Författare: redaktionen

Antalet tidsbegränsade anställningar har nästan fördubblats de senaste två decennierna. Mellan 1991 och 2007 steg de från 9,9 procent av arbetskraften till 17,7 procent. Detta påverkar såklart viljan att ta strid på sitt jobb, men är ett dilemma vi bara kan lösa med kamp.

De senaste två decennierna har det skett stora förändringar på arbetsmarknaden. SCB:s senaste Arbetskraftsundersökning visar att antalet tidsbegränsade anställningar sedan slutet av 80-talet ökat med 200 000 personer till att idag innefatta 585 000 personer. I procent av arbetskraften har de tidsbegränsat anställda ökat från 9,9 procent 1991, till 17,7 procent vid toppnoteringsåret 2007. Den största gruppen som måste ta dessa anställningar är kvinnor och ungdomar. Var femte kvinna hade under 2009 en tidsbegränsad anställning och mer än hälften eller 52,9 procent av alla ungdomar mellan 19 och 25 år har haft otrygga anställningsformer. Det blir lättare att urholka våra fackliga rättigheter som tidigare generationer har kämpat sig till när vi måste vara rädda för att få sparken från en dag till en annan.

Självklart tvingas vi bli mer flexibla och ta vilka skitjobb som helst för att säkra vår inkomst. Och osäkerheten kostar, inte minst när det gäller att ta kamp på arbetsplatsen. Självklart påverkar det viljan att ta upp problem på arbetsplatsen när tio andra står i kö för att ta ens jobb.

Vidare berättar SCB:s granskning att åtta av tio av de med en otrygg anställning vill ha ett fast arbete. Rätten till heltid och ett fast jobb borde vara en självklarhet, vi måste kunna betala våra hyror och vi måste kunna kräva vår rätt. Konkurrensen får inte leda till att vi blir medgörliga slavar precis som arbetsköparna vill få oss att vara. Det är dags att ta upp kampen på våra arbetsplatser.

Linda

Det svenska postorderföretaget Halens, som även äger Cellbes, meddelade under måndagen att de sparkar 25 arbetare i Borås för att istället ersätta dem med inhyrda. Detta efter att en delförhandling med Handels angående de 125 arbetare företaget varslade i somras avslutades i oenighet, rapporterar Borås Tidning.

Företaget menar att det råder arbetsbrist då man valt att flytta en del av verksamheten utomlands och vill nu göra sin personalstyrka mer flexibel genom att hyra in arbetarna. Att det skulle vara tal om någon arbetsbrist förnekas dock av fackförbundet Handels som påtalar att företaget redan idag har inhyrd personal och menar att snacket om arbetsbrist enbart är ett svepskäl för att ersätta fasta jobb med bemanningsföretag.

– Vi anser inte att det är någon arbetsbrist. Vi jobbar över både på Halens och Cellbes och vi har massor av inhyrda. Företaget sviker nu sina trotjänare, säger Lennart Bäck, ordförande i den lokala fackklubben, till tidningen.

Företagens skattefusk är nästan 20 gånger större än fusken med bidrag. Försäkringskassan kan efter sina kraftigt ökade resurser belägga fusk i 0,04 procent av utbetalningarna på alla socialförsäkringar, och uppskattar fusket till 5,5 miljarder per år. Samtidigt uppgår skattefusket till minst 133 miljarder per år enligt Skatteverket.

Dagens Arbete och Dagens Arena har granskat bidragsfusket och skattefusket. Det förstnämnda är ett av regeringens älsklingsämnen och de byggde följdriktigt kraftigt ut Försäkringskassans kontrollenhet 2006 med 300 miljoner i öronmärkta pengar för att sätta åt de myglande arbetarna. Men som så ofta så är verkligheten bakom regeringens prat häpnadsväckande.

Det ”omfattande fusket” med bidrag en myt
2009 lyckades Försäkringskassan med sin hårdsatsning belägga fusk och kräva återbetalningar på totalt 193 miljoner kronor. Det innebär det att det fusk som mer än ofta beskrivits som ”omfattande” har kunnat beläggas i 0,04 procent av utbetalningarna, det vill säga i ett fall av 250. I cirka hälften av de 20 000 fall som varje år specialgranskas efter misstanke om fusk är det grannar som hört av sig till Försäkringskassan. Allt fusk upptäcks så klart inte och Försäkringskassans uppskattning av den totala summan är 5,5 miljarder kronor.

