastning och upp till 6 000 kronor mindre i lön per månad. Svaret från sopgubbarna blev att följa arbetsmiljölagstiftningen strikt och bland annat inte hämta säckar tyngre än 15 kilo eller forcera snövallar som borde skottats bort av fastighetsägarna. 1 000 ton sopor har som ett resultat av detta blivit stående i Stockholm, och Stockholms stad har fått ta emot över 3 000 klagomål i veckan jämfört med de normala dryga 170.

Inför förhandlingen i onsdags parkerade ett 50-tal sopbilar utanför Restas huvudkontor för att sätta press på ledningen, rapporterar LO-tidningen. Renhållningsföretaget la först fram ett förslag som innebar att ackordlönen skulle återinföras för de nuvarande sopåkarna, men att företaget skulle ha rätt att fritt förhandla om lönen med nyanställda. Denna fint, som på sikt skulle riskera att splittra arbetarnas starka sammanhållning genom stora löneskillnader, gick inte sopåkarna på. Ackordlönen kommer att gälla för alla anställda.

Transport skriver på sin hemsida att arbetsmiljöarbetet trots segern går vidare. En arbetsgrupp med representanter från Transport och Bilarbetsgivarna ska bildas, rapporterar LO-tidningen. Kraven kvarstår även att kommun och fastighetsägare ska ta ökat ansvar för en bättre arbetsmiljö.

Sopgubbarnas kamp mot renhållningsföretagen är en vacker seger. Efter en AD-dom emot sig, har de genom beslutsam kollektiv kamp fått sopföretagen att backa och återinföra ackordlönerna. De har också fått ett belastningstak, vilket de tidigare kämpat för. Dessutom går de nu framåt och kräver bättre arbetsmiljö. Precis så ska kampen drivas – slå tillbaka attackerna och avancera sedan framåt!

Ett stort grattis till Stockholms sopgubbar, och tack – er framgångsrika kamp är en stor inspirationskälla för alla oss som kämpar för vettiga arbetsvillkor!

Sopgubbarna mot seger

Liselott Lööf AB och sopgubbarna i Stockholm är överens om lönerna, rapporterar LO-tidningen. LLAB backar efter sopgubbarnas aktion efter AD-domen. Transportarbetarförbundet säger dock att någon överenskommelse ännu inte är gjord. Det hänger nu på sopföretaget Renta om sopgubbarna ska börja jobba som vanligt igen.

Enligt flera tidningar är Liselott Lööf AB och sopgubbarna nu överens om att ackordlönerna ska återinföras, trots AD-domen i början av månaden som gav företaget rätt att ta bort dem.
– Ja, vi har gjort upp om att de ska köra efter poänglista, vi är överens. Det här är det bästa systemet, det blev fel från början, säger Sonny Lööf, tf vd på Liselott Lööf, till LO-tidningen.

Helomvändningen och insikten hos företagets vd kom efter att sopgubbarna under två veckor följt arbetsmiljölagen strikt som en reaktion på AD-domen. Domen innebar ett lagligförklarande av att ta bort ackordlönen och ge arbetarna en högre arbetsbelastning kombinerat med lönesänkningar på upp till 6 000 kronor i månaden. Sopgubbarnas svar har varit att vägra att hämta sopor där arbetsmiljölagen inte uppfyllts, till exempel där snövallar till soprummen inte har varit bortskottade eller säckarna varit för tunga. Detta har inneburit att mängder av sopor blivit stående i Stockholm.

Men konflikten är ännu inte löst. Allt hänger nu på Rensta, det andra stora sopföretaget i Stockholms innerstad.
– Liselotte Lööf har varit väldigt tillmötesgående, men så länge inte Resta är med fortsätter vi, säger Peder Murell, facklig representant för sopgubbarna, till LO-tidningen.

Denna linje slog sopgubbarna enligt SvD fast på ett stormöte under onsdagen. 98 procent av arbetarna röstade då för att fortsätta det strikta regelföljandet om inte alla sopåkare garanteras ackordlön. Dessutom kräver man ett belastningstak på mängden arbete, samt att snö som försvårar sophämtningen omedelbart tas bort och att undermåliga soprum byggs om.

Representanter för Stockholms stad, renhållningsföretagen, Transport och sopgubbarna möttes på onsdagskvällen för att bilda en arbetsgrupp föra att ta itu med arbetsmiljöproblemen. Stockholms stad har också ställt krav på Liselott Lööf att hämta in soporna.

