Kategori: Inrikes

Teknikföretagen sa i torsdags upp Industriavtalet, som reglerat avtalsrörelsen sedan 1997. Industriavtalets död öppnar dörren för fler konflikter på arbetsmarknaden.

Det så kallade Industriavtalet tecknades i maj 1997 för att skapa en stabilare arbetsmarknad. Grundtanken i avtalet var att den internationellt konkurrensutsatta industrin förhandlade fram löneavtal innan övriga samhällssektorer. Dessa sektorer fick sedan rätta sig efter vilka löneökningar industrin ansågs klara, och inte teckna bättre avtal.

När nu industrins största arbetsköparorganisation, Teknikföretagen, säger upp avtalet är oron stor både från borgare och LO att det ska bli fler konflikter på arbetsmarknaden.
– Utan industriavtal hotas Sverige att kastas tillbaka till 80-talets kaotiska konflikt- och lönekaruseller, säger Henrik Lindberg, arbetsmarknadsforskare på näringslivsinstitutet Ratio till Dagens Industri.

Industriavtalet har under lång tid haft många kritiker. Att Teknikföretagen nu säger upp avtalet beror givetvis på att de tror sig kunna teckna bättre avtal för sin del utan Industriavtalet, där även flera mindre arbetsgivarorganisationer ingår. Något som väckt stor irritation hos dessa.

Inför avtalsrörelserna 2011 och 2012 finns nu ingen fast lönebildningsmodell. Industriavtalet har under sin livstid sänkt konfliktnivån på arbetsmarknaden genom medling i stället för konflikter. Industriavtalets död öppnar dörrarna för betydligt fler konflikter och radikalare kamp.

Pappers tog i torsdags ut sex bruk i strejk för att sätta press på Skogsindustrierna efter skambud i avtalsrörelsen. Streken är den första i industrin sedan det så kallade Industriavtalets tillkomst 1997.

Efter att Skogsindustrierna vägrat lämna några vettiga bud tog Pappers i torsdags ut sex bruk i strejk. Samtidigt har strejkvarsel som börjar gälla 26 april, lagts på ytterligare sex bruk. Då kommer totalt 6 300 medlemmar, drygt en tredjedel av medlemskåren att vara i strejk.

Pappers har sagt nej till bud på 3,2 procents löneökningar på 22 månader. Förutom lönerna är företrädesrätten vid bemanning en stötesten.

Inte oväntat snyftar arbetsköparna i en lång rad medier om att facket ”inte tar ansvar” för den svenska modellen, den modell som de själva under mycket lång tid attackerat.
Vd:n på ett av de strejkande bruken, Billeruds fabrik i Skärblacka utanför Norrköping, som tillverkar förpackningar beklagar sig över fackets krav till TT:
– Jag tycker det är oansvarigt.

Inget nytt under solen men ironiskt då samma person själv fick ett lönelyft på 1,5 miljoner kronor i fjol.

Transportarbetarförbundet har varslat om sympatiåtgärder med Pappers och från och med 28 april blockeras gods till och från de tolv bruk Pappers tagit ut i strejk.

I måndags gick även Elektrikerförbundet (SEF) ut i strejk mot avtalsförslag som innebär lönesänkningar och möjligheter för arbetsköparen att fritt förskjuta arbetstiden. Mer än tio vattenkraftverk har stannat som en följd av strejken, enligt Proletären.

IF Metall var först av LO-förbunden. GS och Livs följde efter. Flera LO-förbund har tecknat avtal som i praktiken riskerar att innebära reallönesänkningar. Värst är ändå uppgörelserna i bemanningsfrågan där förbundsledningarna, trots stort tryck från medlemmarna, gått företagsorganisationerna till mötes utan att ta konflikt.

25 mars kom så IF Metall och Teknikarbetsgivarna överens om ett avtal för 22 månader framåt. Avtalet kan svårligen ses som något annat än det fulländade sveket mot inte bara IF Metalls egna medlemmar och övriga LO-förbund, utan mot hela arbetarklassen. Avtalet IF Metalls förhandlare skrev under förra torsdagen innebär sannolikt en reallönesänkning. Lönerna ska höjas med 0,9 procent 1 juni i år och 2,3 procent 1 juni nästa år. Med en förväntad inflation på 2 procent per år försvinner hela löneökningen och mer därtill. Värre ändå är uppgörelsen i bemanningsfrågan. Så här säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe i en kommentar till LO-tidningen vilket borde säga en hel del:
– Vi har hittat en modell som vi är nöjda med och som stärker företagens flexibilitet.

