Inlägg

Publicerat

Finlands stuveriarbetare i strejk

Den 4 mars gick de finska stuveriarbetarna i fackförbundet AKT ut i strejk efter att förhandlingar med arbetsköparna strandat. Strejken har lamslagit utrikeshandeln och kommer snart att leda till synliga resultat i butikerna. Kampen har betydelse för finska arbetsrätten och arbetsköparna gör vad de kan för att knäcka den med strejkbrytare.

Huvudfrågan för AKT har varit att få garantier att de hamnarbetare som sägs upp av ”ekonomiska och produktionsmässiga skäl” ska ha trygghet i form av ett långvarit inkomstskydd. Arbetarna har även ställt krav på att få sina arbetstider fastställda i förväg, istället för att ringas in från dag till dag som tidigare.

Slår mot utrikeshandeln
När arbetet lades ner tidigt på morgonen lamslogs den finska ekonomin. Från borgerligt håll, med EK (Finlands Näringsliv) i spetsen, har strejken kritiserats för att genomföras i en tid då Finland drabbats hårt av lågkonjunkturen. Samtidigt har finska börsbolag senaste året ökat sina utbetalningar till aktieägarna med 13 procent. Man beräknar att cirka 80 procent av den finska utrikeshandeln stannat upp på grund av strejken och snart sinar varorna i butikerna.

För att bryta strejken har man använt en rad fula metoder. I till exempel Nordsjö försökte man tidigt på morgonen den 4 mars köra ut varorna innan strejken började. Hamnarbetarna tog dock saken i egna händer och använde sina bilar för att blockera utfarten för lastbilarna.

Många fackförbund i Finland har uttryckt sitt fulla stöd för de strejkandes krav, och även i Sverige har Svenska Hamnarbetarförbundet agerat föredömligt och uppmanat sina medlemmar att stödja de finska kamraterna. I övrigt har den svenska fackliga rörelsens stöd lyst med sin frånvaro.

Stuveriarbetarna utkämpar en strid vars utgång kan vara ödesdiger för arbetsrätten, och det är högt tid att vi visar att de inte kämpar ensamma.

Företag rekryterar strejkbrytare
Ett av de företag som har organiserat och rekryterat strejkbrytare i Nordsjö, Torneå och Helsingfors heter Containerships Ltd och är en av de största inom containertransport kring Östersjön. Containerships Ltd har hotat med att använda sig av inhyrd arbetskraft från Baltikum för att återuppta sin verksamhet.

Containerships ltd svenska filial med kontor i Malmö har sedan ett par år tillbaka ett kontrakt med Södertälje hamn, från vilken de transporterat containrar till Sankt Petersburg och Gdansk. Ovannämnda företag var för övrigt ansvariga för fartyget Linda, som tappade tre containrar utanför Gotlands kust tidigare i år och 20 ton miljöfarliga ämnen hamnade på botten av Östersjön.

Victor

Publicerat

Internationella kvinnodagen 100 år!

Idag, 8 mars, fyller Internationella kvinnodagen 100 år. Dagen infördes av Clara Zetkin, Alexandra Kollontaj och de andra deltagarna på den internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn 1910 som en dag att manifestera för kvinnlig rösträtt.

När jag själv för snart femton år sedan hade mitt första sommarjobb på en fabrik i Småland, insåg jag konkret hur uppdelningen mellan män och kvinnor effektivt splittrar kollektivet på arbetsplatsen. (Diskriminering i form av lägre lön, mindre plats i sociala sammanhang och offentliga diskussioner, samt rädslan över att vara i fysiskt underläge, var något jag hade klart för mig tidigare.)

I fabriken jag jobbade på var samtliga maskinställare män. Kvinnorna var, förutom några sommarjobbare, uteslutande maskinbiträden. Detta jobb var det i särklass tyngsta av de två. Jag lunchade för det mesta med männen, men fikade oftast med kvinnorna. Jag kommer ihåg hur männen på sina lunchraster ofta gjorde sig lustiga över kvinnorna och många av dem beskrevs som ”klumpiga” och ”gnälliga”. Kvinnorna klagade i sin tur över ställare som de ansåg som ”lata” eller ”odugliga” på att ställa maskinerna.

