Konfliktvarsel i avtalsrörelsen

Efter att ha avvisat skambud på 0,7 procent från de oberoende ordförandena, har Livs, GS, Pappers, och Handels varslat om konflikt.

Den nu pågående avtalsrörelsen är den största någonsin. 3,3 miljoner arbetare och tjänstemän ska få nya avtal. Svenskt Näringsliv vill ha reallönesänkningar och gick ut med krav på 0-procentiga avtal. Med en beräknad inflation på 2 procent skulle det innebära mindre i plånboken för de anställda. LO-förbunden kräver 2,6 procents löneökningar och reglering i bemanningsfrågan.

Efter fruktlösa förhandlingar var Livsmedelsarbetarförbundet första fackförbundet att varsla om konflikt. De har tillsammans med Pappersindustriarbetareförbundet och GS, facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, varslat om bland annat övertidsblockad. Handels har i sin tur varslat om att ta ut 5 000 medlemmar i strejk från och med 1 april, det vill säga skärtorsdagen. Även SAC Syndikalisterna har varslat om strejk för 2 500 av sina medlemmar, i sympati till LO:s arbetare om några av dem tas ut i strejk.

I förra veckan slöt fackförbunden Unionen och Sveriges Ingenjörer avtal med arbetsköparna i Teknikföretagen och i Industri- och kemigruppen. Irritationen hos LO-förbunden är stor över detta, då industriförbunden hållit i hop och skrivit på avtalen samtidigt sedan slutet av 80-talet.

Fackförbunden säger att knäckfrågan i förhandlingarna framför allt är frågan om reglerna för bemanningsföretagen. Facken kräver företrädesträtt till återanställning. Något som arbetsköparna inte vill gå med på. Handels menar dessutom att Svenskt Näringsliv centralt förhindrat arbetsgivarförbunden att göra uppgörelser i frågan.

Utgången i avtalsrörelsen kommer att bli intressant. Efter att Sverige legat i toppskiktet i Europa i strejker under 70- och 80-talet, har konfliktnivån sedan 1990 legat på en mycket låg nivå. Under 1980-talet genomfördes till exempel 1080 vilda strejker, jämfört med 27 stycken för hela 00-talet. De klassiska förutsättningarna för ett uppsving tycks dock finnas här nu: Krav på reallöneökningar som (kanske) inte blir uppfyllda, kombinerat med en optimistisk tro på ekonomin den närmaste tiden (enligt Konjunkturinstitutets barometer över hushållens syn på sin ekonomi). Till detta kommer bemanningsfrågan där 8 av 10 LO-medlemmar sagt sig vara beredda att gå i strejk för att förhindra att företag säger upp personal för att ta in arbetskraft via bemanningsföretag, enligt en undersökning av Novus Opinion. Men strejker och framgångsrik klasskamp kommer inte med automatik. Det krävs aktiv organisering och kamp på basnivå för att bryta fackets samförståndsanda och slå tillbaka bemanningsföretag och arbetsköparnas krav på sänkta löner!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *