Kategori: Utrikes

Förra veckan beslutade IMF och EU att Grekland får låna 110 miljarder Euro för att komma ur krisen. Samtidigt har nedskärningar som drabbar de redan utsatta lett till omfattande protester. Men det är de rika som har orsakat krisen och de som borde få betala.
I borgerlig media har det länge hetsats mot Grekland. Det talas om en vidlöftig välfärdsstat, för låg pensionsålder och två extra månadslöner för de arbetande. Intrycket ges att det är lyx till arbetarna i landet som är roten till problemen.

Men detta är en kapitalismens kris, orsakad av de rika. För Grekland har inga ovanligt höga statsutgifter. Tidningen Arbetaren visar att den grekiska statens utgifter ligger på 42 procent av BNP, vilket kan jämföras med Tyskland (46 procent), Frankrike (54), Storbritannien (50) eller Sverige (52). Problemet i Grekland är att få rika betalar skatt och att finanskapitalister kräver högre ränta när de blir oroliga över sina utlåningar.

IMF och EU såg sig därför tvungna att gå in med pengar för att rädda landet undan konkurs, vilket skulle göra finanskapitalisterna ännu oroligare och hota dra med sig andra utsatta länder såsom Italien, Storbritannien, Spanien med flera i djupa ekonomiska problem.

De gigantiska lånen på 110 miljarder euro, ges i utbyte mot kravet att Grekland gör nedskärningar i storleksordningen 30 miljarder euro per år, eller höjer skatteintäkterna lika mycket. Många i Grekland anser att de rika borde betala krisen. IMF och EU har dock gjort klart att de inte accepterar sparprogram med det som huvudfokus, skriver tidningen Arbetaren.

I stället väntar nu kraftiga lönesänkningar med ”slopandet av två extra månadslöner” (som varit det traditionella sättet att dela upp årslönen i offentlig sektor), en höjning av momsen från 21 till 23 procent, höjd pensionsålder, och massiva avskedanden.

Protesterna har varit omfattande, med upprepade generalstrejker och demonstrationer mot regeringen Giorgos Papandreou åtstramningsprogram. Och bara massprotester från arbetarna kan stoppa nedskärningarna. Samtidigt som pressen på Grekland är omfattande visar tidigare erfarenheter från bland annat Argentina och Island, att massprotester är den mest verkningsfulla medicinen.

Den 4 mars gick de finska stuveriarbetarna i fackförbundet AKT ut i strejk efter att förhandlingar med arbetsköparna strandat. Strejken har lamslagit utrikeshandeln och kommer snart att leda till synliga resultat i butikerna. Kampen har betydelse för finska arbetsrätten och arbetsköparna gör vad de kan för att knäcka den med strejkbrytare.

Huvudfrågan för AKT har varit att få garantier att de hamnarbetare som sägs upp av ”ekonomiska och produktionsmässiga skäl” ska ha trygghet i form av ett långvarit inkomstskydd. Arbetarna har även ställt krav på att få sina arbetstider fastställda i förväg, istället för att ringas in från dag till dag som tidigare.

Slår mot utrikeshandeln
När arbetet lades ner tidigt på morgonen lamslogs den finska ekonomin. Från borgerligt håll, med EK (Finlands Näringsliv) i spetsen, har strejken kritiserats för att genomföras i en tid då Finland drabbats hårt av lågkonjunkturen. Samtidigt har finska börsbolag senaste året ökat sina utbetalningar till aktieägarna med 13 procent. Man beräknar att cirka 80 procent av den finska utrikeshandeln stannat upp på grund av strejken och snart sinar varorna i butikerna.

För att bryta strejken har man använt en rad fula metoder. I till exempel Nordsjö försökte man tidigt på morgonen den 4 mars köra ut varorna innan strejken började. Hamnarbetarna tog dock saken i egna händer och använde sina bilar för att blockera utfarten för lastbilarna.

Många fackförbund i Finland har uttryckt sitt fulla stöd för de strejkandes krav, och även i Sverige har Svenska Hamnarbetarförbundet agerat föredömligt och uppmanat sina medlemmar att stödja de finska kamraterna. I övrigt har den svenska fackliga rörelsens stöd lyst med sin frånvaro.

