Bemanningsföretagen expanderar – arbetarklassen måste ta kampen!

Bemanningsbranschen ökade kraftigt under 2011 visar statistik från SCB. Idag tvingas 52 700 arbetare i Sverige att försörja sig genom att agera inhyrd arbetskraft. Detta är en ökning med 30 procent gentemot 2010.

Bemanningsföretagens expansion är idag ett av arbetarklassens största gissel. Inhyrd arbetskraft används systematiskt som murbräcka för att försvåra kollektivt agerande på arbetsplatserna, pressa upp tempot och för att kringgå LAS.

Sedan 2002 har antalet förvärvsarbetande i bemanningsbranschen mer än fördubblats. Trots en ökning på 30 procent av antalet arbetare i branschen under 2011, ökade bara lönesumman under samma period med 18 procent, rapporter Statistiska Centralbyrån.

Bemanningsbranschen expanderar i samtliga Sveriges län, och i sju av länen ökade antalet förvärvsarbetande i bemanningsföretag med mer än 50 procent. Störst var ökningen i Jönköpings län, men även Västmanlands och Uppsala län ökade med runt 60 procent.

Från fackets sida har viljan att försöka slå detta dödliga vapen som bemanningsföretagen på sikt utgör för arbetarklassens organisering, ur händerna på företagsägarna lyst med sin frånvaro. Vid uppmärksammade fall där bemanningsföretag har använts för att kringgå LAS, till exempel på Lagena – Systembolagets lager i Jordbro – och Urban Outfitters, men även många andra ställen har facket passivt stått bredvid med händerna i byxfickorna och tittat på.

När IF Metall slöt sitt vida kritiserade ”krisavtal” 2009, gick förbundet även med på att urholka LAS genom att företagen fick rätten att ta in bemanningsföretag för att täcka tillfälliga arbetstoppar under högst 30 dagar även om egen personal avskedats de senaste sex månaderna.(1)

Men vi arbetare på ”golvet” kan inte vänta på att facken ska agera. Under 1970- och 80-talen genomfördes i genomsnitt över 100 strejker per år, den stora majoriteten av dessa var vilda – det vill säga utan fackets välsignande. Kampen mot bemanningsföretagen är på inga sätt enkel och den får aldrig bli en kamp mot arbetarna i dem. Arbetarklassen måste alltid hålla ihop.

Förbudet mot privat arbetsförmedling upphörde 1991 på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Dessa hade då varit förbjudna i 56 år. Endast genom kamp kan vi flytta fram våra positioner, att återigen pressa fram ett förbud mot bemanningsföretag skulle vara en viktig seger.

Förbundet Arbetarsolidaritet kommer efter förmåga att stödja all arbetsplatskamp mot bemanningsföretagen. Står din arbetsplats inför en konflikt, behöver stöd ekonomiskt eller på annat vis – hör gärna av dig till förbundet och Stridsfonden.

(1) Dessutom gavs företagen rätten att göra undantag från LAS turordningsregler när det gällde 3 av 10 av dem som ska återanställas, vilket i praktiken innebar att företag som vill ha bort en arbetare som är utsliten, fackligt aktiv, eller på andra sätt besvärlig, gavs en enkel möjlighet att göra sig av med denne.

Årets julklapp är ljudboken om arbetsplatskamp!

Om vi i Förbundet Arbetarsolidaritet får bestämma är årets julklapp ljudboken ”Hopsnackat” från Folkrörelselinjen. Kampanjen ”Nissarna” har runt om i landet delat ut ljudboken gratis för att öka kunskapen om metoderna vi kan använda på våra arbetsplatser. Bli en del av kampanjen du också och glädj din omgivning – det är mycket enkelt!

Individer och lokalgrupper i förbundet har den senaste tiden deltagit i kampanjen ”Nissarna”, där ljudboken ”Hopsnackat” av Folkrörelselinjen ges ut som en tidig julklapp till allmänheten via arbetsplatser och offentliga utrymmen. Medlemmar har därför delat ut boken i Umeå, Uppsala, Malmö och Norrköping och fler tillfällen är redan inplanerade innan juldagarna. Bland annat så spreds ljudboken på de tre stödpubar för Stridsfonden som arrangerades av förbundet i början av december – men även på arbetsplatser och på gator och torg där lokalklubbarna är aktiva.

