Ut ur dimman – om avtalsrörelse och dimridåer

Frances Tuuloskorpi skriver om avtalsrörelsen, bemanningsföretagen och arbetsgivarnas klasskamp.

Avtalsrörelsen ändrar inte arbetslivet, den speglar det. Och det som har dominerat arbetslivet under lång tid är att arbetsgivarna aggressivt, djärvt och uthålligt har pressat på ute på arbetsplatserna, för att få som de vill och förflytta gränser. Det har haft effekt. Kamp lönar sig.

Avtalsförhandlingarna har under lika lång tid varit byteshandel. Löneökningar i utbyte mot ökad flexibilitet när det gäller lön (individuella löner), arbetstid, anställningsformer. Arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa (i stället för fastanställa) hur många arbetare som helst, utan särskilda skäl, förhandlades till exempel in i de flesta kollektivavtal INNAN den skrevs in i LAS.

Dimridå kring byteshandeln
Arbetsgivarna: ”Får vi flexiblare regler så vågar vi anställa fler!”
Facken: ”Vi gick med på det för att fler ska få jobb!”
Sanningen är att flexiblare arbetstider och anställningar gör att man kan få arbetsuppgifterna utförda på färre arbetstimmar totalt sett, det vill säga det blir färre jobb.

Nu flaggas det för ytterligare försämringar ”för att de unga ska komma in”. Snacka om dimma. Sanningen är att unga och andra arbetslösa inte anställs därför att man anställer så få människor som möjligt ute på arbetsplatserna. Det är, som sagt, det man använder flexibiliteten till. Denna generella underbemanning leder också till utslagning, stress, misstag och att många arbetsuppgifter som borde utföras inte blir utförda.

Bemanningsfirmorna då och hur de används för att kringgå LAS och försvaga arbetarkollektiven? I den frågan är det inte bara arbetsgivarpropaganda som hörs. Strejken på Lagena har rivit hål i dimman. Rädsla för fler vilda aktioner kan även ha bromsat införandet av bemanning på en del arbetsplatser. Men det är en marginell effekt. På tusentals arbetsplatser bromsas det inte alls.

Allt fler säger: ”Stoppa bemanningstrixandet!” Trycket i frågan kan göra att fackförbunden varslar om strejk. Men arbetsgivarna har lika stort intresse av att behålla anställningsotryggheten som vi har att få bort den. Inte ens byteshandel lockar dem längre. I år vill de helst ha både mera flexibilitet och 0 kr i löneökning! De känner sig, och ÄR, starka eftersom de har lyckats pressa tillbaka arbetarna och facken ute på arbetsplatserna. Kommer arbetsgivarna att acceptera att deras förhandlare viker sig? Inte så lätt…

Arbetsgivarna bedriver klasskamp
Risken är att lösningen blir att försämra anställningsskyddet ytterligare, så att arbetsgivarna inte längre behöver använda bemanningsföretag för att få som de vill. Det har blivit allt vanligare att turordningsreglerna i LAS körs över med fackens godkännande. Så nu är det bäddat för att slippa reglerna generellt genom en lämplig skrivning i kollektivavtalen. GS (grafikerna) har redan slutit ett avtal med träarbetsgivarna om att ungdomar får anställas i stället för uppsagda personer med företrädesrätt.

Ungdomarna kommer sedan att stå på en särskild turordningslista ”där deras kompetens vägs in”. Vad kommer deras kompetens att väga när de blivit varma i kläderna och börjar ställa krav? De blir lätt utbytta mot nya billiga ungdomar. En försöksballong! Om den lösningen sprider sig, så är det också kört för de lokala fack som vill hålla fast vid turordningsreglerna.

Är det meningslöst att ställa krav på våra förhandlare? Nej tvärtom, situationen skulle bli ännu värre av tystnad. Men så länge arbetsgivarna bedriver klasskamp mer än vi gör det, så behöver de inte backa totalt sett. Idag genomför de dagligen saker på arbetsplatserna som de förut inte skulle vågat drömma om. Alltför sällan blir det någon direkt kollektiv aktion däremot.

Det räcker inte att skriva upprop och ”ställa krav på Wanja”, då blir det en del av dimridån. Vi behöver ned-rop. Vi måste ropa till varandra, här nere. Avtalsrörelsen i sig kan inte flytta fram vår position, det kan bara vi själva göra. Det kräver stridslust och sammanhållning och tuffa klubbar på arbetsplatserna. Det kräver att du ser dig själv och dina arbetskamrater som ett gäng som kan kämpa tillsammans, även om ni tycker olika om allt annat.