Stuveriarbetarna utkämpar en strid vars utgång kan vara ödesdiger för arbetsrätten, och det är högt tid att vi visar att de inte kämpar ensamma.

Företag rekryterar strejkbrytare
Ett av de företag som har organiserat och rekryterat strejkbrytare i Nordsjö, Torneå och Helsingfors heter Containerships Ltd och är en av de största inom containertransport kring Östersjön. Containerships Ltd har hotat med att använda sig av inhyrd arbetskraft från Baltikum för att återuppta sin verksamhet.

Containerships ltd svenska filial med kontor i Malmö har sedan ett par år tillbaka ett kontrakt med Södertälje hamn, från vilken de transporterat containrar till Sankt Petersburg och Gdansk. Ovannämnda företag var för övrigt ansvariga för fartyget Linda, som tappade tre containrar utanför Gotlands kust tidigare i år och 20 ton miljöfarliga ämnen hamnade på botten av Östersjön.

Victor

I torsdags strejkade Portugals statsanställda mot försämrade pensionsvillkor, indragna förmåner och regeringens beslut att frysa lönerna för 2010. Över en halv miljon statsanställda deltog i 24-timmarsstrejken. Fackföreningarna varnar för fler nedskärningar och fler protester.

Finanskrisen 2008, kapitalismens värsta på många decennier, har börjat få ordentligt kännbara effekter i den verkliga ekonomin. Flera länder i EU, fram för allt i euro-området, har stora ekonomiska problem. Nedskärningar som ojämförligt hårdast drabbar de som arbetar är svaret från regeringar runt om i Europa.
-De åtgärder regeringen planerar kommer straffa arbetare i den offentliga och privata sektor, säger fackföreningsledaren Ana Avoila, till Financial Times.

Portugals arbetande befolkning har under flera år enligt fackföreningarna tvingats till sämre pensionsvillkor och indragna förmåner, skriver ST Press. I år har José Sócrates ”socialistiska”-center- minoritetsregering dessutom fryst de statsanställdas löner och planerar att göra detsamma för 2011. Premiärministern vill också genomföra kraftiga besparingar i den statliga administrationen, vilket bland annat innefattar avveckling av tjänster, rapporterar Sveriges Radio. Regeringen har redan höjt pensionsåldern, men vill fortsätta pensionsreformen. Enligt facket har reallönerna för offentliganställda minskat med upp till 7 procent från 1999, skriver Financial Times.

I strejken i torsdags deltog över en halv miljon statsanställda. Facket varnar nu för fler strejker om regeringen framhärdar i att försöka frysa lönerna och försämra pensionsvillkoren ytterligare.
-Det finns ett enormt missnöje, säger Manuel Carvalho da Silva, ledare för landets största fackförening, CGTP, till nyhetsbyrån TPA.

Samtidigt antyder det största oppositionspartiet, PSD, att det inte kommer gå emot nedskärningsförslag.

Portugals ekonomi är ansträngd. 2009 var budgetunderskottet 9,3 procent av BNP. Nästa vecka förväntas nya försämringar presenteras då regeringen offentliggör sin tillväxt- och stabilitetsplan. Statsbudgeten ska sedan spikas 13 mars. Attackerna och kampen fortsätter. Portugals arbetarklass har en viktig period framför sig.

I Grekland genomfördes under onsdagen massiva protestaktioner mot den socialdemokratiska regeringens ekonomiska sparpaket. Över 2 miljoner människor strejkade och runt 50 000 demonstrerade sitt missnöje på gatorna i Aten. Mycket talar för att detta endast är början, och EU:s ledare ser med fasa på utvecklingen.

I onsdags genomfördes de största protestaktionerna hittills i Grekland när både privat- och offentliganställda gick ut i en 24-timmarsstrejk mot premiärminister Georgios Papandreos brutala sparpaket.

Lärare, hamnarbetare, kommunalarbetare, och statstjänstemän – men också bankanställda och journalister – gjorde gemensam sak och visade sitt stora missnöje med den presenterade sparplanen.

