Kategori: Inrikes

De fyra storbankerna gjorde under tredje kvartalet en vinst på 18 miljarder kronor. Samtidigt som företagen fortsätter att fira är löneökningstakten den lägsta i modern tid enligt Medlingsinstitutet.

Under avtalsrörelsen hävdade arbetsköparna att löneökningarna måste utebli för att de skulle klara lågkonjunkturen. Facket vek sig utan strid och de förbund som gick ut i strejk antog snart samma skambud.
Sedan dess har rapporterna om företagens rekordvinster duggat tätt. 2010 kan mycket väl bli det bästa året någonsin för landets borgarklass. Under juli till september gjorde de fyra storbankerna i Sverige; Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea vinster på tillsammans 18 miljarder kronor. Nordea ensamt stod för en vinst på 9 miljarder kronor, rapporterar DN.

För en månad sedan visade preliminära siffror från Medlingsinstitutet att löneökningarna 2010 är historiskt låga. Inte ens under 1990-talskrisen var de lägre, enligt Bo Enegren på Medlingsinstitutet, skrev TT.

Konjunkturinstitutet och borgerliga ekonomer hävdar så fort de får tillfälle att låga löner är bra för sysselsättningen. Sanningen kunde inte vara längre bort. Låga löner ger höga vinster för företagen, men urholkar samtidigt köpkraften. Företag bli mindre benägna att investera produktivt eftersom vi, de tilltänkta köparna, fått så lite i lön och därför har mindre pengar i plånboken att spendera. Istället hamnar företagens vinster på börsen och arbetslösheten ökar. Som belysande exempel femtondubblades värdet på börsen mellan 1980 och 2006 (räknat i fast värde, det vill säga inflationen är bortrensad). Samtidigt nära fyradubblades den öppna arbetslösheten. Och detta är alltså innan den senaste krisen kom.

Höga vinster innebär att arbetslösheten stadigt ökar över konjunkturerna och kriserna blir allt djupare medan de rika blir rikare och vi som jobbar pressas av allt hårdare tempo. Det är hög tid att försöka ändra på detta och förbättra både situationen på våra jobb och i våra plånböcker.

Lönerna skulle betalats ut 25 september, men utbetalningen sköts upp. Istället skulle Lomsjö Bärs vd Ari Hallikainen ha kommit till förläggningen i Åsele i måndags. Han dök aldrig upp. Nu är företagets konto tömt och Ari Hallikainen spårlöst försvunnen.

Lomsjö Bärs vd och tillika den ena av företagets två huvudägare, Ari Hallikainen, har av allt att döma tömt sitt företags konto och stuckit med pengarna.
Hans företag har tidigare varit inblandat i moraliskt tvivelaktiga affärer när de köpt bär av det vietnamesiska bemanningsföretag som lurade 300 plockare i Särna med falska löften om stora inkomster. När affären uppdagades försökte Lomsjö Bär två sina händer i media och hävda att de själva blivit lurade, och att bemanningsföretaget nu borde erbjuda plockarna en ordentlig ersättning som kompensation för att de blivit lurade.

Imorse satte sig så 116 av företagets egna anställda på planet från Arlanda till Bankok. De gjorde det efter två månader av stenhårt slit. Ekonomiskt är de helt utblottade.
– Jag har jobbat från fyra på morgonen till tio på kvällen varje dag säger Sarawut Tintan, 20, till Aftonbladet.

Han är dessvärre inte unik. En annan plockare, Suphot Srangchat, 37, berättar att han har jobbat 14 timmar per dygn, 55 dagar i sträck. Ikväll ska han få träffa sin 3-åriga dotter efter att ha varit i Sverige under två månader. Suphot och de andra har satsat allt på resan till Sverige. Nu är de ekonomiskt utblottade med skulder på motsvarande 20 000 kronor och därtill en ränta på 20 procent. Många har pantsatt sina hus för att låna till resan. Få har berättat för sina familjer att de blivit blåsta. Adcharaporn Chatchumnan, 34, är en av dem. Till vardags jobbar hon på ett elektronikföretag.
– Min familj har sett på thailändska nyheter vad som hänt med oss. Mamma frågade i telefon om det stämde att vi blivit lurade. Jag vågade inte svara, säger hon till Aftonbladet.

