Författare: redaktionen

Publicerat

Vansinnig upphandling av Landstingstryckeriet i Uppsala

Den 1 februari tas Landstingstryckeriets verksamhet i Uppsala över av det globala tryckeriföretaget Elanders AB. I media och i pressmeddelandet från Landstinget står det att alla anställda blivit erbjudna jobb på det nya företaget. Riktigt så vacker är dock inte verkligheten och mycket tyder dessutom på att affären kommer att bli kostsam för länets invånare.

De anställda på Landstingstryckeriet i Uppsala blev mycket förvånade när de strax innan sommaren fick veta att tryckeriverksamheten skulle upphandlas. Tryckeriet som består av 4 personer och servar Landstinget med trycksaker, kuvert, visitkort och kopiering skulle bjudas ut till ”entreprenörerna”.
-Alla vi anställda var totalt oförstående. Ingen vet varför det lades ut och alla tycker det är mycket konstigt. Det är en fungerande verksamhet som går med vinst för Landstinget, säger en av tryckarna till Arbetarsolidaritet.

Avtalet är värt 3,5 miljoner kronor per år och gäller under tre år. Företaget som vann upphandlingen, Elanders AB, är en global tryckerikoncern med 1 500 anställda och produktionsverksamhet i tio länder. Omsättningen är drygt 1,7 miljarder kronor per år. Tryckeriverksamheten kommer nu att flyttas från Akademiska sjukhusets område till Elanders AB:s egna lokaler.

Landstinget skrev i ett pressmeddelande 16 december att den nuvarande personalen kommer att erbjudas anställning hos den nya entreprenören.
-Två av oss blev erbjudna jobb i Uppsala, varav en tackade ja. En gick tillbaka till ett gammalt jobb. Den fjärde blev erbjuden jobb på Elanders – i Malmö.

<b>Tog personen jobbet?</b>
-Självklart inte. Det är inte så lätt att flytta bara sådär. Att erbjuda ett jobb i Malmö var ett sätt att bli av med honom.

De anställda menar att Landstingsservice kanske kan tjäna några kronor på försäljningen av inventarier när de gör upphandlingen, men att Landstinget kommer att förlora ekonomiskt på affären. Bland annat är närheten till beställaren viktig i det här fallet.
-Man kan ju ialla fall tycka att Landstingsservice och Landstinget borde dra åt samma håll.

Stämningen på jobbet har sedan beskedet varit låg. De anställda har inte heller fått någon egentlig motivering till upphandlingen från Landstinget. Utredningen som låg till grund för upphandlingen ger de heller inte mycket för utan säger att konsulten som togs in hade mycket begränsade kunskaper i frågorna. Försök att diskutera situationen på sjukhuset utanför tryckeriet har gjorts men situationen har varit svår.
-Facket kan inte heller göra något i en sån här situation, säger en annan av tryckarna.
– Hela situationen är vansinnig och jag är övertygad om att detta förutom att kosta oss vår arbetsplats också kommer att kosta skattebetalarna pengar då upphandlingen med stor säkerhet är en ekonomiskt dålig affär för Landstinget.

Publicerat

En lag för oss, en lag för dem

Genom en före detta arbetskamrat hade jag fått tips på ett jobb och stod utanför chefens kontor. Han var inte inne. Trots att vi hade kommit överens om en intervju och jag fick komma tillbaks dagen efter. Surt. Hade det varit jag som hade glömt intervjun hade jag aldrig fått jobbet. Det finns en lag för oss, en lag för dem.

Inom delar av företagsvärlden finns en världsfrånvänd offermentalitet, ivrigt understöd av höger- och mittendebattörer. Det är synd om företagen: de kämpar och kämpar och försöker rädda världen och landet från fattigdom och misär samtidigt som de åderlåts av skatter och får utstå krypskytte från facken. Det är en bild som delvis har fastnat inom arbetarrörelsen och vänstern, men handen på hjärtat: det är lögn och förbannad dikt.
Arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet, att ändra arbetsuppgifterna, och för den anställde är det bara att bita ihop. Arbetsgivaren har rätt att anställa och sparka folk, mer och mer godtyckligt.