Ambitionen med kampanjen bygger delvis på bildning, att sprida utom- och inomfackliga metoder på arbetsplatserna, likväl som självaktivitet då kampanjen bjuder in alla att kunna delta och sprida boken vidare. Något vi uppmanar alla att göra, då alla kan delta!

På kampanjens blogg kan man även skicka in arbetsplatsberättelser som läsare och andra Nissar kan ta del av. Folkrörelselinjen som skrivit boken syftar till att bygga en rörelse på arbetsplatserna igen och arbetar därför bland annat med just böcker, föreläsningar och fackligt gräsrotsarbete. Vi uppmanar alla sympatisörer, medlemmar och intresserade att också ta del av kampanjen och sprida boken vidare – låt oss göra den till årets julklapp!

http://www.folkrorelselinjen.nu
http://nissarnas.wordpress.com/sahar-blir-du-ocksa-nisse/

Stridsfondspub i Norrköping

Arbetarsolidaritet Norrköping arrangerade lördag 3 december den första stridsfondspuben i staden. Totalt besökte cirka 50 personer festen och 5014 kronor samlades in.

Kvällen började redan kl 17 med en utomfacklig verkstad. Runt 10 personer kom tidigt för att tillsammans med förbundsmedlemmar utbyta erfarenheter och lärdomar från så vitt skilda arbetsplatser som vårdboenden, praktikplatser, lager, sjukhusstädning till eventföretag, grafisk design, turism och fjällstugor. Efter två timmars inspirerande diskussion slogs dörrarna upp för alla festsugna. Totalt besökte cirka 50 personer festen som bland annat bjöd på DJ, krämig linssoppa och tal från förbundsmedlemmar om Stridsfonden och Förbundet. Prydligt inslagna julklappar delades ut, innehållande ljudboken Hopsnackat och information om förbundet, vilket var ett uppskattat inslag.

På öret samlades det in 5014 kronor till Stridsfonden och Norrköpingsklubben ser fram emot att göra stridsfondspubar till ett stående inslag i Norrköpings stadsmiljö.

Vi vikarier måste hålla ihop!

Vi går nu till mötes tiden kring jul och nyår. För oss timvikarier inom vården kan det innebära lite extrapengar, vissa av oss har redan fått sina tider inbokade, andra kommer bli inkallade samma dag. Ytterligare några hoppas på att få jobba men kommer inte få det. Vi förväntas ställa upp, vilket de flesta kommer att göra.

På jakten efter varje arbetstillfälle kan det ibland innebära att vi ställer in julafton med våra kära, vilket självklart inte är en förlust för alla men om sanningen ska fram är den snarare storhelgs-ob som lockar än att man kan äta sig mätt på matresterna den 24:e december. Det är helt enkelt så det är när hyran ska betalas även nästa månad, vissa saker får stryka med. Men exakt hur mycket är du beredd att offra? Vad innebär det att inte kunna planera sitt liv?

Att avboka den där middagen man hade planerat med sina vänner, att jobba dubbelskift utan övertidsersättning och sen inte vara medbjuden när den andra personalen ska på julbord av arbetsgivaren är nästan helt normalt, men det är otacksamt och jävligt pinsamt av dem att behandla oss som luft. Om vi bortser från det rent emotionella att man kan känna sig utanför och inte alls har lika mycket inverkan på sitt jobb så kan ”flexibiliteten” likställas med total slaveri. Vi inställer oss helt enkelt när de ringer, oavsett om de ringer en vecka i förväg, eller 7:00 samma morgon, ni ringer-vi springer!

Det känns väldigt ensamt ibland, men vi är knappast ensamma. De andra vikarierna på ditt jobb har det på samma sätt, det är när vi möts och identifierar vår situation tillsammans som vi kan kämpa. Blev du inte medbjuden på julbordet i år heller? Gör något själv med de andra, det behöver inte vara just ett julbord om det känns dyrt och tråkigt. Vi kan bara ses hemma hos varann och käka lite mat ihop. Oavsett vad ni gör, bryt isolationen! Detta är det viktigaste för att stärka oss, för vi är ett kollektiv, men vi måste vara medvetna om det och framförallt stärka det. Det är lätt hänt att man helt enkelt struntar i saken, vissa tröstar sig med tanken att det bara är tillfälligt även om de har stått och trampat i flera år.