Transportarbetarförbundet skriver dock i ett uttalande under torsdagseftermiddagen att det ännu inte finns någon överenskommelse mellan fackförbundet och LLAB om att återgå till ackordlönerna, och att det inte heller finns ”några lösningar presenterade som löser arbetsmiljöproblemen”.

Samtidigt tyder alltså mycket på att en lösning verkligen är på gång. Sopgubbarna spiller dock ingen tid utan fortsätter att öka pressen. Från och med i dag är även sopgubbarna hos företaget Sita i Upplands Väsby, Täby, Vaxholm och Sollentuna med i aktionen och följer arbetsmiljölagen strikt.

Sopåkarna förlorade i AD – aktioner väntar

AD avslog i går Transportarbetareförbundets stämning mot Liselotte Lööf AB. Domen innebär att uppsägningen av de åtta sopåkarna som i februari i fjol vägrade att godta en lönesänkning på upp till 6 000 kronor då ackordlönerna togs bort, förklarats laglig. Nu väntar aktioner från sopgubbarna.

– Det vi nu kommer att göra är att följa arbetsmiljölagstiftningen till punkt och pricka. Det här kommer att slå hårt mot Stockholm, säger en anonym sopåkare till SvD efter att de på onsdagskvällen haft krismöte.

Arbetsdomstolen meddelade vid tvåtiden i går eftermiddags att Liselotte Lööf AB hade rätt att sänka sopgubbarnas löner när man krävde att ackorden skulle tas bort för de anställda mitt under pågående avtalsperiod.
– Jag känner mig alldeles tom. Det är som att flyttas flera år bakåt i tiden när arbetsgivarna kunde bryta avtal på det här viset, säger sophämtaren Peder Murell till TT.

Ett sjuttiotal sopåkare i Stockholm berörs direkt av domen och för dem innebär den lönesänkningar med upp till 6 000 kronor i månaden, enligt Transportarbetareförbundet. För åtminstone sju av de åtta sopåkarna som företräddes av Transport i AD (en har gått i pension), innebar de föreslagna arbetsvillkoren en 20-procentig högre arbetsbelastning.

Inget lönesänkningsskydd enligt AD
Arbetsdomstolen fastslår i domen att det i detta fall inte finns något skydd mot kollektiva lönesänkningar vid byte av löneform från premielön till fast lön, och hänvisar till att någon sådan överenskommelse inte uttryckligen finns nedtecknad i det gällande kollektivavtalet.

”Det har inte gjorts gällande att parterna kommit överens om att kollektivavtalet och löneöverenskommelsen innebär ett sådant skydd. Inget i avtalstexterna talar för ståndpunkten”, heter det i domen.

Hos sopgubbarna är ilskan stor, men de ser också risker att detta kommer drabba fler branscher.
– Jag befarar att det här kommer att sprida sig som en löpeld genom alla yrkeskategorier och att arbetsgivarna ensidigt kan säga upp löneavtal när det passar dem. Jag tror att det här är farligt, säger Peder Murell till DN:s web-tv.

Stridbara sopgubbar
Sopgubbarna i Stockholm är dock ett stridbart kollektiv. I februari i fjol gick över 500 sopåkare ut i fem dagars vild strejk som en reaktion på Liselotte Lööf AB:s försök att ta bort ackorden. Företaget hade då efter en upphandling vunnit ett avtal på ett område man redan hade ansvar för, men med ett lägre anbud än tidigare. Företaget kalkylerade redan i anbudet med att sänka arbetarnas löner.

Soparbetarna har tidigare jobbat på ackord, där de som slitit hårdast också fått mest betalt. Grundlönen för en sopåkare ligger enligt DN på 23.800 kronor. Därtill kommer ackordlönen, för varje extra sopsäck eller kärl som tas om hand stiger lönen.
– Jag tror att de flesta ligger runt 25.000-26.000, men det finns många som tjänar över 30.000. Men de jobbar fruktansvärt hårt, säger Peder Murell till DN.

Han bekräftar också att sopåkarna fått ett bud på en fast lön på 29.600 kronor men att de tackat nej.
– Med de villkor som gäller i det förslaget skulle vi behöva arbeta som djur. Det skulle leda till en fruktansvärd lönesänkning i förhållande till det arbete som utförs, säger han.

Nu väntar i första skedet enligt uppgifter i SvD i stället motåtgärder från sopgubbarnas sida. Till en början kommer de följa arbetsmiljölagstiftningen benhårt.
– Vi kommer inte att forcera snövallar eller hämta sopor där det inte är skottat eller sandat. Vi kommer inte heller att lyfta 30-kilossäckar vilket är emot reglerna men som vi ändå har gjort tidigare, säger en anonym sopåkare till tidningen.
– Tidigare kunde jag jobba 15 timmar i sträck och aldrig ta ut övertid, men nu går vi helt enkelt hem efter åtta timmar.