Det är med den bakgrunden jag läser att Arbetsförmedlingen har kommit fram till att deltagarna inom Fas 3 är nöjda. I den maktrelation som finns på dagens arbetsmarknad är det riskabelt för arbetare att vara ärliga. Kritiska deltagare i Fas 3 har bestraffats med avstängning och utebliven ersättning.

Som anställd och som arbetslös har fyllt i enkäter av det här slaget. Mina svar har aldrig präglats av tillit och ärlighet av den orsaken att arbetet är en maktrelation där vi ständigt måste kämpa mot ledningen, för bättre arbetsmiljö och högre lön. På min förra arbetsplats fylldes enkäten i ”anonymt” på chefens dator och skickades till huvudkontoret. Det är möjligt att det var helt anonymt, men eftersom ingen litade på ledningen fyllde de i med det i åtanke, bittert medvetna om hur man straffades med sämre arbetstider och städuppgifter om man stack ut hakan. På en arbetsmarknadsåtgärd fyllde vi i ganska ärligt, när vi kommit överens om att själva samla in enkäterna så vi kunde lita på att de var anonyma. Kritiken blev skoningslös.

Den bästa enkäten var på ett storkök – vi diskuterade först hur vi skulle göra, så få anställda som vi var skulle vi ange kön och ålderskategori, något som effektivt hade brutit upp anonymiteten, och framförallt kom vi fram till att det inte hjälpte i alla fall – kritiken från tidigare enkäter hade ignorerats. Till slut frågade vi chefen vad hon som skulle hända om vi vägrade fylla i, hon svarade att hon inte kunde göra någonting. Vi slängde pappren.

Henrik Johansson skriver krönikor med temat Arbetsliv för Arbetaren. Fler av hans texter finns att läsa på hans blogg: <a href=”http://hjohansson.blogspot.com/”><font color=”#0000FF”>http://hjohansson.blogspot.com/</font></a>

Publicerat

Stort stöd för irländsk strejk

Efter tillbakatagna löften om avgångsvederlag vid nedläggningen av Vita Cortex Industries fabrik i Cork, Irland, valde arbetarna att agera. Med en sittstrejk och stor tillströmning av sympatisörer samt stödprotester i andra städer, har har de pressat företaget. I tisdags inleddes förhandlingar mellan parterna i den irländska motsvarigheten till Arbetsdomstolen.

I 3 månader hade personalen haft kännedom om att företaget Vita Cortex Industries skulle lägga ned sin verksamhet, och samtliga i personalen skulle permitteras. Man hade i åratal producerat skumgummi för möbler och paketering i staden och man hade enligt ägarna haft dåliga ekonomiska tider och fabriken skulle avveckla. Ägarna utlovade arbetarna ett avgångsvederlag vid nedläggningen.

Den 14 december 2011 meddelade företaget Vita Cortex Industries att de skulle lägga ned sin verksamhet följande dag, och att man permitterade arbetarna utan lön. Företaget skyllde på att National Asset Management Agency (NAMA) som har övertagit delar av det irländska bankväsendet efter den keltiska tigerns fall, hade nekat Vita Cortex de pengar det behövde i kredit för att kunna betala ut någon form av ersättning till arbetarna.

Den 16 december inledde man en sit-in för att få de pengar man hade blivit utlovade tidigare. Chefen för Vita Cortex skyllde på att det var sämre ekonomiska tider och man inte hade kunnat få ut den kredit man behövde för att kunna betala ut lönerna. Arbetarna stod dock fast vid sina krav och vägrade lämna fabriken.

De 32 avskedade arbetarna kräver 2,9 veckors lön per arbetat år på företaget i ersättning vid permittering, totalt 1,2 miljoner euro. Men chefen för företaget, Jack Ronan hävdar att företagets ekonomiska situation är så illa ställd att han och de två andra aktieägarna inte kan ersätta arbetarna.

Under samma år som man avskedade arbetarna utan ersättning så betalade företaget ut full pension samt klumpsummor på ut på till 250 000 euro till de två företagsledarna som varit ansvariga för verksamheten i fabriken i Cork. Man betalade ut 1,3 miljoner euro i pension och klumpsummor till endast dessa 2 företagsledare, mer än 100 000 euro mer än det belopp de 32 arbetarna kräver i avgångsvederlag.