De stora fackföreningarna uppges acceptera nedskärningar så länge de fördelas jämnt, men vänder sig emot det nu föreslagna sparprogrammet som de anser slår hårdast mot de fattigaste i samhället.
– Det är alltid vi som får betala. Vi får bära bördan, inte de rika, säger till exempel taxiägaren Yannis Papadopoulos, enligt TT.

Det presenterade sparpaketet innehåller frysta löner, höjda skatter, sänkta pensioner och en höjning av pensionsåldern med hela sju år – från 58 till 65 år.

Grekland klarade finanskrisen bättre än de flesta länder i EU. BNP för 2008 och 2009 ökade med 0,9 procent jämfört med ett fall på 3,3 procent för hela EU, enligt Eurostat. Men turist- och varvsnäringen drabbades hårt när efterfrågan sedan minskade som en följd av den ekonomiska tillbakagången i övriga Europa. Ett budgetunderskott på 13 procent av BNP och en statsskuld motsvarande 115 procent har lett till att de internationella finanskapitalisterna börjat sälja grekiska statsobligationer, vilket tvingat grekiska staten att låna pengar till en ränta som är avsevärt högre än resten av EU-ländernas. Detta gör i sin tur betalningarna dyrare och statsfinanserna ännu sämre vilket hotar att ge ännu lägre kreditvärdighet och högre ränta i en skenande spiral.

EU-ledarna är nu uppenbart oroliga över valutaunions framtid. Med en gemensam valuta, euron, finns inte längre möjligheten att devalvera sig ur krisen – det vill säga att skriva ner värdet på valutan för att på så vis göra det billigare för andra länder att köpa landets produkter – vilket vore möjligt med en nationell valuta. Om Grekland skulle tvingas i konkurs, hotas även andra länder att dras med i fallet. Finanskapitalet skulle nämligen med mycket stor sannolikhet vid en konkurs bli oroliga för att fler länder ska tilllåts gå omkull, vilket i så fall skulle innebära inställda återbetalningar och förlorade pengar. Vid en sådan oro kräver finanskapitalet en högre ränta som extra riskpremie för sina utlåningar. Detta innebär dyrare lån för de drabbade länderna. Länderna som i ett sådant scenario skulle stå närmast på tur är framför allt Italien, Spanien, Portugal och kanske också Irland och Beligen.

Samtidigt vill EU-ledarna inte ge stödpaket till Grekland av rädsla för att det ska uppmuntra andra länder att bedriva en ”oansvarig” ekonomisk politik. Ett stödpaket vore också i strid mot Maastrichtfördraget, men det är knappast ett reellt hinder om viljan till stöd skulle finnas. Det har också talats om att koppla in IMF, Internationella Valutafonden, men detta har enligt Aftonbladet motarbetats av Tyskland och Frankrike, då det skulle innebära att en prestigeförlust och demonstrera att euroländerna inte klarar av att lösa sina egna problem.

I Grekland verkar regeringen göra vad den kan för att flytta skulden från det kapitalistiska systemet till andra aktörer. Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalo anklagar enligt DN Tyskland och den nazistiska ockupationen under andra världskriget:
– De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp.
– Jag säger inte att de nödvändigtvis måste lämna tillbaka pengarna men de kan i alla fall säga ”tack”.

Utgången i Grekland är ännu oviss. EU har gett landet till mitten av maj på sig att införa de största delarna av sparpaketet. Högeroppositionen stödjer den socialdemokratiska regeringen i nedskärningarna. Och många verkar föredra att socialdemokraterna håller i yxan. Samtidigt är stora delar av befolkningen ordentligt uppretad, över vad den anser vara ett mycket orättvist sparpaket som slår hårdast mot de fattigaste.

Utvecklingen i Grekland kan få stora konsekvenser för hela Europa. Vi väntar med spänning och sätter vår tilltro till de grekiska arbetarna.

Det lilla fackförbundet FAU-B, Berlins avdelning i den fackliga federationen FAU, förbjuds efter ett domstolsbeslut till följd av en facklig konflikt.