Urholkning av LAS
Uppgöreslen innebär att företagen måste återanställa tidigare anställda i stället för att ta in bemanningsföretag under de första sex månaderna. Men arbetsköparen får göra undantag och ta in bemanningsföretag för att täcka tillfälliga arbetstoppar under högst 30 dagar. Dessutom får företagen göra undantag från LAS turordningsregler när det gäller 3 av 10 av dem som ska återanställas. Vid brott mot detta ska företaget betala tre månadslöner i ersättning. I praktiken innebär uppgörelsen att företag som vill ha bort en arbetare som är utsliten, fackligt aktiv, eller på andra sätt besvärlig, får en enkel möjlighet att göra sig av med denne. Tre månadslöner för att få bort till exempel en fackligt aktiv är en spottstyver för ett normalt företag. I övrigt öppnade IF Metalls avtal även upp för en förlängning av de omdiskuterade så kallade krisavtalen, som längst till nästa år.

De andra fackförbunden i LO var i ord starkt kritiska mot IF Metalls avtal.
– Det hade inte hjälpt oss alls i vårt stora rättsfall på området, Maraboufallet. Där fick 150 sluta och 50 återanställdes utan att turordningen följdes. Det är precis det IF Metall nu avtalat om, säger Hans-Olof Nilsson, ordförande för Livs till LO-tidningen.
– Den bemanningslösning som IF Metall godtagit är helt oacceptabel, den fungerar inte på våra områden”, sa GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö i ett pressmeddelande.

Pappers ensamt kvar av industriförbunden
Ett par dagar senare slöt även GS och Livs ett avtal. Vill företaget ta in bemanningsföretag i mer än fem veckor när det finns uppsagda med återanställningsrätt måste företaget förhandla med facket lokalt. Kommer man då inte överens kan ärendet gå till en partsammansatt nämnd. Företagen får dessutom använda bemanningsföretag medan förhandlingarna pågår.

I det splittrade Industrisamarbetet är nu endast Pappers kvar. Förbundets ordförande Jan-Henrik Sandberg säger till LO-tidningen att de övriga industriförbundens avtal varken är norm eller ett tak för dem, och att dess löneöverenskommelser inte skulle garantera reallönerna.
– Om vi inte kan stödja oss på gamla samarbetskonstellationer får vi fundera på om vi inte, åtminstone tillfälligt, får söka annat samarbete.
Pappers har varslat om övertidsblockad tills idag, men OPO, de opartiska ordförandena, har skjutit upp stridsåtgärden tills 12 april. Även Elektrikerna har varslat om övertidsblockad, och Handels har lagt ett nytt varsel om strejk till 16 april då arbetsköparna i Svensk Handel vägrat gå med på jämställdhetspott.

Kamp mot samförståndet
Vad vi sett är den största avtalsrörelsen i landets historia där kollektivavtal som omfattar 3,3 miljoner löntagare tecknas. Innan avtalsrörelsens början gjorde LO en undersökning tillsammans med Novus Opinion bland sina medlemmar. 8 av 10 LO-medlemmar sa sig då vara beredda att gå i strejk för att förhindra att företag säger upp personal för att ta in arbetskraft via bemanningsföretag. Man frågade också allmänheten om vad de tyckte om att företag säger upp anställda och sedan återanställer dem igen via bemanningsföretag, som ett sätt att kringgå LAS. 3 av 4 svarade då att de tyckte det var fel. IF Metalls svar på detta blev alltså istället en försämring av LAS, i syfte att gå arbetsgivarna till mötes.

Svek är egentligen ett ord som bara kan användas om det föregåtts av förhoppningar. Få radikala arbetare lär ha haft några illusioner om LO-förbundens ledningar. Många verkar trots det förvånade över hur katastrofala avtal deras fackförbund har tecknat. Avtalen borde ha gjort det klart för alla som förut tvivlade, att byråkratiska ledare inte kommer att driva kampen. Nu krävs kamp mot på lokal nivå mot samförståndsandan. Företagen och Svenskt Näringsliv har för länge sedan övergivit den. Det är rimligtvis hög tid att vi arbetare gör likadant och kräver vår rätt istället för att acceptera försämringar.

Efter att ha avvisat skambud på 0,7 procent från de oberoende ordförandena, har Livs, GS, Pappers, och Handels varslat om konflikt.

Den nu pågående avtalsrörelsen är den största någonsin. 3,3 miljoner arbetare och tjänstemän ska få nya avtal. Svenskt Näringsliv vill ha reallönesänkningar och gick ut med krav på 0-procentiga avtal. Med en beräknad inflation på 2 procent skulle det innebära mindre i plånboken för de anställda. LO-förbunden kräver 2,6 procents löneökningar och reglering i bemanningsfrågan.