Upprörd Transportordförande manar till lugn
Från Transportarbetarförbundets håll är tongångarna likaså upprörda. Transports ordförande, Lars Lindgren till DN:
– Mitt förtroende för Arbetsdomstolen är helt förbrukat. I över 30 år har vi varit överens med arbetsgivarna att ackord ska gälla som första lönesystem inom den här branschen. Att nu sänka lönerna under pågående avtalsperiod är helt oacceptabelt.
– Man läser vissa stycken i domen och undrar om de alls förstått vad detta handlar om. Det är mycket tveksamt om vi kommer driva fler ärenden till AD, det är bortkastad tid.

Nu måste man istället enligt Lars Lindgren börja förbereda sig inför den kommande avtalsrörelsen. Det rikstäckande avtalet för renhållningsarbetarna går ut sista mars 2011. Transport skriver på sin hemsida att man kommer att ”analysera avtalstexten och kräva förändringar som täpper till sådana här luckor”. Förbundets ordförande manar också till lugn.
– Jag ska åka ut till gubbarna och mana dem att inte gå ut i vild strejk, sa Lars Lindgren till TT i går.

Någon vild strejk verkar inte heller vara aktuellt för tillfället.

Förbundet Arbetarsolidaritet ser inte domen i AD som något förvånande. Den är snarare ytterligare ett bevis på effektiviteten i den borgerliga klasskampen. Mot den måste vi arbetare stå enade tillsammans och försvara våra intressen. Det innebär bland annat att vägra arbeta för sämre villkor. Allt stöd till och all solidaritet med sopåkarna i Stockholm!

Länkar:
Domen hos AD
Stödgrupp på Facebook

Posten struntar i LAS

På postterminalen i Umeå vill Posten kringgå lagen om anställningsskydd och sparka flera trotjänare, några har varit anställda i företaget i uppemot 40 år. Motiveringen är att dessa personer inte är tillräckligt snabba på att utföra ett av de många arbetsmomenten.

Ibland kan adresser på olika försändelser inte läsas maskinellt och då används något som kallas videokodning. Det handlar i princip om att adresser och koder måste matas in manuellt och upptar mindre än 15% av arbetstiden.

Enligt Seko-tidningen har även produktionschefen för Posten Sverige, Peter Brännström, försvarat den skamliga uppsägningen av de sex arbetarna.
Seko betraktar uppsägningarna som ett brott mot turordningsreglerna och har nu begärt centrala förhandlingar. Om posten inte tar sitt förnuft till fånga hotar SEKO att dra företaget inför Arbetsdomstolen och är övertygade om att vinna målet.

På facebook har gruppen ”Skärpning Posten! Sparka inte trotjänarna!” skapats för att stödja de uppsagda.

Stureplanscentern anklagar byggjobbare för att vara lata

Den liberala spolingen och tillika pressekreteraren för Centerpartiet, Jonas Pettersson, har lanserat en kampanjfilm om ”lata byggnadsarbetare” och den ”låga produktiviteten” där han hävdar att 33% av arbetsdagarna går till spillo inom svensk byggindustri.

1/10-del av dagen ska enligt Pettersson gå åt till att hämta och lämna verktyg, dricka kaffe och röka cigaretter heter det i filmen. Petterson närmar sig ett bygge en smällkall morgon kl 07.00 med kameran i högsta hugg och konstaterar att så gott som ingen produktion försiggår. Nej Jonas, vid minus 10-20 grader finns inte mycket att göra på fasaden på ett nytt hus, man kan undra varför inte Jonas gav sig in i huset med sina anklagelser, då hade han nog garanterat blivit upphissad i kranen till allmänt åtlöje.

Petterssons motiv är att det behövs ”ökad konkurrens” inom svensk byggbransch. Som vi alla vet är det samma gamla vanliga krav på minskade fackliga rättigheter, ökad byggtakt och att öppna upp för gästarbetare som får arbeta under slavliknande förhållanden utan några rättigheter över huvudtaget. Byggbranschen har flest dödsfall på svensk arbetsmarknad, som om det inte räcker ska det nu tullas ytterligare på säkerhet och takten ska drivas upp ännu mer enligt karriärister inom politiken som aldrig haft ett vanligt jobb själva, det är dags att sätta ner foten mot sådana här utspel och visa att det är nolltolerans som gäller!

David Eskilsson, byggnadsarbetare