Frances Tuuloskorpi, februari 2010

Posten struntar i LAS

På postterminalen i Umeå vill Posten kringgå lagen om anställningsskydd och sparka flera trotjänare, några har varit anställda i företaget i uppemot 40 år. Motiveringen är att dessa personer inte är tillräckligt snabba på att utföra ett av de många arbetsmomenten.

Ibland kan adresser på olika försändelser inte läsas maskinellt och då används något som kallas videokodning. Det handlar i princip om att adresser och koder måste matas in manuellt och upptar mindre än 15% av arbetstiden.

Enligt Seko-tidningen har även produktionschefen för Posten Sverige, Peter Brännström, försvarat den skamliga uppsägningen av de sex arbetarna.
Seko betraktar uppsägningarna som ett brott mot turordningsreglerna och har nu begärt centrala förhandlingar. Om posten inte tar sitt förnuft till fånga hotar SEKO att dra företaget inför Arbetsdomstolen och är övertygade om att vinna målet.

På facebook har gruppen ”Skärpning Posten! Sparka inte trotjänarna!” skapats för att stödja de uppsagda.

Stureplanscentern anklagar byggjobbare för att vara lata

Den liberala spolingen och tillika pressekreteraren för Centerpartiet, Jonas Pettersson, har lanserat en kampanjfilm om ”lata byggnadsarbetare” och den ”låga produktiviteten” där han hävdar att 33% av arbetsdagarna går till spillo inom svensk byggindustri.

1/10-del av dagen ska enligt Pettersson gå åt till att hämta och lämna verktyg, dricka kaffe och röka cigaretter heter det i filmen. Petterson närmar sig ett bygge en smällkall morgon kl 07.00 med kameran i högsta hugg och konstaterar att så gott som ingen produktion försiggår. Nej Jonas, vid minus 10-20 grader finns inte mycket att göra på fasaden på ett nytt hus, man kan undra varför inte Jonas gav sig in i huset med sina anklagelser, då hade han nog garanterat blivit upphissad i kranen till allmänt åtlöje.

Petterssons motiv är att det behövs ”ökad konkurrens” inom svensk byggbransch. Som vi alla vet är det samma gamla vanliga krav på minskade fackliga rättigheter, ökad byggtakt och att öppna upp för gästarbetare som får arbeta under slavliknande förhållanden utan några rättigheter över huvudtaget. Byggbranschen har flest dödsfall på svensk arbetsmarknad, som om det inte räcker ska det nu tullas ytterligare på säkerhet och takten ska drivas upp ännu mer enligt karriärister inom politiken som aldrig haft ett vanligt jobb själva, det är dags att sätta ner foten mot sådana här utspel och visa att det är nolltolerans som gäller!

David Eskilsson, byggnadsarbetare

Nya sjukhusdirektören i Sundsvall får 60 000 i lönelyft

700 i personalen har sagts upp när länsjukhuset i Sundsvall-Härnösand ska skära ner 235 miljoner fram till 2011. I kniven håller den nytillträdde sjukhusdirektören Sigbjörn Olofsson. Som tack för jobbet höjer han nu lönen med 60 000 kronor, till den nätta summan 140 000 kronor i månaden.

Efter vad man får förmoda i uppdragsgivarens tycke varit väl utförda nedskärningar på sjukhuset i Örnsköldsvik, värvades Sigbjörn Olofsson som sjukhusdirektör av landstingsstyrelsen i Sundsvall för att skära i vården även på länsjukhuset Sundsvall-Härnösand.

I onsdags blev den nya direktörens nya lön klar. Varje månad fram till mars 2014 kvitterar han hädanefter ut den nätta summan 140 000 kronor. Förutom jobbet i Sundsvall, ska Sigbjörn Olofsson jobba kvar som sjukhusdirektör i Örnsköldsvik där han tidigare inkasserat 80 000 kronor i månaden.
– Det här är ett förbilligande för landstinget, säger landstingsdirektör Lars Bolin, till tidningen Dagbladet.

