Kategori: Inrikes

Byggnads springer arbetsköparens intressen och sa tillsammans med Sveriges Byggindustrier (BI) ja till medlarnas bud. Ett slut på det hela som följer den inslagna vägen av att vika ner sig.

I det nya ettåriga avtalet höjs lönen med 2,6 procent, till skillnad från kravet på 3,5 procent när varslet om strejk lades. Trots att man får mer totalt sett i plånboken är uppgörelsen otroligt dålig och den följer den ribba som lönesänkarfacket IF Metall satt.

– Vi har fått en helhetslösning som vi är nöjda med och vi tar samtidigt vårt ansvar. Med uppgörelsen hoppas jag att vi kan fortsätta utveckla den samsyn som vi lade grunden till genom Byggavtalet 2010, säger Hans Tilly, förbundsordförande i Byggnads, till LO-tidningen.

Frågan man kan ställa sig är ju vems ansvar och samsyn han talar om. Byggarbetarna som det ungefär dör en i månaden utav? En undersökning bland medlemmarna visar att varannan byggnadsarbetare är rädd för att gå till jobbet. ”Nu får det vara nog”, pep förbundet upp när dom fick se dessa siffror och man krävde förutom 3,5 procent i löneökning även arbetsmiljöcertifiering. Resultatet – man har tillsatt en arbetsgrupp för att jobba med problemet och se om det är möjligt med arbetsmiljöcertifiering, allt efter Svensk Byggindustris pipa. Är det denna uppgörelse Hans Tilly är nöjd med?

Samtidigt applåderar Kommunals ordförande Annelie Nordström avtalet – timlönen för byggstädare höjs med 4,45 kronor per timme. Byggstädarna tjänar i genomsnitt mindre än byggnadsarbetarna vilket gör att deras höjning procentuellt blir högre, och hamnar på 4 procent. Detta speciella kronpåslag till byggstädarna har funnits med i de senaste avtalen. Detta är inget nytt som både Annelie Nordström och Hans Tilly påstår, och man kan ju tänka sig att om det hade varit mer än vapenskrammel från fackets sida så hade byggstädarna likaså fått en större del av kakan.

Självgoda fackpampar åt sidan: Rösterna från golvet verkar inte vara lika nöjda som toppen. Besvikelsen är total. En person frågar sig i en kommentar på Byggnads hemsida: ”Hur kan man begära 3,5 och sen gå med på 2,6 ? Vad var det då för mening att varsla om strejk?” Man kan inte annat än hålla med.

Förbundet Arbetarsolidaritet sympatiserar med alla berörda byggnadsarbetare. Det är alltid lika sorgligt när dom slår på stortrumman med löften om guld och gröna skogar, för att sen svika medlemmar och utmåla förluster som segrar. Fast vem är egentligen förvånad, det har varit den inslagna vägen i många år. Det som krävs är kamp på lokal nivå mot den så kallade samförståndsandan. Företagen, Svensk Byggindustri, Svenskt Näringsliv och dess gelikar har för länge sedan övergivit den. Det är hög tid att vi arbetare gör likadant och kräver vår rätt istället för att acceptera dessa ständiga försämringar och svek.

Anställda på Posten har inget förtroende för sin arbetsköpare. Många vantrivs på sitt arbete enligt Postens egna undersökning.

Varje år utför Posten en undersökning bland sina anställda, där de bland annat får gradera hur de trivs på sina arbeten. Undersökningen som gjordes i fjol visar rekordlåga resultat. Värst är det på arbetsområdet ”Meddelande”, där brevbärare ingår. På en skala från 1 till 100 gav arbetarna sin arbetssituation betyget 52.

– Undersökningen visade katastrofala siffror: förtroendet för cheferna och för företaget är väldigt lågt, så även känslan av delaktighet. Detta är jätteilla och Posten har en jävla utmaning i att försöka förbättra det här, säger Seko Postens ordförande Alf Mellström till Sekotidningen.

Enligt Seko handlar det om brister i inflytande men också mycket om bemanningen. Istället för att fastanställa personal väljer Posten ofta att ta in bemanningsföretag.
– De lösa anställningarna är ett problem. Vi vill ha fler fasta jobb, säger Alf Mellström.

Peter Brännström, produktionschef på Posten, säger till Svenska Dagbladet att han och övriga ledningen får ta på sig ansvaret för vantrivseln, men han tror främst det beror på att personalen inte fått tillräckligt med information om Postens framtid.

Vad denna framtid innebär är fler förändringar för personalen. I och med minskat antal brevbärare, som blivit avskedade i så kallade effektiviseringar, väntar allt längre postrundor, införande av krav som körkort för alla brevbärare och med största säkerhet ytterligare en ökning i det redan rekordhöga övertidsarbetet.

