Författare: redaktionen

Publicerat

Total seger för sopgubbarna i Stockholm

Även sopföretaget Resta har gått med på att använda ackordlön för sophämtarna. Genom intensiv kamp har sopgubbarna denna gång vunnit en total seger.

Sent i onsdags kväll backade sopföretaget Resta och skrev på ett avtal med Transportarbetarförbundet om att använda sig av ackordlön för sopgubbarna.
Beskedet innebar att AD-domen i början av februari för den här gången gjorts irrelevant genom kamp. Redan i slutet av förra veckan hade det andra stora sopföretaget, Liselotte Lööf AB, backat.
– Vi är nöjda, säger Tommy Stenqvist, sopgubbe på Resta som var med och förhandlade, till LO-tidningen.

AD-domen den 3 februari gav arbetsköparna rätt att frångå ackordsystemet med den så kallade poänglistan, vilket för arbetarnas del innebar högre arbetsbelastning och upp till 6 000 kronor mindre i lön per månad. Svaret från sopgubbarna blev att följa arbetsmiljölagstiftningen strikt och bland annat inte hämta säckar tyngre än 15 kilo eller forcera snövallar som borde skottats bort av fastighetsägarna. 1 000 ton sopor har som ett resultat av detta blivit stående i Stockholm, och Stockholms stad har fått ta emot över 3 000 klagomål i veckan jämfört med de normala dryga 170.

Inför förhandlingen i onsdags parkerade ett 50-tal sopbilar utanför Restas huvudkontor för att sätta press på ledningen, rapporterar LO-tidningen. Renhållningsföretaget la först fram ett förslag som innebar att ackordlönen skulle återinföras för de nuvarande sopåkarna, men att företaget skulle ha rätt att fritt förhandla om lönen med nyanställda. Denna fint, som på sikt skulle riskera att splittra arbetarnas starka sammanhållning genom stora löneskillnader, gick inte sopåkarna på. Ackordlönen kommer att gälla för alla anställda.

Transport skriver på sin hemsida att arbetsmiljöarbetet trots segern går vidare. En arbetsgrupp med representanter från Transport och Bilarbetsgivarna ska bildas, rapporterar LO-tidningen. Kraven kvarstår även att kommun och fastighetsägare ska ta ökat ansvar för en bättre arbetsmiljö.

Sopgubbarnas kamp mot renhållningsföretagen är en vacker seger. Efter en AD-dom emot sig, har de genom beslutsam kollektiv kamp fått sopföretagen att backa och återinföra ackordlönerna. De har också fått ett belastningstak, vilket de tidigare kämpat för. Dessutom går de nu framåt och kräver bättre arbetsmiljö. Precis så ska kampen drivas – slå tillbaka attackerna och avancera sedan framåt!

Ett stort grattis till Stockholms sopgubbar, och tack – er framgångsrika kamp är en stor inspirationskälla för alla oss som kämpar för vettiga arbetsvillkor!

Publicerat

Möte om arbetsplatskamp i hamn, trots snökaos i Göteborg

Lördagen den 20:e februari anordnade Förbundet Arbetarsolidaritet ett öppet möte tillsammans med representanter från Svenska Hamnarbetarförbundet, avdelning 4, på temat arbetsplatskamp och situationen i Göteborgs hamn.

Snön vräkte ned, bromsar på tågen frös fast, spårvagnarna stod stilla och bussarna kom ingen stans. Trots detta var det nästan 35 personer som lyckades ta sig fram till Järntorget och Arbetarrörelsens folkhögskola och det utannonserade mötet.

Efter att ha hälsat alla välkomna inledde förbundets kassör med att kort presentera framväxten av Förbundet Arbetarsolidaritet och vad vi i förbundet ser som vår huvudsakliga uppgift i dagsläget. Därefter tog förbundets ordförande över ordet och presenterade tanken med Stridsfonden och priset ”Arbetare till arbetare”.

Sedan följde ett antal frågor rörande lokalklubbarnas uppbyggnad, vem som beslutar över Stridsfondens ekonomiska medel och om fonden är tänkt att uteslutande vara till stöd vid arbetsplatskonflikter i Sverige eller om vi även kunde tänka oss att stödja konflikter utomlands.

Efter en bensträckare tog Erik Helgesson från Hamn4:an vid för att prata om kampen i hamnen. För att skapa en förståelse för hamnarbetarnas specifika situation och möjligheter till kamp, tog Erik avstamp i Svenska Hamnarbetarförbundets historiska rötter. Mycket inspirerande och detaljrikt växte bilden fram av ett förbund som inte backar för att ta fighten med varken svinaktiga arbetsköpare, borgerliga medier eller klassförrädare i minoritetsfacket, Svenska Transportarbetareförbundet.

Hamn4:an visade upp en oerhörd variation när det gäller olika typer av stridsåtgärder. Detta för att de alltid skall vara så oförutsägbara som möjligt inför arbetsköparna. Bland annat har de lagt ett varsel om stridsåtgärder som sträcker sig till 2011, tillämpar generationsstrejker och olika typer av blockader. De vägrar att arbeta på samma båtar som inhyrd bemanningspersonal, vägrar att befatta sig med ”smittat gods”.

