Stort stöd för irländsk strejk

Efter tillbakatagna löften om avgångsvederlag vid nedläggningen av Vita Cortex Industries fabrik i Cork, Irland, valde arbetarna att agera. Med en sittstrejk och stor tillströmning av sympatisörer samt stödprotester i andra städer, har har de pressat företaget. I tisdags inleddes förhandlingar mellan parterna i den irländska motsvarigheten till Arbetsdomstolen.

I 3 månader hade personalen haft kännedom om att företaget Vita Cortex Industries skulle lägga ned sin verksamhet, och samtliga i personalen skulle permitteras. Man hade i åratal producerat skumgummi för möbler och paketering i staden och man hade enligt ägarna haft dåliga ekonomiska tider och fabriken skulle avveckla. Ägarna utlovade arbetarna ett avgångsvederlag vid nedläggningen.

Den 14 december 2011 meddelade företaget Vita Cortex Industries att de skulle lägga ned sin verksamhet följande dag, och att man permitterade arbetarna utan lön. Företaget skyllde på att National Asset Management Agency (NAMA) som har övertagit delar av det irländska bankväsendet efter den keltiska tigerns fall, hade nekat Vita Cortex de pengar det behövde i kredit för att kunna betala ut någon form av ersättning till arbetarna.

Den 16 december inledde man en sit-in för att få de pengar man hade blivit utlovade tidigare. Chefen för Vita Cortex skyllde på att det var sämre ekonomiska tider och man inte hade kunnat få ut den kredit man behövde för att kunna betala ut lönerna. Arbetarna stod dock fast vid sina krav och vägrade lämna fabriken.

De 32 avskedade arbetarna kräver 2,9 veckors lön per arbetat år på företaget i ersättning vid permittering, totalt 1,2 miljoner euro. Men chefen för företaget, Jack Ronan hävdar att företagets ekonomiska situation är så illa ställd att han och de två andra aktieägarna inte kan ersätta arbetarna.

Under samma år som man avskedade arbetarna utan ersättning så betalade företaget ut full pension samt klumpsummor på ut på till 250 000 euro till de två företagsledarna som varit ansvariga för verksamheten i fabriken i Cork. Man betalade ut 1,3 miljoner euro i pension och klumpsummor till endast dessa 2 företagsledare, mer än 100 000 euro mer än det belopp de 32 arbetarna kräver i avgångsvederlag.

Och girigheten slutar inte där, det visade sig även att ägaren Jack Ronan är registrerad som ägare till inte mindre än 27 olika företag mellan vilka han har flyttat pengar och dessutom äger en stor framgångsrik hästavelsverksamhet, även den med god vinstmarginal. Han är således inte i någon ekonomisk kris, utan verkar snarare vara vad nyliberaler kallar ”ambitiös entreprenör” som vägrar betala ut pengarna.

Arbetarna på Vita Cortex har sammanlagt arbetat 847 år tillsammans på Vita Cortex. Och de permitterades och lämnades utan någon ersättning medan ägarna lämnade med vinst. Klart att ilskan kokade på de som arbetat i fabriken.

Sedan man inledde protesterna har arbetarna haft ett enormt lokalt stöd, och de arbetare som stannar i lokalerna 24 timmar om dygnet har blivit väl omhändertagna av Corks invånare. Folk åker förbi lokalerna och lämnar in té och kakor, andra tar med sig hemlagad soppa och lokala pizzerior skickat mat till arbetarna och grannar har öppnat sina hem för dem så att de får tillgång till vatten och dusch.

Arbetarnas protester har lett till en enorm tillströmning av sympatisörer runt om på Irland, det har anordnats demonstrationer utanför irländska regeringsbyggnaden och demonstrationer i andra städer till stöd för deras kamp. Man har framgångsrikt använt sig av att mobilisera lokalsamhället, i en tid då fackförbund inte räcker till eller ibland inte ens vill strida för sina medlemmar har det visat sig vara en framgångsrik taktik.