Han syftar på att två olika sjukhusdirektörer skulle ha blivit ännu dyrare. Frågan har dock vållat debatt eftersom lönepåslaget går stick i stäv med nedskärningarna i övrigt på sjukhuset.
– Jag kan förstå att det sticker många i ögonen, men jag utgår från att landstinget gjort en rejäl analys när de satte lönen, förklarar kommunalrådet och till lika kommunstyrelsens ordförande, Anita Bdioui (s) i samma tidning.

En sjuksköterska tjänar i genomsnitt strax under 25 000 kronor enligt Vårdfackets statistik, som innefattar sjuksköterskor spridda över hela landet. Vi kan dock vara säkra på att de har ett minst lika stressigt och betydligt viktigare jobb än den direktör som nu skär ner på deras arbetsplats och sundsvallsbornas vård.

En demonstration mot nedskärningarna ordnades förra lördagen på Stora torget i Sundsvall. Omkring 300 personer slöt upp enligt Sveriges Radio. Nu krävs intensifierade protester. De fackliga förhandlingarna ska ske vecka 9 och 10. Vecka 10 och 11 ska de uppsagda få besked.

Fick sparken av ICA efter kontakt med facket

En arbetare vid ICA:s lager i Kallhäll fick sluta efter att han tagit kontakt med facket. Nu menar fackklubben att ICA har gjort sig skyldigt till föreningsrättskränkning.

Eren Erdal, var en av runt 50 visstidsanställda vid ICA:s lager i Kallhäll. Han arbetade på ett schema, samt under högsäsong och kallades in extra vid behov. Han hade tidigare fått beröm på sin arbetsplats för såväl utfört arbete som närvaro. När han började få problem med sitt schema, anställningsbevis och utebliven sjuklön, kontaktade han den lokala fackklubben.
Trots att han ombetts inkomma med önskemål om schema för december, fick han helt plötsligt veta att han inte var välkommen tillbaka efter den sista november.

– Jag skötte mig, gjorde det jag skulle, förutom att jag var obekväm när jag krävde mina rättigheter. De vill att vi bara ska jobba och vara tysta, säger Eren Erdal till tidningen Handelsnytt.

Arbetsköparen meddelade att det inte längre fanns behov av personal. Men fackklubben på lagret menar att det var kontakten med Handels som gjorde att han sparkades. Fackklubbens ordförande hävdar att arbetsköparen till och med anställt folk efter att Eren Erdal fick sparken. Så när företagets ledning säger att det inte fanns behov av arbetskraft, stämmer inte det. Handels ser ICA:s agerande som en föreningsrättskränkning, och ska inleda förhandlingar.

Dessutom menar facket att arbetsköparna även brutit mot LAS, då Eren Erdals anställningsbevis varit felaktigt. I anställningsbeviset har det nämligen inte stått specificerat hur många timmar han ska jobba. Därför hävdar nu facket att Eren Erdal måste räknas som tillsvidareanställd på heltid från första anställningsdag. I tidningen Handelsnytt hänvisar Hans Boberg, ombudsman på Handels, till en dom i Arbetsdomstolen 1996.

– Den brukar kallas ”stängselarbetaredomen”, och säger att tillsvidareanställning och heltid gäller om inget annat är överenskommet. Och man får inte komma överens om en anställningsform som inte följer kollektivavtal och lag. ICA har anställt på behov utan att ha ett fastställt arbetstidsmått. Den anställningsformen finns inte.

Denna typ av behandling blir tyvärr allt vanligare. Arbetsköparna gör allt de kan för att skapa en så flexibel och väldisciplinerad bemanning som möjligt på sina företag. För att lyckas med detta skyr de inga medel, utan fuskar med turordningsregler, anställningsbevis och tar till andra arbetsrättsvidriga åtgärder. Man försöker sparka eller köpa ut de arbetare som är fräcka nog att stå upp och kräva sin rätt. Behovsanställningar, visstidsanställningar och inhyrd personal från bemanningsföretag är idag ett sätt att garantera en så stor profit som möjligt för företagen. Men i denna förlängning av ”just in time”-produktion, med liten eller ingen lagerhållning, ökad produktionstakt, slimmad och flexibel arbetsstyrka, finns också en öppning för oss arbetare. ”Just in time”-produktionen är tack vare sin utformning ytterst känslig för ”störningar”. Förvägrar arbetsköparna oss våra rättigheter, svarar vi med motstånd. Genom maskningsaktioner, övertidsblockader, användande av strejken som vapen och genom arbetarsolidaritet sätter vi arbetsköparna på plats.