Dessutom har de en väldigt specifik situation med den så kallade blixtkåren, som i nuläget utför en stor del av det totala arbetsuttaget i hamnen. Under januari månad 2010 uppgick antalet arbetstimmar som ligger utanför det ordinarie schemat till 6419. Det innebär att 30,7 % av hamnarbetarnas totalarbetstid sker med hjälp av extraresurser i form av blixtarbetare och övertid. Blixtarbetarna är ett slags tillfälliga arbetare med en anställningsform som inte omfattas av bland annat LAS. Hamn4:an försöker med hjälp av olika kampmetoder visa att dessa arbetare verkligen behövs för att klara arbetet i hamnen. På sikt hoppas man att detta skall resultera i fasta anställningar.

I nuläget står Hamnarbetarförbundet inför en ny situation. Efter en lång period av protester har kommunen beslutat att hamnen skall säljas till privata intressen. Vad detta kommer att medföra får framtiden utvisa. En sak är säker. Hamnarbetarna i Hamn4:an kommer aldrig att vika ned sig.

Efter mötet var det flera personer som visade intresse för att vara med och dra igång en lokalklubb av Förbundet Arbetarsolidaritet i Göteborg.

Publicerat

Massiv strejk i Grekland

I Grekland genomfördes under onsdagen massiva protestaktioner mot den socialdemokratiska regeringens ekonomiska sparpaket. Över 2 miljoner människor strejkade och runt 50 000 demonstrerade sitt missnöje på gatorna i Aten. Mycket talar för att detta endast är början, och EU:s ledare ser med fasa på utvecklingen.

I onsdags genomfördes de största protestaktionerna hittills i Grekland när både privat- och offentliganställda gick ut i en 24-timmarsstrejk mot premiärminister Georgios Papandreos brutala sparpaket.

Lärare, hamnarbetare, kommunalarbetare, och statstjänstemän – men också bankanställda och journalister – gjorde gemensam sak och visade sitt stora missnöje med den presenterade sparplanen.

De stora fackföreningarna uppges acceptera nedskärningar så länge de fördelas jämnt, men vänder sig emot det nu föreslagna sparprogrammet som de anser slår hårdast mot de fattigaste i samhället.
– Det är alltid vi som får betala. Vi får bära bördan, inte de rika, säger till exempel taxiägaren Yannis Papadopoulos, enligt TT.

Det presenterade sparpaketet innehåller frysta löner, höjda skatter, sänkta pensioner och en höjning av pensionsåldern med hela sju år – från 58 till 65 år.

Grekland klarade finanskrisen bättre än de flesta länder i EU. BNP för 2008 och 2009 ökade med 0,9 procent jämfört med ett fall på 3,3 procent för hela EU, enligt Eurostat. Men turist- och varvsnäringen drabbades hårt när efterfrågan sedan minskade som en följd av den ekonomiska tillbakagången i övriga Europa. Ett budgetunderskott på 13 procent av BNP och en statsskuld motsvarande 115 procent har lett till att de internationella finanskapitalisterna börjat sälja grekiska statsobligationer, vilket tvingat grekiska staten att låna pengar till en ränta som är avsevärt högre än resten av EU-ländernas. Detta gör i sin tur betalningarna dyrare och statsfinanserna ännu sämre vilket hotar att ge ännu lägre kreditvärdighet och högre ränta i en skenande spiral.

EU-ledarna är nu uppenbart oroliga över valutaunions framtid. Med en gemensam valuta, euron, finns inte längre möjligheten att devalvera sig ur krisen – det vill säga att skriva ner värdet på valutan för att på så vis göra det billigare för andra länder att köpa landets produkter – vilket vore möjligt med en nationell valuta. Om Grekland skulle tvingas i konkurs, hotas även andra länder att dras med i fallet. Finanskapitalet skulle nämligen med mycket stor sannolikhet vid en konkurs bli oroliga för att fler länder ska tilllåts gå omkull, vilket i så fall skulle innebära inställda återbetalningar och förlorade pengar. Vid en sådan oro kräver finanskapitalet en högre ränta som extra riskpremie för sina utlåningar. Detta innebär dyrare lån för de drabbade länderna. Länderna som i ett sådant scenario skulle stå närmast på tur är framför allt Italien, Spanien, Portugal och kanske också Irland och Beligen.

Samtidigt vill EU-ledarna inte ge stödpaket till Grekland av rädsla för att det ska uppmuntra andra länder att bedriva en ”oansvarig” ekonomisk politik. Ett stödpaket vore också i strid mot Maastrichtfördraget, men det är knappast ett reellt hinder om viljan till stöd skulle finnas. Det har också talats om att koppla in IMF, Internationella Valutafonden, men detta har enligt Aftonbladet motarbetats av Tyskland och Frankrike, då det skulle innebära att en prestigeförlust och demonstrera att euroländerna inte klarar av att lösa sina egna problem.