Uppdelningen var slående, men det yttrades aldrig ett ord om missnöjet direkt mellan grupperna. När jag började fråga enskilda kvinnor om detta fick jag bland annat höra hur det manligt dominerade facket vid flera tillfällen inte ens vidtagit de åtgärder de hade rätt till utan lät kvinnor bli avskedade på tveksamma grunder.. Jag var då för ung för att ta upp det till diskussion.

Kanske var detta en extrem arbetsplats. Men förtrycket gäller i hela samhället. Kvinnor tjänar i dagens Sverige nästan 20 procent sämre än män. När hänsyn tagits till saker som arbetsplats, yrke, utbildning, arbetstid och ålder har kvinnor ändå i genomsnitt minst en tusenlapp mindre i månaden. På skolorna och i andra offentliga sammanhang ges, och tar, tjejerna oftast mindre utrymme. Detta, vilket bara är ett axplock, borde vara nog för ett massivt uppror och högljudda protester!

Det behöver knappast påpekas att kvinnofrågan är av yttersta vikt för en klasskampsrörelse. Att arbeta mot diskriminering och förtryck är i sig självklart. Det är uppenbart att det krävs aktiva insatser för förändring. Det är lika uppenbart att uppdelningen i vad som ses som manligt och kvinnligt till mycket stor del är socialt betingat. Till exempel var mejeriyrket i början av 1900-talet ansett som ett kvinnligt jobb. Arbetet var tungt, stora mjölkannor skulle flyttas och 60-kilos-ostar vändas. När det sedan undan för undan blev maskinellt kom allt fler män in i branschen. På 30-talet var männen i stor majoritet i yrket. Även synen på hur ”en riktig kvinna” skulle vara ändras historiskt över tid. Från att idealet i början av förra seklet varit en stark bondkvinna, spred sig idealet av en vek, passiv, borgerlig statskvinna som skulle vara prydligt klädd, lätt sminkad och jobba inom handel eller som assistent på kontor.

Idag finns många typer av feminister. Från talarstolen vid demonstrationer idag kommer liberala feminister att tala om problemet med att så få kvinnor är vd för börsbolagen. Att så är fallet visar givetvis att landet vi lever i inte är jämställt. Men Clara Zetkin och de andra socialistiska initiativtagarna till 8 mars lämnade inga illusioner om gemenskap mellan kvinnor över klassgränserna. Alexandra Kollontaj tog avstånd från feminismen och syftade då på den borgerliga feminismen som vid tiden var populär. Även idag har arbetarklassens kvinnor mer gemensamt med sina bröder än med den härskande eliten. En kvinnlig städare med 16 000 i lön har såklart få gemensamma intressen med miljardären Antonia Ax:son Johnson!

För en framgångsrik kvinnokamp krävs, hur gammalmodigt det än kan låta – klasskamp. För en framgångsrik klasskamp krävs kvinnokamp. Och det är idag – precis som för 100 år sedan – alla klasskämpars förbannade skyldighet att se till att lyfta frågan om kvinnors situation och jämlika deltagande i kampen!

Jonas

Publicerat

Generalstrejk i Portugal mot krispaket

I torsdags strejkade Portugals statsanställda mot försämrade pensionsvillkor, indragna förmåner och regeringens beslut att frysa lönerna för 2010. Över en halv miljon statsanställda deltog i 24-timmarsstrejken. Fackföreningarna varnar för fler nedskärningar och fler protester.

Finanskrisen 2008, kapitalismens värsta på många decennier, har börjat få ordentligt kännbara effekter i den verkliga ekonomin. Flera länder i EU, fram för allt i euro-området, har stora ekonomiska problem. Nedskärningar som ojämförligt hårdast drabbar de som arbetar är svaret från regeringar runt om i Europa.
-De åtgärder regeringen planerar kommer straffa arbetare i den offentliga och privata sektor, säger fackföreningsledaren Ana Avoila, till Financial Times.