Efter fruktlösa förhandlingar var Livsmedelsarbetarförbundet första fackförbundet att varsla om konflikt. De har tillsammans med Pappersindustriarbetareförbundet och GS, facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, varslat om bland annat övertidsblockad. Handels har i sin tur varslat om att ta ut 5 000 medlemmar i strejk från och med 1 april, det vill säga skärtorsdagen. Även SAC Syndikalisterna har varslat om strejk för 2 500 av sina medlemmar, i sympati till LO:s arbetare om några av dem tas ut i strejk.

I förra veckan slöt fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer avtal med arbetsköparna i Teknikföretagen och i Industri- och kemigruppen. Irritationen hos LO-förbunden är stor över detta, då industriförbunden hållit i hop och skrivit på avtalen samtidigt sedan slutet av 80-talet.

Fackförbunden säger att knäckfrågan i förhandlingarna framför allt är frågan om reglerna för bemanningsföretagen. Facken kräver företrädesträtt till återanställning. Något som arbetsköparna inte vill gå med på. Handels menar dessutom att Svenskt Näringsliv centralt förhindrat arbetsgivarförbunden att göra uppgörelser i frågan.

Utgången i avtalsrörelsen kommer att bli intressant. Efter att Sverige legat i toppskiktet i Europa i strejker under 70- och 80-talet, har konfliktnivån sedan 1990 legat på en mycket låg nivå. Under 1980-talet genomfördes till exempel 1080 vilda strejker, jämfört med 27 stycken för hela 00-talet. De klassiska förutsättningarna för ett uppsving tycks dock finnas här nu: Krav på reallöneökningar som (kanske) inte blir uppfyllda, kombinerat med en optimistisk tro på ekonomin den närmaste tiden (enligt Konjunkturinstitutets barometer över hushållens syn på sin ekonomi). Till detta kommer bemanningsfrågan där 8 av 10 LO-medlemmar sagt sig vara beredda att gå i strejk för att förhindra att företag säger upp personal för att ta in arbetskraft via bemanningsföretag, enligt en undersökning av Novus Opinion. Men strejker och framgångsrik klasskamp kommer inte med automatik. Det krävs aktiv organisering och kamp på basnivå för att bryta fackets samförståndsanda och slå tillbaka bemanningsföretag och arbetsköparnas krav på sänkta löner!

Efter att arbetarna på Euromaint planerat aktioner mot företagets varsel har ledningen ändrat sig – varslen dras tillbaka. Genom organisering utanför fackets kontroll, har motstånd kunnat göras. Euromaints framskridna planer på att göra verkstaden till en ”projektorgansiation” och ta in bemanningsföretag har slagits tillbaka.

Pressmeddelande från Team Euromaint:

”Grattis för alla oss fast anställda! Idag (11 mars, red.) släppte Euromaint överraskat nyheten att alla varsel av fast anställda dras tillbaka. Officiellt hävdar man att det inte var nödvändigt pga av ”ökad orderingång”.

Det märkliga är att det aldrig har varit på tal om att uppsägningarna från första början skulle ske pga minskad orderingång. Ledningen hade bestämt sig för att uppsägningarna skulle ske för att verkstaden skulle bli en ”projektorganisation”. Senast för två veckor sedan avslutades de centrala förhandlingarna med seko i oenighet. Uppsägningarna skulle stå fast och möten hölls om att uppsägningarna skulle ske.

Det som egentligen händer bakom kulisserna är att alla anställda börjar organisera sig. Det fullkomligt kokar på golvet underifrån. Det är vi anställda som förbereder oss för att själva göra nått åt saken. Ledningen förstår därmed att spelet är över.

Team euromaint drar för närvarande tillbaka de planerade maskningsaktionerna med start den 29 mars. De fast anställda får dock inte glömma bort alla oss arbetskamrater som fortfarande är fast i bemanningsträsket. Fortfarande är över 50% av arbetskamraterna anställda i bemanningsföretag. De fast anställda måste därför fortsätta att driva kravet på att fler och fler arbetskamrater skall få en fast anställning och därmed säkra levnadsförhållanden.

Euromaintbloggen kommer definitivt att leva vidare. Efter beskedet idag kommer dock bloggen inte uppdateras fullt lika ofta som det har gjorts de senaste två veckorna. Vi skall också försöka bredda oss till att omfatta fler verkstöder i landet.

Men återigen. Grattis kamrater!

Team euromaint (TE)”

Arbetarnas blogg:
http://euromaint.wordpress.com/

Förbundet Arbetarsolidaritet glädjs åt den framgångsrika kampen mot varslen, och önskar Euromaints arbetare fortsatt framgång i kommande strider!