Inlägg

Publicerat

Massiv strejk i Grekland

I Grekland genomfördes under onsdagen massiva protestaktioner mot den socialdemokratiska regeringens ekonomiska sparpaket. Över 2 miljoner människor strejkade och runt 50 000 demonstrerade sitt missnöje på gatorna i Aten. Mycket talar för att detta endast är början, och EU:s ledare ser med fasa på utvecklingen.

I onsdags genomfördes de största protestaktionerna hittills i Grekland när både privat- och offentliganställda gick ut i en 24-timmarsstrejk mot premiärminister Georgios Papandreos brutala sparpaket.

Lärare, hamnarbetare, kommunalarbetare, och statstjänstemän – men också bankanställda och journalister – gjorde gemensam sak och visade sitt stora missnöje med den presenterade sparplanen.

De stora fackföreningarna uppges acceptera nedskärningar så länge de fördelas jämnt, men vänder sig emot det nu föreslagna sparprogrammet som de anser slår hårdast mot de fattigaste i samhället.
– Det är alltid vi som får betala. Vi får bära bördan, inte de rika, säger till exempel taxiägaren Yannis Papadopoulos, enligt TT.

Det presenterade sparpaketet innehåller frysta löner, höjda skatter, sänkta pensioner och en höjning av pensionsåldern med hela sju år – från 58 till 65 år.

Grekland klarade finanskrisen bättre än de flesta länder i EU. BNP för 2008 och 2009 ökade med 0,9 procent jämfört med ett fall på 3,3 procent för hela EU, enligt Eurostat. Men turist- och varvsnäringen drabbades hårt när efterfrågan sedan minskade som en följd av den ekonomiska tillbakagången i övriga Europa. Ett budgetunderskott på 13 procent av BNP och en statsskuld motsvarande 115 procent har lett till att de internationella finanskapitalisterna börjat sälja grekiska statsobligationer, vilket tvingat grekiska staten att låna pengar till en ränta som är avsevärt högre än resten av EU-ländernas. Detta gör i sin tur betalningarna dyrare och statsfinanserna ännu sämre vilket hotar att ge ännu lägre kreditvärdighet och högre ränta i en skenande spiral.

EU-ledarna är nu uppenbart oroliga över valutaunions framtid. Med en gemensam valuta, euron, finns inte längre möjligheten att devalvera sig ur krisen – det vill säga att skriva ner värdet på valutan för att på så vis göra det billigare för andra länder att köpa landets produkter – vilket vore möjligt med en nationell valuta. Om Grekland skulle tvingas i konkurs, hotas även andra länder att dras med i fallet. Finanskapitalet skulle nämligen med mycket stor sannolikhet vid en konkurs bli oroliga för att fler länder ska tilllåts gå omkull, vilket i så fall skulle innebära inställda återbetalningar och förlorade pengar. Vid en sådan oro kräver finanskapitalet en högre ränta som extra riskpremie för sina utlåningar. Detta innebär dyrare lån för de drabbade länderna. Länderna som i ett sådant scenario skulle stå närmast på tur är framför allt Italien, Spanien, Portugal och kanske också Irland och Beligen.

Samtidigt vill EU-ledarna inte ge stödpaket till Grekland av rädsla för att det ska uppmuntra andra länder att bedriva en ”oansvarig” ekonomisk politik. Ett stödpaket vore också i strid mot Maastrichtfördraget, men det är knappast ett reellt hinder om viljan till stöd skulle finnas. Det har också talats om att koppla in IMF, Internationella Valutafonden, men detta har enligt Aftonbladet motarbetats av Tyskland och Frankrike, då det skulle innebära att en prestigeförlust och demonstrera att euroländerna inte klarar av att lösa sina egna problem.

I Grekland verkar regeringen göra vad den kan för att flytta skulden från det kapitalistiska systemet till andra aktörer. Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalo anklagar enligt DN Tyskland och den nazistiska ockupationen under andra världskriget:
– De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp.
– Jag säger inte att de nödvändigtvis måste lämna tillbaka pengarna men de kan i alla fall säga ”tack”.