Den 1 februari tas Landstingstryckeriets verksamhet i Uppsala över av det globala tryckeriföretaget Elanders AB. I media och i pressmeddelandet från Landstinget står det att alla anställda blivit erbjudna jobb på det nya företaget. Riktigt så vacker är dock inte verkligheten och mycket tyder dessutom på att affären kommer att bli kostsam för länets invånare.

De anställda på Landstingstryckeriet i Uppsala blev mycket förvånade när de strax innan sommaren fick veta att tryckeriverksamheten skulle upphandlas. Tryckeriet som består av 4 personer och servar Landstinget med trycksaker, kuvert, visitkort och kopiering skulle bjudas ut till ”entreprenörerna”.
-Alla vi anställda var totalt oförstående. Ingen vet varför det lades ut och alla tycker det är mycket konstigt. Det är en fungerande verksamhet som går med vinst för Landstinget, säger en av tryckarna till Arbetarsolidaritet.

Avtalet är värt 3,5 miljoner kronor per år och gäller under tre år. Företaget som vann upphandlingen, Elanders AB, är en global tryckerikoncern med 1 500 anställda och produktionsverksamhet i tio länder. Omsättningen är drygt 1,7 miljarder kronor per år. Tryckeriverksamheten kommer nu att flyttas från Akademiska sjukhusets område till Elanders AB:s egna lokaler.

Landstinget skrev i ett pressmeddelande 16 december att den nuvarande personalen kommer att erbjudas anställning hos den nya entreprenören.
-Två av oss blev erbjudna jobb i Uppsala, varav en tackade ja. En gick tillbaka till ett gammalt jobb. Den fjärde blev erbjuden jobb på Elanders – i Malmö.

<b>Tog personen jobbet?</b>
-Självklart inte. Det är inte så lätt att flytta bara sådär. Att erbjuda ett jobb i Malmö var ett sätt att bli av med honom.

De anställda menar att Landstingsservice kanske kan tjäna några kronor på försäljningen av inventarier när de gör upphandlingen, men att Landstinget kommer att förlora ekonomiskt på affären. Bland annat är närheten till beställaren viktig i det här fallet.
-Man kan ju ialla fall tycka att Landstingsservice och Landstinget borde dra åt samma håll.

Stämningen på jobbet har sedan beskedet varit låg. De anställda har inte heller fått någon egentlig motivering till upphandlingen från Landstinget. Utredningen som låg till grund för upphandlingen ger de heller inte mycket för utan säger att konsulten som togs in hade mycket begränsade kunskaper i frågorna. Försök att diskutera situationen på sjukhuset utanför tryckeriet har gjorts men situationen har varit svår.
-Facket kan inte heller göra något i en sån här situation, säger en annan av tryckarna.
– Hela situationen är vansinnig och jag är övertygad om att detta förutom att kosta oss vår arbetsplats också kommer att kosta skattebetalarna pengar då upphandlingen med stor säkerhet är en ekonomiskt dålig affär för Landstinget.

LO-tidningen rapporterar att Bemanningsföretaget Manpowers ”Work life-undersökning” visar att hälften av svenskarna jobbar övertid utan att få betalt. Tre av fyra menar att arbetsgivarna förväntar sig att man ska ställa upp på övertid när det behövs.

De flesta som arbetar gratis övertid någon gång säger sig tycka detta rimligt, man får ”ställa upp”. Men de finns också de som är kritiska. Missnöjet är störst inom hälso- och sjukvården, där tre av tio anser att arbetsgivaren har orimliga krav på att man ska jobba utanför ordinarie arbetstid.

Ettusen visstidsanställda industriarbetare mister nu vid årskiftet jobbet enligt Dagens Arbetes rundringning till tio av de största företagen. Ett hundratal mister jobbet på Sandvik, två hundra försvinner från SSAB i Oxelesund. Nästan lika många får gå från Volvos två fabriker i Göteborg.

– Många här inne jobbar väldigt bra och ställer upp för företaget. Då känns det tråkigt att få gå, säger Marcus Andersson, som arbetar på Volvo lastvagnar i Göteborg, till Dagens Arbete.

Det är framförallt en minskad orderingång som börjas märkas av. Oron i Europa smittar av sig och visstidarna är de som försvinner först. Och på golvet vädras ett missnöje:

– Det gick mycket snack när de berättade att vi inte får vara kvar. Folk var väldigt besvikna. Och det är klart, när man hör att de går med plus tycker man att de kunde satsa på att utbilda oss istället, säger Marcus Andersson till Dagens Arbete.