Andra gör ledningens tanke om att vi alla är fria individer som har valt vårt öde (utan arbetsrätt och schema) själva, till sin egen och tvekar först inte att baktala sin kollega om man i stunden tror det får en själv att framstå som bättre. I själva verket skadar vi oss själva när vi inte håller varandras ryggar fria. Det är ren självbevarelsedrift att hjälpas åt och hålla ihop, varken ledningen eller den ordinarie personalen får splittra oss. De andra vikarierna och du behöver inte bli bästa vänner, ibland kanske det känns som att vi är från olika planeter, men när vi diskuterar våra liv på riktigt, inser vi att vi har allt gemensamt.

Det är inte politik att inse vår kollektiva storhet, det är en överlevnadsstrategi. Ingen annan kommer stå upp för dig. Vi anses vara billig arbetskraft som ska subventionera nedskärningarna inom den offentliga sektorn. Vi förväntas vara tacksamma! Men jag vill kunna se mig själv i spegeln på morgon och veta att det jag gör är viktigt, det känner jag inte om jag inte står upp för mig själv, men det är svårt att göra det ensamt. Det är när vi är solidariska med varandra och inte med de chefer som håller våra löner pinsamt låga vi kan nå framgång. Det är vi som får saker att fungera, även om vi är längst ner i hierarkin så är det tack vare oss verksamheten går ihop! Vi kan vara stolta över oss själva!

Och vår prestation ska belönas och om ingen annan gör det – får vi göra det själva. Alla timmisar därute, håll ihop! Sup er fulla på billig glögg eller ha skoj när ni jobbar ihop. Inget är värre än att känna sig ensam men inget är lättare än att bryta den ensamheten, när vi inser detta, kan vi gå precis hur långt som helst.

Linda

Besvikelse efter industrins avtal

Besvikelsen är på många håll stor efter att fackförbunden och arbetsköparna inom industrin igår slöt ett nytt avtal. – Det är åt helvete för lågt. 3 procent på 14 månader är en hårfin skillnad mot det avtalsförslag som nyss förkastades, säger till exempel Bosse Larsson, IF Metalls klubbordförande på ABB i Västerås, till Dagens Arbete.

Avtalet omfattar 171 000 medlemmar i IF Metall, 35 000 i GS samt Livs, Unionen, och Sveriges Ingenjörer, löper över 14 månader och träder i kraft 1 februari. I årstakt innebär avtalet 2,6 procents löneökningar. Lägstalönerna som varit en tvistefråga höjs även de med 3 procent. Föräldralönen höjs dock inte alls och med kravet om utbildning istället för uppsägning har ingen överenskommelse gjorts utan frågan ska diskuteras vidare.

Många är besvikna över avtalet som trots hög svansföring av fackförbunden inte gav särskilt mycket. IF Metalls krav var 3,7 procent på ett år.
– Nu har jag inte sett innehållet men det är för lite pengar, säger Kennet Bergqvist, klubbordförande på Indexator i Vindeln, till Dagens Arbete.

IF Metalls ordförande, Stefan Löfven är dock nöjd.
– Alla förhandlare vill ha mer. Alternativet var konflikt, men det var inte aktuellt, säger han till Dagens Arbete.

I fackpressens kommentarsfält är reaktionerna allt annat än glada.
Signaturen leif Johansson skriver så här:

”Ca 41 kronor mer per månad än det tidigare budet
Då sa Stefan Löfven att han var missnöjd med budet.
NU är han mycket nöjd?
Efter skatt kan jag kosta på mig en stor stark varannan månad.
Skååååål Stefan!”

LO:s styrelse rekommenderade industrifacken att teckna avtalet. Men de beslutade också att övriga fack själva ska få driva sina lönekrav.
– Vi ser inte det här som ett märke. Vi är elva förbund som har enats om LO-samordningens frågor och krav och det är dem vi driver. Vi går nu inte med ett yrkande på 2,6 eller 3 procent till våra motparter utan står fast vid våra krav, säger Ella Niia, ordförande för Hotell- och restaurangfacket (HRF) till LO-tidningen.