Utgången i Grekland är ännu oviss. EU har gett landet till mitten av maj på sig att införa de största delarna av sparpaketet. Högeroppositionen stödjer den socialdemokratiska regeringen i nedskärningarna. Och många verkar föredra att socialdemokraterna håller i yxan. Samtidigt är stora delar av befolkningen ordentligt uppretad, över vad den anser vara ett mycket orättvist sparpaket som slår hårdast mot de fattigaste.

Utvecklingen i Grekland kan få stora konsekvenser för hela Europa. Vi väntar med spänning och sätter vår tilltro till de grekiska arbetarna.

Publicerat

Sopgubbarna mot seger

Liselott Lööf AB och sopgubbarna i Stockholm är överens om lönerna, rapporterar LO-tidningen. LLAB backar efter sopgubbarnas aktion efter AD-domen. Transportarbetarförbundet säger dock att någon överenskommelse ännu inte är gjord. Det hänger nu på sopföretaget Renta om sopgubbarna ska börja jobba som vanligt igen.

Enligt flera tidningar är Liselott Lööf AB och sopgubbarna nu överens om att ackordlönerna ska återinföras, trots AD-domen i början av månaden som gav företaget rätt att ta bort dem.
– Ja, vi har gjort upp om att de ska köra efter poänglista, vi är överens. Det här är det bästa systemet, det blev fel från början, säger Sonny Lööf, tf vd på Liselott Lööf, till LO-tidningen.

Helomvändningen och insikten hos företagets vd kom efter att sopgubbarna under två veckor följt arbetsmiljölagen strikt som en reaktion på AD-domen. Domen innebar ett lagligförklarande av att ta bort ackordlönen och ge arbetarna en högre arbetsbelastning kombinerat med lönesänkningar på upp till 6 000 kronor i månaden. Sopgubbarnas svar har varit att vägra att hämta sopor där arbetsmiljölagen inte uppfyllts, till exempel där snövallar till soprummen inte har varit bortskottade eller säckarna varit för tunga. Detta har inneburit att mängder av sopor blivit stående i Stockholm.

Men konflikten är ännu inte löst. Allt hänger nu på Rensta, det andra stora sopföretaget i Stockholms innerstad.
– Liselotte Lööf har varit väldigt tillmötesgående, men så länge inte Resta är med fortsätter vi, säger Peder Murell, facklig representant för sopgubbarna, till LO-tidningen.

Denna linje slog sopgubbarna enligt SvD fast på ett stormöte under onsdagen. 98 procent av arbetarna röstade då för att fortsätta det strikta regelföljandet om inte alla sopåkare garanteras ackordlön. Dessutom kräver man ett belastningstak på mängden arbete, samt att snö som försvårar sophämtningen omedelbart tas bort och att undermåliga soprum byggs om.

Representanter för Stockholms stad, renhållningsföretagen, Transport och sopgubbarna möttes på onsdagskvällen för att bilda en arbetsgrupp föra att ta itu med arbetsmiljöproblemen. Stockholms stad har också ställt krav på Liselott Lööf att hämta in soporna.

Transportarbetarförbundet skriver dock i ett uttalande under torsdagseftermiddagen att det ännu inte finns någon överenskommelse mellan fackförbundet och LLAB om att återgå till ackordlönerna, och att det inte heller finns ”några lösningar presenterade som löser arbetsmiljöproblemen”.

Samtidigt tyder alltså mycket på att en lösning verkligen är på gång. Sopgubbarna spiller dock ingen tid utan fortsätter att öka pressen. Från och med i dag är även sopgubbarna hos företaget Sita i Upplands Väsby, Täby, Vaxholm och Sollentuna med i aktionen och följer arbetsmiljölagen strikt.

Publicerat

Manifestation till minne av gruvstrejken

Torsdagen 4 februari var det på dagen 40 år sedan arbetarna på LKAB gick tillbaka till arbetet efter 57 dagars strejkande mot en vidrig arbetssituation och arbetsköparens attacker och försök att splittra dem.