Portugals arbetande befolkning har under flera år enligt fackföreningarna tvingats till sämre pensionsvillkor och indragna förmåner, skriver ST Press. I år har José Sócrates ”socialistiska”-center- minoritetsregering dessutom fryst de statsanställdas löner och planerar att göra detsamma för 2011. Premiärministern vill också genomföra kraftiga besparingar i den statliga administrationen, vilket bland annat innefattar avveckling av tjänster, rapporterar Sveriges Radio. Regeringen har redan höjt pensionsåldern, men vill fortsätta pensionsreformen. Enligt facket har reallönerna för offentliganställda minskat med upp till 7 procent från 1999, skriver Financial Times.

I strejken i torsdags deltog över en halv miljon statsanställda. Facket varnar nu för fler strejker om regeringen framhärdar i att försöka frysa lönerna och försämra pensionsvillkoren ytterligare.
-Det finns ett enormt missnöje, säger Manuel Carvalho da Silva, ledare för landets största fackförening, CGTP, till nyhetsbyrån TPA.

Samtidigt antyder det största oppositionspartiet, PSD, att det inte kommer gå emot nedskärningsförslag.

Portugals ekonomi är ansträngd. 2009 var budgetunderskottet 9,3 procent av BNP. Nästa vecka förväntas nya försämringar presenteras då regeringen offentliggör sin tillväxt- och stabilitetsplan. Statsbudgeten ska sedan spikas 13 mars. Attackerna och kampen fortsätter. Portugals arbetarklass har en viktig period framför sig.

Publicerat

Total seger för sopgubbarna i Stockholm

Även sopföretaget Resta har gått med på att använda ackordlön för sophämtarna. Genom intensiv kamp har sopgubbarna denna gång vunnit en total seger.

Sent i onsdags kväll backade sopföretaget Resta och skrev på ett avtal med Transportarbetarförbundet om att använda sig av ackordlön för sopgubbarna.
Beskedet innebar att AD-domen i början av februari för den här gången gjorts irrelevant genom kamp. Redan i slutet av förra veckan hade det andra stora sopföretaget, Liselotte Lööf AB, backat.
– Vi är nöjda, säger Tommy Stenqvist, sopgubbe på Resta som var med och förhandlade, till LO-tidningen.

AD-domen den 3 februari gav arbetsköparna rätt att frångå ackordsystemet med den så kallade poänglistan, vilket för arbetarnas del innebar högre arbetsbelastning och upp till 6 000 kronor mindre i lön per månad. Svaret från sopgubbarna blev att följa arbetsmiljölagstiftningen strikt och bland annat inte hämta säckar tyngre än 15 kilo eller forcera snövallar som borde skottats bort av fastighetsägarna. 1 000 ton sopor har som ett resultat av detta blivit stående i Stockholm, och Stockholms stad har fått ta emot över 3 000 klagomål i veckan jämfört med de normala dryga 170.

Inför förhandlingen i onsdags parkerade ett 50-tal sopbilar utanför Restas huvudkontor för att sätta press på ledningen, rapporterar LO-tidningen. Renhållningsföretaget la först fram ett förslag som innebar att ackordlönen skulle återinföras för de nuvarande sopåkarna, men att företaget skulle ha rätt att fritt förhandla om lönen med nyanställda. Denna fint, som på sikt skulle riskera att splittra arbetarnas starka sammanhållning genom stora löneskillnader, gick inte sopåkarna på. Ackordlönen kommer att gälla för alla anställda.

Transport skriver på sin hemsida att arbetsmiljöarbetet trots segern går vidare. En arbetsgrupp med representanter från Transport och Bilarbetsgivarna ska bildas, rapporterar LO-tidningen. Kraven kvarstår även att kommun och fastighetsägare ska ta ökat ansvar för en bättre arbetsmiljö.

