SSAB försöker runda facket om krisavtal

Stålkoncernen SSAB fick ja till lägre arbetslön och uppskjuten lön från IF Metalls fackklubbar på fabrikerna i Luleå och Borlänge. Arbetarna i Oxelösund gav dock företaget nobben. Nu rundar istället SSAB både fackklubbar och kollektivavtal.

– Medlemmarna köpte inte att SSAB:s förslag om en lönesänkning utan återbetalningsgaranti. Vi tror inte på att vinstdelningssystemet ska ge oss tillbaka lönen. Vinstdelning får vi bara om företaget vill. Den hänger på företagets goda vilja, säger Emil Carlsson, ordförande för IF Metall på SSAB i Oxelösund, till tidningen Arbetet.

I Luleå och Borlänge blev det däremot ja till avtalet som sägs innebära att arbetstiden sänks till 80 procent mellan 1 december och 26 maj 2013. 10 procent av tiden som inte arbetar används för frivillig friskvård. Lönen sänks till 90 procent men kommer företaget menar att det ska betala tillbaka den 10-procentiga lönesänkningen 2015, när konjunkturen har vänt.

Enligt Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare, är det här inte något krisavtal.
– Arbetstiden sänks utan att de anställda blir skyldiga företaget någon tid. I praktiken lånar bara arbetarna på SSAB i Luleå ut 10 procent av sin lön till företaget, säger han till Arbetet.

<b>I Oxelösund blev det dock ett rungande nej</b> bland de 600-700 medlemmarna som deltagit på de fackmöten med de olika skiften på industrin. Enligt Emil Carlsson, ordförande för IF Metall på SSAB i Oxelösund, har klubben haft flera förslag som skulle gjort det möjligt för facket att gå med på arbetstidsförkortningen. SSAB har dock sagt nej till dem. Klubben har velat ha garantier på att lönesänkningen ska betalas tillbaka, vilket SSAB alltså vägrat ge.

Från företagets sida har man istället gått ut med samma ”erbjudande” till de anställda, en och en. Ledningen legitimerar detta med att de har fått ”hundratals mejl” från arbetare på fabriken. Detta är en väl uppenbar lögn.

Fackklubben på SSAB är upprörd:
– Vi anser att det här är ett kollektivavtalsbrott, säger Emil Carlsson till TT.

Han har nu tagit kontakt med juristerna på IF Metalls förbundskontor i Stockholm för att se hur klubben kan agera vidare. SSAB:s informationsdirektör Helena Stålnert försvarar beslutet.

Det verkar dock synnerligen orimligt att ett giltigt kollektivavtal ska kunna omförhandlas till sämre villkor med enskilda anställda. Om SSAB:s agerande anses legitimt faller hela idén med kollektivavtal.

Metallarbetarna har fram till den 7 december att svara på erbjudandet.

Utbetalning från Stridsfonden till Socialistiska sköterskor

Förbundet Arbetarsolidaritets styrelse har beslutat att bevilja en ansökan om medel ur Stridsfonden på 2 500 kronor från föreningen Socialistiska sköterskor.

Pengarna kommer att användas för att sprida information om föreningen, till föreläsningar och filmluncher samt att sprida kunskap och engagemang och genom dessa arrangemang knyta medlemmar till föreningen.

Att organisera inom vården är ofta ett gissel och detta är ett välkommet initiativ som förhoppningsvis kan växa sig större. Det är ingen tvekan om att det behövs en motoffensiv inom vården för att möta ”marknadsanpassningar” som syftar till att generera vinster till ägare istället för att investera i bättre utrustning och mer personal.

Mer info om Socialistiska sköterskor: www.socialistiskaskoterskor.se

Förbundet Arbetarsolidaritets fjärde kongress

Första lördagen i september, 1 september, höll förbundet traditionsenligt sin årliga kongress. Kongressen arrangeras i år av Arbetarsolidaritet Malmö och samlade medlemmar från lokalklubbar runt om i hela landet. Förutom beslut om förtroendeposter och Arbetare till arbetares pristagare så avhandlades ett antal motioner med syfte att utveckla förbundet.