Medlemmar ur FAS och sympatiserande kamrater uppmärksammade därför gruvarbetarnas kamp och de värderingar de stod för genom en manifestation utanför LO-borgen som inhyste många av de element som för 40 år sedan sålde ut gruvarbetarna och motarbetade deras strid. Under en banderoll med orden ”INGET GLÖMT, INGET FÖRLÅTET – GRUVSTREJKEN 40 ÅR” delade förbundet flygblad och höll tal om kampen som gruvarbetarna förde och dess relevans för dagens arbetarrörelse.

Publicerat

Stöduttalande för sopåkarna

Förbundet Arbetarsolidaritet uttrycker härmed vårt skarpaste stöd till sopåkarna i Högdalen, som den 3 februari 2010 förlorade i arbetsdomstolen mot företaget Liselott Lööf AB där det fastslogs att arbetsgivarsidan hade rätt att sänka sopåkarnas löner när man krävde att ackorden skulle tas bort för de anställda mitt under pågående avtalsperiod.

Sopåkarnas kamp mot försämrade arbetsvillkor i form av lägre lön, högre arbetsbelastning och längre arbetstid utmålades då, 2009, liksom nu av företaget Liselott Lööf AB, samt av borgerlig press som en samhällsfarlig handling av bortskämda och lata arbetare, istället för att se fjolårets vilda strejk för vad den var; en sund reaktion mot en företagskultur som pressar och pressar kostnader för att på så vis kunna berika ett fåtal rika högdjur.

AD:s skandaldom mot sopgubbarna är en attack mot alla arbetare. Nästa gång är det en annan företagsledning, i en annan bransch som försöker att motivera vinstbegäret med inskränkningar och attacker mot sina anställda.
Det är därför sopåkarnas kamp är så förbannat viktig. Arbetarklassen kan inte stå med mössan i hand längre.

Förbundet Arbetarsolidaritet önskar alla sopåkare lycka till i sin kamp mot det system som arbetsköparen infört och erbjuder vårt stöd till de former av protester mot Liselott Lööf AB som sopåkarna själva anser vara rimliga.

Förbundet Arbetarsolidaritet 2010-02-05

Publicerat

Sopåkarna förlorade i AD – aktioner väntar

AD avslog i går Transportarbetareförbundets stämning mot Liselotte Lööf AB. Domen innebär att uppsägningen av de åtta sopåkarna som i februari i fjol vägrade att godta en lönesänkning på upp till 6 000 kronor då ackordlönerna togs bort, förklarats laglig. Nu väntar aktioner från sopgubbarna.

– Det vi nu kommer att göra är att följa arbetsmiljölagstiftningen till punkt och pricka. Det här kommer att slå hårt mot Stockholm, säger en anonym sopåkare till SvD efter att de på onsdagskvällen haft krismöte.

Arbetsdomstolen meddelade vid tvåtiden i går eftermiddags att Liselotte Lööf AB hade rätt att sänka sopgubbarnas löner när man krävde att ackorden skulle tas bort för de anställda mitt under pågående avtalsperiod.
– Jag känner mig alldeles tom. Det är som att flyttas flera år bakåt i tiden när arbetsgivarna kunde bryta avtal på det här viset, säger sophämtaren Peder Murell till TT.

Ett sjuttiotal sopåkare i Stockholm berörs direkt av domen och för dem innebär den lönesänkningar med upp till 6 000 kronor i månaden, enligt Transportarbetareförbundet. För åtminstone sju av de åtta sopåkarna som företräddes av Transport i AD (en har gått i pension), innebar de föreslagna arbetsvillkoren en 20-procentig högre arbetsbelastning.

Inget lönesänkningsskydd enligt AD
Arbetsdomstolen fastslår i domen att det i detta fall inte finns något skydd mot kollektiva lönesänkningar vid byte av löneform från premielön till fast lön, och hänvisar till att någon sådan överenskommelse inte uttryckligen finns nedtecknad i det gällande kollektivavtalet.