38 plockare har valt att stanna kvar för att försöka få ut sin lön. Mycket av hoppet står annars till den statliga lönegarantin. Vid en konkurs går normalt sett staten in och betalar de anställdas löner. Uteblivna löner kan vara ett skäl för konkurs, men det är tingsrätten som tar beslutet.

Bärbranschen har visat sig vara genomrutten med profithungriga företag utan skrupler. För att undvika liknande tragedier i framtiden är solidaritet och offensiv kamp från alla arbetares sida helt nödvändigt. Det är hög tid att vi flyttar fram hela arbetarklassens positioner.

Det omstridda renhållningsföretaget Resta Sverige AB begärdes under torsdagen i konkurs efter att Stockholm stad för två veckor sedan sagt upp sina kontrakt med företaget. Resta blev i våras tillsammans med Liselotte Lööf AB ökänt efter sina försök att sänka de anställdas löner med upp till 6 000 kronor per månad.

1 april i år tog renhållningsföretaget Resta Sverige AB över sophämtningen i halva Stockholms innerstad. Företaget hade sagt sig kunna hämta soporna till nästan 30 procent lägre kostnad än konkurrenterna och vann därför kommunens upphandling.

För att klara detta ville företaget kraftigt sänka de anställdas löner. Bland annat försökte företaget ta bort ackordsystemet med den så kallade poänglistan, vilket för arbetarnas del innebar högre arbetsbelastning och upp till 6 000 kronor mindre i lön per månad. Detta gjordes möjligt efter en mycket arbetarfientlig AD-dom som lagligförklarat renhållningsföretaget Liselotte Lööf AB:s avskedanden av åtta arbetare som vägrat att gå med på samma lönesänkningar när företaget rev upp ackordsystemet. Dessutom försökte Resta anställa ny personal till sämre villkor än den redan befintliga.

Som svar på attackerna gick sopåkarna i Stockholm ihop om att jobba efter regelboken, det vill säga hålla sig strikt till arbetsmiljölagstiftningen. De vägrade forcera snövallar eller hämta sopor där det inte var skottat eller sandat, eller att lyfta 30-kilossäckar vilket varit emot reglerna men som en del ändå hade gjort tidigare. Sopåkarna beslutade sig också för att gå hem efter åtta timmar istället för att som förut ibland jobbat 15 timmar i sträck utan att ta ut övertid, skrev SvD.

När arbetsmiljölagstiftningen följdes gick jobbet inte att göra lika snabbt. Sedan Resta tog över har klagomålen kring hur sophämtningen skötts strömmat in till Trafikkontoret. Under våren inkom 3 000 klagomål – varje vecka!

Till sist var bägaren full även för Stockholm stad, som efter en tids fruktlösa förhandlingar med företaget, i början av september meddelade att man säger upp kontrakten på sophämtningen värda 260 miljoner för att anlita en annan entreprenör.
Sopåkaren Markus Liss ser med lättnad på att Stockholm stad sagt upp avtalet med Resta.
– Det känns jäkligt skönt, säger Markus Liss, som fram till nu har arbetat för Resta, till tidningen Offensiv.
– Ni får ingen oxfilé för happy meal-pris, sa vi, och uppmanade politikerna att värdesätta vårt yrkeskunnande.

Resta har knappt 180 anställda i Sverige. I Stockholm drabbas cirka 60 arbetare och ett tiotal tjänstemän av konkursen, skriver LO-tidningen. De blir uppsagda av konkursförvaltaren och det är ännu oklart om sopgubbarna kommer att erbjudas jobb hos den nya entreprenören som ännu inte är offentliggjord.
– Killarna har ställt som krav, både till staden och till entreprenörerna, att all ordinarie personal ska erbjudas jobb – annars kommer alla att säga nej. Och då blir inga sopor hämtade i Stockholm, säger Jim Lassinantti, ombudsman på Transports avdelning 5 i Stockholm, till LO-tidningen.