I Grekland verkar regeringen göra vad den kan för att flytta skulden från det kapitalistiska systemet till andra aktörer. Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalo anklagar enligt DN Tyskland och den nazistiska ockupationen under andra världskriget:
– De förde bort det grekiska guldet ur Greklands riksbank, de förde bort de grekiska pengarna och återlämnade dem aldrig. Detta måste någon gång tas upp.
– Jag säger inte att de nödvändigtvis måste lämna tillbaka pengarna men de kan i alla fall säga ”tack”.

Utgången i Grekland är ännu oviss. EU har gett landet till mitten av maj på sig att införa de största delarna av sparpaketet. Högeroppositionen stödjer den socialdemokratiska regeringen i nedskärningarna. Och många verkar föredra att socialdemokraterna håller i yxan. Samtidigt är stora delar av befolkningen ordentligt uppretad, över vad den anser vara ett mycket orättvist sparpaket som slår hårdast mot de fattigaste.

Utvecklingen i Grekland kan få stora konsekvenser för hela Europa. Vi väntar med spänning och sätter vår tilltro till de grekiska arbetarna.

Publicerat

Sopgubbarna mot seger

Liselott Lööf AB och sopgubbarna i Stockholm är överens om lönerna, rapporterar LO-tidningen. LLAB backar efter sopgubbarnas aktion efter AD-domen. Transportarbetarförbundet säger dock att någon överenskommelse ännu inte är gjord. Det hänger nu på sopföretaget Renta om sopgubbarna ska börja jobba som vanligt igen.

Enligt flera tidningar är Liselott Lööf AB och sopgubbarna nu överens om att ackordlönerna ska återinföras, trots AD-domen i början av månaden som gav företaget rätt att ta bort dem.
– Ja, vi har gjort upp om att de ska köra efter poänglista, vi är överens. Det här är det bästa systemet, det blev fel från början, säger Sonny Lööf, tf vd på Liselott Lööf, till LO-tidningen.

Helomvändningen och insikten hos företagets vd kom efter att sopgubbarna under två veckor följt arbetsmiljölagen strikt som en reaktion på AD-domen. Domen innebar ett lagligförklarande av att ta bort ackordlönen och ge arbetarna en högre arbetsbelastning kombinerat med lönesänkningar på upp till 6 000 kronor i månaden. Sopgubbarnas svar har varit att vägra att hämta sopor där arbetsmiljölagen inte uppfyllts, till exempel där snövallar till soprummen inte har varit bortskottade eller säckarna varit för tunga. Detta har inneburit att mängder av sopor blivit stående i Stockholm.

Men konflikten är ännu inte löst. Allt hänger nu på Rensta, det andra stora sopföretaget i Stockholms innerstad.
– Liselotte Lööf har varit väldigt tillmötesgående, men så länge inte Resta är med fortsätter vi, säger Peder Murell, facklig representant för sopgubbarna, till LO-tidningen.

Denna linje slog sopgubbarna enligt SvD fast på ett stormöte under onsdagen. 98 procent av arbetarna röstade då för att fortsätta det strikta regelföljandet om inte alla sopåkare garanteras ackordlön. Dessutom kräver man ett belastningstak på mängden arbete, samt att snö som försvårar sophämtningen omedelbart tas bort och att undermåliga soprum byggs om.

Representanter för Stockholms stad, renhållningsföretagen, Transport och sopgubbarna möttes på onsdagskvällen för att bilda en arbetsgrupp föra att ta itu med arbetsmiljöproblemen. Stockholms stad har också ställt krav på Liselott Lööf att hämta in soporna.

Transportarbetarförbundet skriver dock i ett uttalande under torsdagseftermiddagen att det ännu inte finns någon överenskommelse mellan fackförbundet och LLAB om att återgå till ackordlönerna, och att det inte heller finns ”några lösningar presenterade som löser arbetsmiljöproblemen”.

Samtidigt tyder alltså mycket på att en lösning verkligen är på gång. Sopgubbarna spiller dock ingen tid utan fortsätter att öka pressen. Från och med i dag är även sopgubbarna hos företaget Sita i Upplands Väsby, Täby, Vaxholm och Sollentuna med i aktionen och följer arbetsmiljölagen strikt.

Publicerat

Manifestation till minne av gruvstrejken

Torsdagen 4 februari var det på dagen 40 år sedan arbetarna på LKAB gick tillbaka till arbetet efter 57 dagars strejkande mot en vidrig arbetssituation och arbetsköparens attacker och försök att splittra dem.

Medlemmar ur FAS och sympatiserande kamrater uppmärksammade därför gruvarbetarnas kamp och de värderingar de stod för genom en manifestation utanför LO-borgen som inhyste många av de element som för 40 år sedan sålde ut gruvarbetarna och motarbetade deras strid. Under en banderoll med orden ”INGET GLÖMT, INGET FÖRLÅTET – GRUVSTREJKEN 40 ÅR” delade förbundet flygblad och höll tal om kampen som gruvarbetarna förde och dess relevans för dagens arbetarrörelse.