Och girigheten slutar inte där, det visade sig även att ägaren Jack Ronan är registrerad som ägare till inte mindre än 27 olika företag mellan vilka han har flyttat pengar och dessutom äger en stor framgångsrik hästavelsverksamhet, även den med god vinstmarginal. Han är således inte i någon ekonomisk kris, utan verkar snarare vara vad nyliberaler kallar ”ambitiös entreprenör” som vägrar betala ut pengarna.

Arbetarna på Vita Cortex har sammanlagt arbetat 847 år tillsammans på Vita Cortex. Och de permitterades och lämnades utan någon ersättning medan ägarna lämnade med vinst. Klart att ilskan kokade på de som arbetat i fabriken.

Sedan man inledde protesterna har arbetarna haft ett enormt lokalt stöd, och de arbetare som stannar i lokalerna 24 timmar om dygnet har blivit väl omhändertagna av Corks invånare. Folk åker förbi lokalerna och lämnar in té och kakor, andra tar med sig hemlagad soppa och lokala pizzerior skickat mat till arbetarna och grannar har öppnat sina hem för dem så att de får tillgång till vatten och dusch.

Arbetarnas protester har lett till en enorm tillströmning av sympatisörer runt om på Irland, det har anordnats demonstrationer utanför irländska regeringsbyggnaden och demonstrationer i andra städer till stöd för deras kamp. Man har framgångsrikt använt sig av att mobilisera lokalsamhället, i en tid då fackförbund inte räcker till eller ibland inte ens vill strida för sina medlemmar har det visat sig vara en framgångsrik taktik.

De anställda har sovit dessa dagar inne i fabriken på de skumgummimadrasser som de tidigare tillverkade och fått spendera sin jul och nyår i lokalerna för att förhindra att ägarna skulle kunna ta de maskiner och varor som fanns kvar i lokalerna till försäljning.

Man har haft fabriken i sin kontroll sedan över en månad nu och efter påtryckningar inleddes under tisdagen förhandlingar mellan parterna kring ersättning i Labour Relations Commission (Irlands motsvarighet till Arbetsrättsdomstolen). Dessa förhandlingar sköts efter en diskussion upp till lördag 21 januari.

Sedan man inledde aktionen har man använt sig av en blogg <a href=”http://vitacortexworkers.wordpress.com”>http://vitacortexworkers.wordpress.com</a> och facebook-gruppen <a href=”https://www.facebook.com/pages/Support-the-Vita-Cortex-Workers/212225242192914″> Support the Vita Cortex Workers </a> för att kommunicera med sympatisörer och intresserade.

Vi kommer säkerligen att behöva att återkomma i arbetarna i Cork vid senare tillfälle.

Viktor Lundström

Publicerat

Många jobbar övertid gratis

LO-tidningen rapporterar att Bemanningsföretaget Manpowers ”Work life-undersökning” visar att hälften av svenskarna jobbar övertid utan att få betalt. Tre av fyra menar att arbetsgivarna förväntar sig att man ska ställa upp på övertid när det behövs.

De flesta som arbetar gratis övertid någon gång säger sig tycka detta rimligt, man får ”ställa upp”. Men de finns också de som är kritiska. Missnöjet är störst inom hälso- och sjukvården, där tre av tio anser att arbetsgivaren har orimliga krav på att man ska jobba utanför ordinarie arbetstid.

Publicerat

Tusen förlorar jobbet inom industrin

Ettusen visstidsanställda industriarbetare mister nu vid årskiftet jobbet enligt Dagens Arbetes rundringning till tio av de största företagen. Ett hundratal mister jobbet på Sandvik, två hundra försvinner från SSAB i Oxelesund. Nästan lika många får gå från Volvos två fabriker i Göteborg.

– Många här inne jobbar väldigt bra och ställer upp för företaget. Då känns det tråkigt att få gå, säger Marcus Andersson, som arbetar på Volvo lastvagnar i Göteborg, till Dagens Arbete.

Det är framförallt en minskad orderingång som börjas märkas av. Oron i Europa smittar av sig och visstidarna är de som försvinner först. Och på golvet vädras ett missnöje:

– Det gick mycket snack när de berättade att vi inte får vara kvar. Folk var väldigt besvikna. Och det är klart, när man hör att de går med plus tycker man att de kunde satsa på att utbilda oss istället, säger Marcus Andersson till Dagens Arbete.