Kategori: Inrikes

Moderaten och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin avgick i onsdags efter frågor från Aftonbladet om ett påstått sexköp. Han är knappast saknad av de hundratusentals som under hans tid tvingats ut i arbetslöshet, fått a-kasseavgiften höjd eller av dem som drillats av jobbcoacher i ”frigörande målning”.

Det var i tisdags som Aftonbladets reporter Mattias Carlsson konfronterade Sven Otto Littorin med frågor om denne köpt sex. Ministern svarade att han inte alls kommenterar sådana frågor. Då ställer reportern istället frågan om han dementerar, varpå Littorin är helt tyst.

16 timmar senare, efter en presskonferens där inga frågor tillåts, avgår ministern. Som skäl anger han en besvärlig vårdnadstvist som hårdbevakats av media.

Aftonbladets uppgifter om det påstådda sexköpet kommer direkt från den kvinna Sven Otto Littorin ska ha köpt sex utav. Hon berättar hur den tidigare ministern tog kontakt via internet under pseudonymen ”Peter”, och att köpet ska ha skett under valrörelsen hösten 2006, det vill säga strax innan Littorin tillträdde som arbetsmarknadsminister.

Vad hann då Sven Otto Littorin med under sin tid som arbetsmarknadsminister?

Låt oss passa på att göra en kort resumé. Det finns flera saker Sven Otto Littorin bör bli ihågkommen för.

Efter ett knappt år som arbetsmarknadsminister uppdagades att Littorins examen i business administration i USA kom från ett bluffuniversitet, Fairfax university. Där ska enligt Aftonbladet alla elever som betalar en avgift och pluggar på distans får sitt examensdiplom skickat med posten. Universitetet blev så ökänt att man år 2000 förlorade rätten att utdela akademiska examina. Redan här borde Littorin ha avsatts, men han klarade sig kvar (till skillnad från sina tidigare – också fuskande – kvinnliga ministerkollegor Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius).

Fördubblad arbetslöshet
Om vi tittar på en arbetsmarknadsministers egentliga uppgift, det vill säga arbetsmarknaden ser facit ut så här:

Under Sven Otto Littorins tid som arbetsmarknadsminister så har arbetslöshetssiffrorna ökat dramatiskt, ja nästan fördubblats. Den öppna arbetslösheten har ökat från 4,6 procent av arbetskraften i oktober 2006 till 8,8 procent eller till cirka 430 000 personer till dags dato. För närvarande är ungefär 220 000 personer fler arbetslösa jämfört med när han tillträdde i oktober 2006. Ungdomsarbetslösheten har nästan tredubblats. Detta borde varit skäl nog för Littorins avgång.

Givetvis spelar det faktum att kapitalismen befinner sig i en av dess svåraste ekonomiska perioder någonsin en stor roll i sammanhanget. En stor del av arbetslösheten ligger i den internationella konjunkturen. Men Sven Otto Littorin har också haft mycket makt över alla arbetares liv.

”Jobbcoacher”
För att skapa jobb som inte finns har Littorin satsat tre miljarder på så kallade jobbcoacher. Deras uppgift: gör de arbetslösa ”bättre på att söka jobb”. Efter att Aftonbladet gjort en granskning av tio procent av de kontrakterade jobbcoachingbolagen visade det sig i november 2009 att en stor del av dem använder terapimetoder som hypnos, healing och NLP. En av coacherna använde sig av ”frigörande måleri”. Efter detta monumentala spektakel, som endast skapade jobb till de så kallade coacherna, borde kraven gjorts höga på Littorins avgång.

Höjd a-kasseavgift
Den mot arbetarklassen hårdaste sparken har ändå utgjorts av höjningen av a-kasseavgiften. Sven Otto Littorin höjde 2006 avgiften för vissa grupper med så mycket som 300 kronor per månad. Som en konsekvens lämnade på kort tid nära en halv miljon medlemmar fackföreningarna.

Därefter försökte Littorin få igenom ett förslag om en obligatorisk a-kassa, givetvis med motiveringen att så många nu stod utan arbetslöshetsförsäkring. Förslaget fick dock slängas efter massiv kritik. Planen var alltför uppenbar. Genom att tvångsansluta alla till a-kassan minskar anledningen för många också att vara med i facket. En sådan reform skulle med all sannolikhet vara ett dödligt slag mot den nuvarande arbetsmarknadsmodellen där hög organisationsgrad i fackföreningarna är en grundbult.

Det fanns tillräckligt med skäl för att Littorin skulle blivit avsatt. Nu gick det alltså så långt att hans privata förflutna hann ikapp honom.

Imorgon börjar Svenska Hamnarbetarförbundets blockad av israeliska varor och fartyg. Efter hot om repressalier från arbetsgivarsidan valde fackförbundet att lägga ett nytt modifierat varsel.

Som vi tidigare rapporterat om kommer Svenska Hamnarbetarförbundet genomföra en blockad mot israeliska varor och fartyg efter Israels attack mot Ship to Gaza-konvojen. Man genomför denna tillsammans med kamrater i Norge och Sydafrika. Efter hot om repressalier mot enskilda medlemmar från arbetsgivarhåll har Hamnarbetarförbundet dock valt att modifiera sitt ursprungliga varsel en smula och senarelagt blockaden samt minskat dess omfattning med tre dagar.

Palestinska fackliga organisationer har uppmanat till sympatiblockader mot Israel så förutom Ship to Gaza-attacken finns nu ett rent fackligt syfte med blockaden då den israeliska blockaden av Gaza bland annat medfört en skenande arbetslöshet.

