Förbundet Arbetarsolidaritet

Systembolagets dotterbolag Lagena, i södra Stockholm, varslade i September förra året fyrtiofem anställda. Nu har företaget åter varslat om uppsägning för ytterliggare trettiotre anställda, och arbetarna är i uppror.

Företagets VD, Per Öhagen kommenterar varslen med att -Det är nödvändigt för oss att anpassa företaget till nya förutsättningar där vi behöver en mer flexibel bemanning. Arbetarna på arbetsplatsen menar dock på motsatsen, enligt de siffror som företaget ska ha visat upp vid en förhandling ger enligt arbetaren Matti Holopainen ingen grund för ytterliggare varsel. Han menar att Systembolaget är snarare på väg mot en uppgång och försäljningen ökar som aldrig förr.

Lagenas ledning säger att det inte finns jobb åt alla, men samtidigt har man enligt Holopainen 30-40 personer inhyrda från bemanningsföretag som är verksamma på arbetsplatsen. Arbetarna menar på att det inte handlar om att det inte finns jobb, snarare att företagets ledning är ute efter vinstmaximering.

SVT:s inslag från Lagena: http://svt.se/2.33538/1.1565716/de_varslar_i_onodan?lid=puff_1565716&lpos=rubrik

Regeringen vill i ett nytt utspel att Försäkringskassan ska belönas för att den upptäcker fusk. En utredning ska se över om kassan ska få tillgodogöra sig en del av de pengar som sparas.

Regeringen har beslutat att tillsätta en utredning som både ska se över om Försäkringskassan ska få behålla en del av de pengar som sparas genom att man förhindrar fusk med socialförsäkringen och om myndigheten ska tvingas betala dröjsmålsränta när ärenden försenas.
Försäkringskassans mål är att ersättning ska betalas ut till den enskilde samma månad som frånvaron ger löneavdrag. Just nu är väntetiden minst sex veckor för den som ansöker om ersättning för vård av barn. För bostadsbidrag och bostadstillägg för pensionärer är väntetiden minst nio veckor. Det är inte mer än rätt att Försäkringskassan kanske tvingas betala ut dröjsmålsränta vid sena utbetalningar, eftersom staten kräver dröjsmålsränta om vi är sena med våra inbetalningar.

Det ända rimliga är att ge försäkringskassan de resurser och den arbetsro den behöver för att fullfölja sina uppdrag i tid istället för att lägga resurser på att jaga fuskarspökena. Den borgerliga regeringens tjat och fokuseringen på fuskare börjar anta sjukliga proportioner, det är inte det eventuella försäkringskasse fusket som är problemet.

Det stora ekonomiska fusket sker ju på borgarnas egen bakgård, av deras lekkamrater i finansvärlden, företagstoppar och bolagsstyrelser. Men föga förvånande sker det ingen satsning inom Skattemyndighetens område för att klämma åt dessa.
Som vanligt jagar de oss vanliga löntagare med blåslampa, men ”varje redskap är ett vapen om man håller det på rätt sätt”, och en blås lampa kan lätt vändas uppåt.

Hamnarbetarna i Helsingborg visar arbetarsolidaritet och varslar om sympatiaktioner för Hamn4an i Göteborg.

Kampen går vidare i Göteborgs Hamn. Nu vidtar kamrater i andra hamnar sympatiåtgärder. På söndagsmorgonen höll Svenska Hamnarbetarförbundet avdelning 6 i Helsingborg medlemsmöte. En delegation från Hamn4an hade inbjudits att närvara och informera om konfliktsituationen i Göteborg. Många av Helsingborgsstuvarna hade frågor kring Göteborgs Hamns agerande, och flera mötesdeltagare uttryckte att arbetsgivarens utestängning av Hamn4an från förhandlingsrummen betraktas som direkt angrepp på hela förbundet.
Ett enigt möte beslutade att Helsingborgsavdelningen ska varsla om två tvåtimmars-strejker under slutet av maj.
Syftet med sympatiaktioner kopplade till Göteborgskonflikten är att öka trycket på andra hamnarbetsgivare runtom i Sverige att påverka ledningen i Göteborgs Hamn.
Hamn4ans delegation framförde avdelningens varma tack till Helsingborgsarbetarna för deras kraftfulla solidaritetsyttring.