Inga åtgärder mot de rikas skattefusk
Samtidigt uppgår skattefusket till minst 133 miljarder per år enligt Skatteverket. Det är företagen som står för den största delen, drygt 100 miljarder kronor. Det olagliga utlandssparandet, där pengar flyttats utomlands för att undkomma skatten, uppgår ensamt till 7 miljarder kronor, vilket alltså är en större summa än det totala bidragsfusket. Svartarbete står för över 60 miljarder kronor och småföretagen står för den största delen.

Värt att notera är att Skatteverket trots potentialen att håva in stora summor till statskassan, bara fått hälften av de anslag det begärt och nästa år tvingas avskeda 50 till 100 anställda.

Regeringen bedriver korståg mot oss arbetare
Hösten 2006 lade den borgerliga regeringen fram sin första statsbudget. Den innehöll ett omfattande åtgärdspaket med totalt 20 punkter för att minska ”fusk, missbruk och överutnyttjande inom sjukförsäkringen”. Det handlade om möjlighet för arbetsköparna att kräva läkarintyg från första sjukdagen, utförsäkringar av långtidssjuka, en kraftig utbyggnad av Försäkringskassans kontrollenhet med mera. På fyra år har regeringen också sänkt sin budget för sjukpenning, rehabilitering samt sjuk- och aktivitetsersättning med 25 procent. Fram till juli har i år 30 200 personer utförsäkrats, varav endast två procent av dem därefter har återgått i arbete.

Vi har alltså en situation där regeringen (och arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv) talar om att vi arbetare fuskar och är hemma från jobbet eller tar emot socialbidrag som vi inte är berättigade till, när deras fusk är 20 gånger större. Där läggs dock inga resurser. Vi ska också komma ihåg att väldigt många går till jobbet när de faktiskt borde stanna hemma, för att vi inte har råd med karensdagen (60 procent enligt en undersökning som självaste Svenskt Näringsliv gjorde i början av 2000-talet, men där dessa siffror tystades ner för att istället använda siffror som gjorde det möjligt att hetsa). Med detta inräknat är de rikas fusk i jämförelse ännu mycket större.

Det är såklart detta debatten borde handla om – hur de som har pengar slinker undan med politikernas goda minne, medan arbetslösa, sjuka och de som har det svårt jagas med blåslampa.

Det är dags att flytta blicken från grannen och istället rikta den uppåt mot de verkliga fuskarna.

Länk, Dagens Arbete: ”Helt sjukt om fusk & fel”

De fyra storbankerna gjorde under tredje kvartalet en vinst på 18 miljarder kronor. Samtidigt som företagen fortsätter att fira är löneökningstakten den lägsta i modern tid enligt Medlingsinstitutet.

Under avtalsrörelsen hävdade arbetsköparna att löneökningarna måste utebli för att de skulle klara lågkonjunkturen. Facket vek sig utan strid och de förbund som gick ut i strejk antog snart samma skambud.
Sedan dess har rapporterna om företagens rekordvinster duggat tätt. 2010 kan mycket väl bli det bästa året någonsin för landets borgarklass. Under juli till september gjorde de fyra storbankerna i Sverige; Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea vinster på tillsammans 18 miljarder kronor. Nordea ensamt stod för en vinst på 9 miljarder kronor, rapporterar DN.

För en månad sedan visade preliminära siffror från Medlingsinstitutet att löneökningarna 2010 är historiskt låga. Inte ens under 1990-talskrisen var de lägre, enligt Bo Enegren på Medlingsinstitutet, skrev TT.

Konjunkturinstitutet och borgerliga ekonomer hävdar så fort de får tillfälle att låga löner är bra för sysselsättningen. Sanningen kunde inte vara längre bort. Låga löner ger höga vinster för företagen, men urholkar samtidigt köpkraften. Företag bli mindre benägna att investera produktivt eftersom vi, de tilltänkta köparna, fått så lite i lön och därför har mindre pengar i plånboken att spendera. Istället hamnar företagens vinster på börsen och arbetslösheten ökar. Som belysande exempel femtondubblades värdet på börsen mellan 1980 och 2006 (räknat i fast värde, det vill säga inflationen är bortrensad). Samtidigt nära fyradubblades den öppna arbetslösheten. Och detta är alltså innan den senaste krisen kom.

Höga vinster innebär att arbetslösheten stadigt ökar över konjunkturerna och kriserna blir allt djupare medan de rika blir rikare och vi som jobbar pressas av allt hårdare tempo. Det är hög tid att försöka ändra på detta och förbättra både situationen på våra jobb och i våra plånböcker.