Blockaden kommer nu att äga rum mellan klockan 00.00 onsdag den 23 juni och klockan 24.00 tisdag den 29 juni 2010. Den sammanfaller då med den andra veckan av de norska hamnarbetarnas blockad.

Ola E

Regeringen vill ta bort skyddskommittéerna på arbetsplatserna, rapporterar TCO-tidningen. Uppgifterna kan enligt regeringen lika gärna skötas av en samverkansgrupp som även har andra uppgifter. Förslaget planeras att läggas fram i riksdagen i november.

Förslaget presenteras i ”Arbetsmarknadsdepartementets och dess myndigheters regelförenklingsarbete 2009”. Syftet med förändringen sägs i rapporten vara att minska företagens administrativa kostnader. TCO-tidningen visar dock att det handlar dock om falsk matematik där enbart kostnaderna av att upprätthålla arbetsmiljön räknas – samhällsnyttan med färre skadade och sjuka negligeras helt. ”Besparingarna” är dessutom småpengar i sammanhanget och förslaget måste ses i ljuset av de andra arbetsmiljöförsämringarna regeringen åstadkommit under mandatperioden där bland annat Arbetsmiljöverkets anslag minskats med cirka 30 procent.

Regeringen menar att 168 miljoner kronor i administrativa kostnader för företagen kan sparas om skyddskommittéerna tas bort. Bedömningen grundar sig i beräkningar av dåvarande Verket för näringslivsforskning, Nutek, gjorda 2005. Beräkningarna bygger dock på den så kallade standardkostnadsmodellen, SCM, vilken enligt TCO-tidningen grundar sig på ”en rad förenklingar, antaganden, extrapoleringar och uppräkningar”. Samhällsnyttan av olika arbetsmiljöregler beaktas inte över huvud taget, men all kontroll av regelefterlevnad betraktas som en kostnad.

Detta har fått Arbetsmiljöverket att surt yttra sig till regeringen:

”Ett sätt att minska företagens administrativa kostnader skulle således vara att minska inspektionerna, en konsekvens som strider mot det uppdrag som Arbetsmiljöverket fått av regering och riksdag. Den administrativa kostnaden för företagen skulle bli noll om inga inspektioner genomförs”.

Och inspektionsverksamheten har redan minskat. Mellan 2007 och 2009 minskade regeringen anslagen till Arbetsmiljöverket med cirka 30 procent, skriver TCO-tidningen. Som en konsekvens minskade inspektionsverksamheten med cirka 20 procent. Arbetsmarknadsdepartementet beräknade vid beslutet att företagens administrativa kostnader därför skulle minska med cirka 20 miljoner kronor.

Men de har uppenbara problem med matematiken på Arbetsmarknadsdepartementet. När kravet om att årligen sammanställa ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud togs bort för ett par år sedan, skulle enligt Nuteks beräkningar de administrativa kostnaderna för företagen minska med 126 miljoner. Men eftersom företagen enligt årsredovisningslagen är tvungna att göra en del av det jobbet kvarstod i praktiken ändå mycket av kostnaden. Trots det står det i Arbetsmarknadsdepartementets redovisning att företagens kostnader minskat med 126 miljoner. Det verkar typiskt för Arbetsmarknadsdepartementets sätt att räkna. Problemet är att de glömmer att ta med verkligheten i beräkningarna. Riktigt allvarligt blir det när upprätthållandet av arbetsmiljöregler enbart ses som en kostnad.

Arbetsgivarna inom tre stora papperskoncerner har nu beslutat att betala ut full ersättning till de oorganiserade arbetare som inte deltog i strejken i våras. Detta upprör representanter och medlemmar i Pappersarbetarförbundets avdelningar, rapporterar Dagens Arbete och lokala medier.

Pappersarbetareförbundets strejk i April varade i elva dagar och berörde medlemmarna vid sex pappersbruk runtom i landet. Då organisationsgraden på pappersbruken generellt sett är väldigt hög innebar det i praktiken att bruken fick stängas ner och att de få arbetare som inte var med i facket skickades hem.

Nu väljer alltså tre av de strejkdrabbade bruken, Billerud, Stora Enso och Korsnäs, att betala ut full lön till de arbetare som inte deltog i strejken. Detta på inrådan av arbetsgivarorganisationen Skogsindustrierna. Reaktionerna från facket har inte låtit vänta på sig och man kritiserar nu kraftigt arbetsgivarnas beteende, vilket man menar är ett försök att undergräva fackets ställning.

– Vi ser det som ett fult försök att påverka de anställda att inte vara med i facket, säger Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg till Dagens Arbete i en intervju.

Åsikten delas också av medlemmarna på bruken ute i landet. I en artikel i Norrköpings Tidningar redogör ordföranden i Pappers avd 54, Pontus Georgsson, för stämningen bland de arbetande på Skärblacka bruk.

– Jag har aldrig hört talas om att man gjort såhär tidigare någon annanstans. Det är för jävligt. Det tycker jag och det tycker medlemmarna också, säger han.

Trots den berättigade upprördheten från Pappers är detta inte den första provokationen från arbetsgivarhåll under avtalsrörelsen. Förutom att Svenskt Näringsliv tidigt satte ribban genom att lägga ett nollbud i löneförhandlingarna avslöjades det bland annat också att Livsmedelsföretagen uppmanade sina anställda att begå strejkbryteri.

Dessa provokationer vittnar tydligt om att arbetsgivarna inte har en tanke på nöja sig med sina sedan årtionden redan starkt framflyttade positioner på arbetsmarknaden, utan kommer fortsätta slå ner på varje försök till motstånd från arbetarna. Det som nu behövs är en arbetarrörelse med styrka och mod nog att faktiskt slå tillbaka.