Sopgubbarnas kamp mot renhållningsföretagen är en vacker seger. Efter en AD-dom emot sig, har de genom beslutsam kollektiv kamp fått sopföretagen att backa och återinföra ackordlönerna. De har också fått ett belastningstak, vilket de tidigare kämpat för. Dessutom går de nu framåt och kräver bättre arbetsmiljö. Precis så ska kampen drivas – slå tillbaka attackerna och avancera sedan framåt!

Ett stort grattis till Stockholms sopgubbar, och tack – er framgångsrika kamp är en stor inspirationskälla för alla oss som kämpar för vettiga arbetsvillkor!

Publicerat

Möte om arbetsplatskamp i hamn, trots snökaos i Göteborg

Lördagen den 20:e februari anordnade Förbundet Arbetarsolidaritet ett öppet möte tillsammans med representanter från Svenska Hamnarbetarförbundet, avdelning 4, på temat arbetsplatskamp och situationen i Göteborgs hamn.

Snön vräkte ned, bromsar på tågen frös fast, spårvagnarna stod stilla och bussarna kom ingen stans. Trots detta var det nästan 35 personer som lyckades ta sig fram till Järntorget och Arbetarrörelsens folkhögskola och det utannonserade mötet.

Efter att ha hälsat alla välkomna inledde förbundets kassör med att kort presentera framväxten av Förbundet Arbetarsolidaritet och vad vi i förbundet ser som vår huvudsakliga uppgift i dagsläget. Därefter tog förbundets ordförande över ordet och presenterade tanken med Stridsfonden och priset ”Arbetare till arbetare”.

Sedan följde ett antal frågor rörande lokalklubbarnas uppbyggnad, vem som beslutar över Stridsfondens ekonomiska medel och om fonden är tänkt att uteslutande vara till stöd vid arbetsplatskonflikter i Sverige eller om vi även kunde tänka oss att stödja konflikter utomlands.

Efter en bensträckare tog Erik Helgesson från Hamn4:an vid för att prata om kampen i hamnen. För att skapa en förståelse för hamnarbetarnas specifika situation och möjligheter till kamp, tog Erik avstamp i Svenska Hamnarbetarförbundets historiska rötter. Mycket inspirerande och detaljrikt växte bilden fram av ett förbund som inte backar för att ta fighten med varken svinaktiga arbetsköpare, borgerliga medier eller klassförrädare i minoritetsfacket, Svenska Transportarbetareförbundet.

Hamn4:an visade upp en oerhörd variation när det gäller olika typer av stridsåtgärder. Detta för att de alltid skall vara så oförutsägbara som möjligt inför arbetsköparna. Bland annat har de lagt ett varsel om stridsåtgärder som sträcker sig till 2011, tillämpar generationsstrejker och olika typer av blockader. De vägrar att arbeta på samma båtar som inhyrd bemanningspersonal, vägrar att befatta sig med ”smittat gods”.

Dessutom har de en väldigt specifik situation med den så kallade blixtkåren, som i nuläget utför en stor del av det totala arbetsuttaget i hamnen. Under januari månad 2010 uppgick antalet arbetstimmar som ligger utanför det ordinarie schemat till 6419. Det innebär att 30,7 % av hamnarbetarnas totalarbetstid sker med hjälp av extraresurser i form av blixtarbetare och övertid. Blixtarbetarna är ett slags tillfälliga arbetare med en anställningsform som inte omfattas av bland annat LAS. Hamn4:an försöker med hjälp av olika kampmetoder visa att dessa arbetare verkligen behövs för att klara arbetet i hamnen. På sikt hoppas man att detta skall resultera i fasta anställningar.

I nuläget står Hamnarbetarförbundet inför en ny situation. Efter en lång period av protester har kommunen beslutat att hamnen skall säljas till privata intressen. Vad detta kommer att medföra får framtiden utvisa. En sak är säker. Hamnarbetarna i Hamn4:an kommer aldrig att vika ned sig.

Efter mötet var det flera personer som visade intresse för att vara med och dra igång en lokalklubb av Förbundet Arbetarsolidaritet i Göteborg.