De anställda har sovit dessa dagar inne i fabriken på de skumgummimadrasser som de tidigare tillverkade och fått spendera sin jul och nyår i lokalerna för att förhindra att ägarna skulle kunna ta de maskiner och varor som fanns kvar i lokalerna till försäljning.

Man har haft fabriken i sin kontroll sedan över en månad nu och efter påtryckningar inleddes under tisdagen förhandlingar mellan parterna kring ersättning i Labour Relations Commission (Irlands motsvarighet till Arbetsrättsdomstolen). Dessa förhandlingar sköts efter en diskussion upp till lördag 21 januari.

Sedan man inledde aktionen har man använt sig av en blogg <a href=”http://vitacortexworkers.wordpress.com”>http://vitacortexworkers.wordpress.com</a> och facebook-gruppen <a href=”https://www.facebook.com/pages/Support-the-Vita-Cortex-Workers/212225242192914″> Support the Vita Cortex Workers </a> för att kommunicera med sympatisörer och intresserade.

Vi kommer säkerligen att behöva att återkomma i arbetarna i Cork vid senare tillfälle.

Viktor Lundström

Många jobbar övertid gratis

LO-tidningen rapporterar att Bemanningsföretaget Manpowers ”Work life-undersökning” visar att hälften av svenskarna jobbar övertid utan att få betalt. Tre av fyra menar att arbetsgivarna förväntar sig att man ska ställa upp på övertid när det behövs.

De flesta som arbetar gratis övertid någon gång säger sig tycka detta rimligt, man får ”ställa upp”. Men de finns också de som är kritiska. Missnöjet är störst inom hälso- och sjukvården, där tre av tio anser att arbetsgivaren har orimliga krav på att man ska jobba utanför ordinarie arbetstid.

Tusen förlorar jobbet inom industrin

Ettusen visstidsanställda industriarbetare mister nu vid årskiftet jobbet enligt Dagens Arbetes rundringning till tio av de största företagen. Ett hundratal mister jobbet på Sandvik, två hundra försvinner från SSAB i Oxelesund. Nästan lika många får gå från Volvos två fabriker i Göteborg.

– Många här inne jobbar väldigt bra och ställer upp för företaget. Då känns det tråkigt att få gå, säger Marcus Andersson, som arbetar på Volvo lastvagnar i Göteborg, till Dagens Arbete.

Det är framförallt en minskad orderingång som börjas märkas av. Oron i Europa smittar av sig och visstidarna är de som försvinner först. Och på golvet vädras ett missnöje:

– Det gick mycket snack när de berättade att vi inte får vara kvar. Folk var väldigt besvikna. Och det är klart, när man hör att de går med plus tycker man att de kunde satsa på att utbilda oss istället, säger Marcus Andersson till Dagens Arbete.

Bemanningsföretagen expanderar – arbetarklassen måste ta kampen!

Bemanningsbranschen ökade kraftigt under 2011 visar statistik från SCB. Idag tvingas 52 700 arbetare i Sverige att försörja sig genom att agera inhyrd arbetskraft. Detta är en ökning med 30 procent gentemot 2010.

Bemanningsföretagens expansion är idag ett av arbetarklassens största gissel. Inhyrd arbetskraft används systematiskt som murbräcka för att försvåra kollektivt agerande på arbetsplatserna, pressa upp tempot och för att kringgå LAS.

Sedan 2002 har antalet förvärvsarbetande i bemanningsbranschen mer än fördubblats. Trots en ökning på 30 procent av antalet arbetare i branschen under 2011, ökade bara lönesumman under samma period med 18 procent, rapporter Statistiska Centralbyrån.

Bemanningsbranschen expanderar i samtliga Sveriges län, och i sju av länen ökade antalet förvärvsarbetande i bemanningsföretag med mer än 50 procent. Störst var ökningen i Jönköpings län, men även Västmanlands och Uppsala län ökade med runt 60 procent.