”Det har inte gjorts gällande att parterna kommit överens om att kollektivavtalet och löneöverenskommelsen innebär ett sådant skydd. Inget i avtalstexterna talar för ståndpunkten”, heter det i domen.

Hos sopgubbarna är ilskan stor, men de ser också risker att detta kommer drabba fler branscher.
– Jag befarar att det här kommer att sprida sig som en löpeld genom alla yrkeskategorier och att arbetsgivarna ensidigt kan säga upp löneavtal när det passar dem. Jag tror att det här är farligt, säger Peder Murell till DN:s web-tv.

Stridbara sopgubbar
Sopgubbarna i Stockholm är dock ett stridbart kollektiv. I februari i fjol gick över 500 sopåkare ut i fem dagars vild strejk som en reaktion på Liselotte Lööf AB:s försök att ta bort ackorden. Företaget hade då efter en upphandling vunnit ett avtal på ett område man redan hade ansvar för, men med ett lägre anbud än tidigare. Företaget kalkylerade redan i anbudet med att sänka arbetarnas löner.

Soparbetarna har tidigare jobbat på ackord, där de som slitit hårdast också fått mest betalt. Grundlönen för en sopåkare ligger enligt DN på 23.800 kronor. Därtill kommer ackordlönen, för varje extra sopsäck eller kärl som tas om hand stiger lönen.
– Jag tror att de flesta ligger runt 25.000-26.000, men det finns många som tjänar över 30.000. Men de jobbar fruktansvärt hårt, säger Peder Murell till DN.

Han bekräftar också att sopåkarna fått ett bud på en fast lön på 29.600 kronor men att de tackat nej.
– Med de villkor som gäller i det förslaget skulle vi behöva arbeta som djur. Det skulle leda till en fruktansvärd lönesänkning i förhållande till det arbete som utförs, säger han.

Nu väntar i första skedet enligt uppgifter i SvD i stället motåtgärder från sopgubbarnas sida. Till en början kommer de följa arbetsmiljölagstiftningen benhårt.
– Vi kommer inte att forcera snövallar eller hämta sopor där det inte är skottat eller sandat. Vi kommer inte heller att lyfta 30-kilossäckar vilket är emot reglerna men som vi ändå har gjort tidigare, säger en anonym sopåkare till tidningen.
– Tidigare kunde jag jobba 15 timmar i sträck och aldrig ta ut övertid, men nu går vi helt enkelt hem efter åtta timmar.

Upprörd Transportordförande manar till lugn
Från Transportarbetarförbundets håll är tongångarna likaså upprörda. Transports ordförande, Lars Lindgren till DN:
– Mitt förtroende för Arbetsdomstolen är helt förbrukat. I över 30 år har vi varit överens med arbetsgivarna att ackord ska gälla som första lönesystem inom den här branschen. Att nu sänka lönerna under pågående avtalsperiod är helt oacceptabelt.
– Man läser vissa stycken i domen och undrar om de alls förstått vad detta handlar om. Det är mycket tveksamt om vi kommer driva fler ärenden till AD, det är bortkastad tid.

Nu måste man istället enligt Lars Lindgren börja förbereda sig inför den kommande avtalsrörelsen. Det rikstäckande avtalet för renhållningsarbetarna går ut sista mars 2011. Transport skriver på sin hemsida att man kommer att ”analysera avtalstexten och kräva förändringar som täpper till sådana här luckor”. Förbundets ordförande manar också till lugn.
– Jag ska åka ut till gubbarna och mana dem att inte gå ut i vild strejk, sa Lars Lindgren till TT i går.

Någon vild strejk verkar inte heller vara aktuellt för tillfället.

Förbundet Arbetarsolidaritet ser inte domen i AD som något förvånande. Den är snarare ytterligare ett bevis på effektiviteten i den borgerliga klasskampen. Mot den måste vi arbetare stå enade tillsammans och försvara våra intressen. Det innebär bland annat att vägra arbeta för sämre villkor. Allt stöd till och all solidaritet med sopåkarna i Stockholm!

Länkar:
Domen hos AD
Stödgrupp på Facebook