I Grekland genomfördes under onsdagen massiva protestaktioner mot den socialdemokratiska regeringens ekonomiska sparpaket. Över 2 miljoner människor strejkade och runt 50 000 demonstrerade sitt missnöje på gatorna i Aten. Mycket talar för att detta endast är början, och EU:s ledare ser med fasa på utvecklingen.
I onsdags genomfördes de största protestaktionerna hittills i Grekland när både privat- och offentliganställda gick ut i en 24-timmarsstrejk mot premiärminister Georgios Papandreos brutala sparpaket.
Lärare, hamnarbetare, kommunalarbetare, och statstjänstemän – men också bankanställda och journalister – gjorde gemensam sak och visade sitt stora missnöje med den presenterade sparplanen.
De stora fackföreningarna uppges acceptera nedskärningar så länge de fördelas jämnt, men vänder sig emot det nu föreslagna sparprogrammet som de anser slår hårdast mot de fattigaste i samhället.
– Det är alltid vi som får betala. Vi får bära bördan, inte de rika, säger till exempel taxiägaren Yannis Papadopoulos, enligt TT.
Det presenterade sparpaketet innehåller frysta löner, höjda skatter, sänkta pensioner och en höjning av pensionsåldern med hela sju år – från 58 till 65 år.
Grekland klarade finanskrisen bättre än de flesta länder i EU. BNP för 2008 och 2009 ökade med 0,9 procent jämfört med ett fall på 3,3 procent för hela EU, enligt Eurostat. Men turist- och varvsnäringen drabbades hårt när efterfrågan sedan minskade som en följd av den ekonomiska tillbakagången i övriga Europa. Ett budgetunderskott på 13 procent av BNP och en statsskuld motsvarande 115 procent har lett till att de internationella finanskapitalisterna börjat sälja grekiska statsobligationer, vilket tvingat grekiska staten att låna pengar till en ränta som är avsevärt högre än resten av EU-ländernas. Detta gör i sin tur betalningarna dyrare och statsfinanserna ännu sämre vilket hotar att ge ännu lägre kreditvärdighet och högre ränta i en skenande spiral.
EU-ledarna är nu uppenbart oroliga över valutaunions framtid. Med en gemensam valuta, euron, finns inte längre möjligheten att devalvera sig ur krisen – det vill säga att skriva ner värdet på valutan för att på så vis göra det billigare för andra länder att köpa landets produkter – vilket vore möjligt med en nationell valuta. Om Grekland skulle tvingas i konkurs, hotas även andra länder att dras med i fallet. Finanskapitalet skulle nämligen med mycket stor sannolikhet vid en konkurs bli oroliga för att fler länder ska tilllåts gå omkull, vilket i så fall skulle innebära inställda återbetalningar och förlorade pengar. Vid en sådan oro kräver finanskapitalet en högre ränta som extra riskpremie för sina utlåningar. Detta innebär dyrare lån för de drabbade länderna. Länderna som i ett sådant scenario skulle stå närmast på tur är framför allt Italien, Spanien, Portugal och kanske också Irland och Beligen.
Samtidigt vill EU-ledarna inte ge stödpaket till Grekland av rädsla för att det ska uppmuntra andra länder att bedriva en ”oansvarig” ekonomisk politik. Ett stödpaket vore också i strid mot Maastrichtfördraget, men det är knappast ett reellt hinder om viljan till stöd skulle finnas. Det har också talats om att koppla in IMF, Internationella Valutafonden, men detta har enligt Aftonbladet motarbetats av Tyskland och Frankrike, då det skulle innebära att en prestigeförlust och demonstrera att euroländerna inte klarar av att lösa sina egna problem.
I Grekland verkar regeringen göra vad den kan för att flytta skulden från det kapitalistiska systemet till andra aktörer. Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalo anklagar enligt DN Tyskland och den nazistiska ockupationen under andra världskriget:
– De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp.
– Jag säger inte att de nödvändigtvis måste lämna tillbaka pengarna men de kan i alla fall säga ”tack”.
Utgången i Grekland är ännu oviss. EU har gett landet till mitten av maj på sig att införa de största delarna av sparpaketet. Högeroppositionen stödjer den socialdemokratiska regeringen i nedskärningarna. Och många verkar föredra att socialdemokraterna håller i yxan. Samtidigt är stora delar av befolkningen ordentligt uppretad, över vad den anser vara ett mycket orättvist sparpaket som slår hårdast mot de fattigaste.
Utvecklingen i Grekland kan få stora konsekvenser för hela Europa. Vi väntar med spänning och sätter vår tilltro till de grekiska arbetarna.