Från fackets sida har viljan att försöka slå detta dödliga vapen som bemanningsföretagen på sikt utgör för arbetarklassens organisering, ur händerna på företagsägarna lyst med sin frånvaro. Vid uppmärksammade fall där bemanningsföretag har använts för att kringgå LAS, till exempel på Lagena – Systembolagets lager i Jordbro – och Urban Outfitters, men även många andra ställen har facket passivt stått bredvid med händerna i byxfickorna och tittat på.

När IF Metall slöt sitt vida kritiserade ”krisavtal” 2009, gick förbundet även med på att urholka LAS genom att företagen fick rätten att ta in bemanningsföretag för att täcka tillfälliga arbetstoppar under högst 30 dagar även om egen personal avskedats de senaste sex månaderna.(1)

Men vi arbetare på ”golvet” kan inte vänta på att facken ska agera. Under 1970- och 80-talen genomfördes i genomsnitt över 100 strejker per år, den stora majoriteten av dessa var vilda – det vill säga utan fackets välsignande. Kampen mot bemanningsföretagen är på inga sätt enkel och den får aldrig bli en kamp mot arbetarna i dem. Arbetarklassen måste alltid hålla ihop.

Förbudet mot privat arbetsförmedling upphörde 1991 på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Dessa hade då varit förbjudna i 56 år. Endast genom kamp kan vi flytta fram våra positioner, att återigen pressa fram ett förbud mot bemanningsföretag skulle vara en viktig seger.

Förbundet Arbetarsolidaritet kommer efter förmåga att stödja all arbetsplatskamp mot bemanningsföretagen. Står din arbetsplats inför en konflikt, behöver stöd ekonomiskt eller på annat vis – hör gärna av dig till förbundet och Stridsfonden.

(1) Dessutom gavs företagen rätten att göra undantag från LAS turordningsregler när det gällde 3 av 10 av dem som ska återanställas, vilket i praktiken innebar att företag som vill ha bort en arbetare som är utsliten, fackligt aktiv, eller på andra sätt besvärlig, gavs en enkel möjlighet att göra sig av med denne.

Årets julklapp är ljudboken om arbetsplatskamp!

Om vi i Förbundet Arbetarsolidaritet får bestämma är årets julklapp ljudboken ”Hopsnackat” från Folkrörelselinjen. Kampanjen ”Nissarna” har runt om i landet delat ut ljudboken gratis för att öka kunskapen om metoderna vi kan använda på våra arbetsplatser. Bli en del av kampanjen du också och glädj din omgivning – det är mycket enkelt!

Individer och lokalgrupper i förbundet har den senaste tiden deltagit i kampanjen ”Nissarna”, där ljudboken ”Hopsnackat” av Folkrörelselinjen ges ut som en tidig julklapp till allmänheten via arbetsplatser och offentliga utrymmen. Medlemmar har därför delat ut boken i Umeå, Uppsala, Malmö och Norrköping och fler tillfällen är redan inplanerade innan juldagarna. Bland annat så spreds ljudboken på de tre stödpubar för Stridsfonden som arrangerades av förbundet i början av december – men även på arbetsplatser och på gator och torg där lokalklubbarna är aktiva.

Ambitionen med kampanjen bygger delvis på bildning, att sprida utom- och inomfackliga metoder på arbetsplatserna, likväl som självaktivitet då kampanjen bjuder in alla att kunna delta och sprida boken vidare. Något vi uppmanar alla att göra, då alla kan delta!

På kampanjens blogg kan man även skicka in arbetsplatsberättelser som läsare och andra Nissar kan ta del av. Folkrörelselinjen som skrivit boken syftar till att bygga en rörelse på arbetsplatserna igen och arbetar därför bland annat med just böcker, föreläsningar och fackligt gräsrotsarbete. Vi uppmanar alla sympatisörer, medlemmar och intresserade att också ta del av kampanjen och sprida boken vidare – låt oss göra den till årets julklapp!

http://www.folkrorelselinjen.nu
http://nissarnas.wordpress.com/sahar-blir-du-ocksa-nisse/