Hamn4an har själva utlyst fyra punktstrejker under de kommande veckorna, detta för att sätta ytterligare press på hamnledningen att inkludera Hamnarbetarförbundet och därmed den absoluta majoriteten av de kollektivanställda i förhandlingsprocessen på arbetsplatsen.
Göteborgs Hamn har hittills inte visat något som helst intresse för förhandling.
(Se tidigare artiklar).
Punktstrejkerna är planerade att utfalla enligt följande:
Tisdagen den 19:e maj mellan klockan 12.00 och 14.00
Onsdagen den 20:e maj mellan klockan 20.00 och 22.00
Tisdagen den 26:e maj mellan klockan 04.00 och 07.00
Lördagen den 30:e maj mellan klockan 11.00 och 14.00

En ny strid för sophämtarna är under uppsegling efter att renhållningsföretaget Sita gick segrande ur en upphandling om Lindingö nyligen.

Sophämtningen sköts av privata bolag och vart femte eller vart sjunde år gör kommunen en ny upphandling. I år var Sita billigast och skall ta över sophämtningen på Lidingö från och med första april. Idag sköter Ragn-Sells uppdraget och har nio anställda. De har alla jobbat mellan åtta och tjugoett år och tjänar mellan 29 000 och 30 000 kronor i månaden. Sita har erbjudit sju av dem provanställning och en fast månadslön på 25 379 kronor, det vill säga en lönesänkning på nästan 5000 kr i månaden och dessutom en otrygg anställningsform.

– Vi har ledsnat på upphandlingarna. Vart femte år ska vi vara oroliga och söka våra egna jobb. På senare år har vi dessutom fått en lönekarusell nedåt. De räknar hem sina anbud genom att sänka lönerna samtidigt som vi får mer att göra, säger Patrik Dahlstedt till LO-tidningen.

Sita och sophämtarna har träffats vid några tillfällen utan att komma överens. Sophämtarna har ställt flera krav: Att ta bort provanställningarna, att alla nio ska erbjudas jobb och att lönesystemet med poänglistan ska vara kvar. Ett krav handlar också om arbetsbelastningen. Bolaget vill gå ifrån poängsystemet, den form av ackord, som finns inskrivet i kollektivavtalet och istället använda sig av en fast månadslön.

Det finns en lag som skyddar den som jobbar i ett företag som blir uppköpt. Den medför att alla avtalsreglerade förmåner följer med i köpet men den lagen gäller inte vid en ny upphandling. Då räknas det som nya jobb och arbetsköparen kan anställa vem han vill och erbjuda de villkor han vill förutsatt att de inte är lägre än kollektivavtalets.

Det som händer på Lidingö är snarlikt den konflikt som blossade upp i Stockholm i vintras. Där slutade det med att över 100 sophämtare gick ut i vild strejk.
Då var det Liselotte Lööf AB som vann en upphandling om sophämtning och ville gå ifrån poänglistan och införa månadslön. Sophämtarna vägrade dock gå med på lönesänkningar och höjd arbetsbelastning och gick i öppen konflikt med bolaget. Eftersom de var bundna av kollektivavtal gick de ut i vild strejk. En stor del av Stockholms sophämtare deltog trots att striden enbart gällde två områden i Söderort. Det slutade med seger och att sophämtarna fick igenom det mesta som de ville ha. Transport och Liselotte Lööf skrev ett avtal om att behålla poänglönerna. Stämningen till arbetsdomstolen drogs också senare tillbaka.

På måndag kommer sophämtarna att överlämna protestlistor med namnunderskrifter till kommunstyrelsens ordförande Paul Lindquist (m) inför kommunfullmäktiges sammanträde.

Arbetarna på Scaniafabriken i Södertälje sa ja till företagets krisavtal.
Omröstningen är avgjord och ja-sidan vann med 60 procent av rösterna. 

Valdeltagandet blev som väntat högt, 88,5 procent. Ja-sidan fick 1 503 röster mot nej-sidans 992. Majoriteten av de anställda har alltså sagt ja till företagets förslag om införande av en tidsbegränsad fyradagarasvecka och sänkt lön.
På torsdag fortsätter förhandlingarna mellan företaget och facket utifrån omröstningens resultat. Scanias fabriker i Luleå och Oskarshamn har också genomfört liknande omröstningar men resultaten därifrån är ännu inte klara.

IF Metall fortsätter på sin inslagna väg av, lönesänkningar och försämrade villkor för sina medlemmar. Det måste bli ett slut på att springa de rika arbetsköparnas ärenden och att utgöra en garant för deras profiter. Att sedan ha omröstningar bland medlemmarna efter förtäckta hot om massarbetslöshet, är inget annat än skendemokrati och ytterligare ett sätt att tillfredställa kapitalet med ett disciplinerat arbetarkollektiv. Sänkta löner och försämrade villkor kommer aldrig att rädda våra arbetstillfällen. Det enda som kan göra verklig skillnad är att bjuda motstånd. Fortsätter facket att springa arbetsköparnas ärenden får vi hitta sätt att föra kampen vid sidan av facket.