Bakgrunden är en konflikt som pågått under sedan i juni 2009 angående bristen på anställningsavtal och kollektivavtal på en biograf i Berlin där FAU-B organiserar större delen av de anställda. Konflikten började efter att FAU-B efter att ha testat olika vägar inlett en bojkott mot företaget. Detta ledde bland annat till att kollektivavtal kunde skrivas under i mitten av året. Dock saknades fortfarande anställningsavtal och kampen fortsatte.

Till sist kallades det till förhandling. FAU-B likaväl som arbetarna på företaget exkluderades dock från förhandlingarna. De sköttes istället av Ver.Di (Tyska kommunal) som är en del av paraplyorganisationen DGB (LO), trots att de organiserade en minoritet bland biopersonalen.

I förhandlingen mellan Ver.Di och företaget beslutades bland annat att framtida bojkotter blir förbjudna. Förhandlingen mellan dessa parter, som skulle ha gällt arbetarnas brist på anställningsavtal, slog även fast att FAU-B ”saknar förmåga att förhandla fram kontrakt” – utan någon vidare bevisning för detta.

Att anmärka är att denna luddiga formulering, ”förmågan att förhandla fram kontrakt” är ett krav i Tyskland för att göra juridiskt korrekta kollektiva handlingar. Det vill säga – att nå samförstånd är lagstadgat i Tyskland – och att FAU-B med sin bojkott och stridsvilja brutit mot detta innebär nu att de därför skall illegaliseras.

DGB:s fackliga monopol stärks

Centralt i denna händelseutveckling är även att DGB har monopol med sin fackliga taktik i Tyskland, vilket innefattar bland annat en stark centralism och fredsplikt liknande svenska LO. FAU-B går emot detta och är ett fack som förespråkar mer decentralism och självaktivitet bland sina medlemmar. Därför anser många FAU-B-medlemmar nu att det som hänt är att DGB tagit chansen att bevara sitt monopol och samförståndet gentemot arbetsköparna, genom att underlätta för domstolsbeslutet som nu tagits efter att FAU-B riktat kritik mot förhandlingarna och de beslut som genomfördes.

Domslutet mot FAU-B innebär en ren paradox, men är ett effektivt vapen mot alla mindre fackföreningar. Konkret innebär beslutet att det är omöjligt att skapa nya fackförbund med alternativa strategier. Beslutet innebär också konkret att FAU-B inte längre får kalla sig för en fackförening. Domslutet höjer även repressionen mot fackförbund som tar kollektiv strid utan att vara så kallat erkänt. Detta har inneburit att FAU-B och dess medlemmar bland annat blivit hotade med fängelsestraff och böter på 250 000 Euro.

Att anmärka är att idag har Turkiet liknande lagar mot mindre och självständiga fackföreningar, och att där förekommer fängelsestraff och dryga böter i stor utsträckning.

Domstolsbeslutet i Tyskland kan även komma att användas som ett prejudikat gentemot andra mindre fackföreningar framöver. Detta skulle i praktiken innebära att DGB och arbetsköparföreningarna har lyckats förbjuda all form av facklig opposition mot DGB. Alla former av radikalare fackföreningsorganisering skulle i sådant fall helt enkelt bli maktlös.

”Ett angrepp mot alla former av självständig gräsrotsorganisering”

På sin hemsida säger Lars Röhm, presstalesman för FAU-B bland annat att ”Detta är inte bara ett angrepp mot FAU utan ett angrepp mot alla former av självständig gräsrotsorganisering”.

FAU förbereder sig nu dock för att överklaga domstolsbeslutet, vilket har beskrivits som svågerpolitik mellan DGB och arbetsköparna.

Striden på biografen i Berlin fortsätter samtidigt i skuggan av de domstolsbeslut som nu haglar mot de lilla men radikala FAU-B. Bland annat tilldelades chefen ”The Margaret Thatcher Award” nyligen för sina insatser att bekämpa den fackliga organiseringen.

Efter domslutet så har också flera solidaritetsdemonstrationer hållits och protester lämnats in från fackliga organisationer i bland annat Spanien, Frankrike, Portugal och Polen.

Vill man visa sitt stöd till biografarbetarna och FAU-B ombeds man kontakta den tyska ambassaden med sina åsikter.

Läs mer på:

http://www.fau.org/verbot