Efter en gemensam frukost sattes mötet igång och under förmiddagen behandlades bland annat verksamhetsberättelse och ekonomisk redovisning. Av dessa framkom att förbundet, trots att det varit ett år av relativt låg konfliktnivå i landet, haft en jämn ström av aktiviteter i princip varje månad under verksamhetsåret. Diverse insamlingar till Stridsfonden, flygbladsutdelningar, olika öppna möten av de olika lokalklubbarna samt Stöduttalanden och kontakter tagna av styrelsen med olika arbetarkollektiv är exempel på dessa aktiviteter. Utbetalningar som gjorts från Stridsfonden detta år har gått till Läkerolarbetarna i Gävle, till den av organsierat kriminella hotade syndikalistiska fackrepresentanten och till 2011 års Arbetare till arbetare.

Efter en generös lunchbuffé avhandlades motioner samt tillsattes medlemmar av styrelse och de olika arbetsgrupperna och utskotten. Målaren Andree Kjellström från Uppsala fick förnyat förtroende som förbundets ordförande. Bland de motioner som antogs kan nämnas en billigare form av stödmedlemskap, att förbundet våren 2013 ska ordna ett större arrangemang kring ”Workers Memorial Day” 28 april och att den framtidskonferens som hölls våren 2012 också ska bli ett årligt återkommande arrangemang i form av en ”Strategikonferens” i mitten av verksamhetsåret. Årets Arbetare till arbetare-pris beslutades gå till livsmedelsarbetaren Frances Tuuloskorpi för återkommande projekt som sprider ideér och praktiska metoder kring kampen på arbetsplatserna.

Kongressen avslutades med att deltagarna unnade sig en bit god mat och dryck på ett närbeläget etablissemang. En lång dag av givande diskussioner kunde så avslutas i positivt gemyt och med tillförsikt inför det kommande året. Hela dagen genomsyrades av en positiv anda och vi är många som hoppas att vi under året kan knyta än fler kontakter med stridbara arbetare och där så behövs understödja dessa. Den självständiga arbetsplatskampen behövs

Prisutdelningen av Arbetare till Arbetare 2012

Lördag 13 oktober var det dags för årets mycket högtidliga utdelning av Stridsfondens pris ”Arbetare till Arbetare”. Priset som för utom äran, bestod av 10 000 kronor, tilldelades i år den stridbara livsmedelsarbetaren Frances Tuuloskorpi för återkommande projekt som syftat till att stärka arbetarklassen.

Årets välförtjänta pristagare av Arbetare till Arbetare, livsmedelsarbetaren Frances Tuuloskorpi, talar om hur vi kan kämpa på våra arbetsplatser. Foto: FAS

– Man ska ju egentligen säga tack till alla som varit inblandade i projekten genom årens lopp, men jag vänder på det och säger tack från alla som bidragit till detta. Antagligen har de bidragit av fri vilja och för att de velat att arbetarklassen ska bli starkare, inleder Frances Tuuloskorpi sitt tacktal.

Innan dess har Förbundet Arbetarsolidaritets ordförande, målaren Andree Kjellström, hållit en kort inledning där han inför de knappt 30 personerna i publiken i Beskowsalen på ABF-huset, berättat om förbundets verksamhet och varför vi ser självständig arbetsplatskamp som vårt huvudfokus.

Sedan lämnades priset samt blommor och diplom – men också scenen – över till Frances Tuuloskorpi som deklarerade att prispengarna kommer att gå rakt in i projekten och bidra till att göra att kamperna sprider sig och att vi blir fler och starkare. Närmast på tur står boken ”Ihopskrivet” som handlar om arbetsplatstidningar och är del 2 i serien Folkrörelse på arbetsplatsen.

Åhörarna fick därefter höra ett mycket inspirerande anförande om arbetsplatskamp grundat på praktiska erfarenheter. Frances Tuuloskorpi talar om några grundstolpar och uppmaningar som visat sig underlätta framgångsrik kamp på arbetsplatser runt om i landet.

Den första uppmaningen handlar om att du bör ta reda på och håll på dina rättigheter.

– Det finns rättigheter som arbetare tidigare har kämpat till sig. Det är ett förbannat slöseri att inte ta vara på dessa, menar Frances Tuuloskorpi.

Detta är inte minst riktat till de yngre i publiken. Att chefens uppgift är att få er att jobba så mycket som möjligt så att det går bra för företaget påpekas också. Chefens intresse är därför ofta det rakt motsatta mot ditt intresse.

Den andra grundstolpen handlar om att vi inte kan få nåt annat än det vi är beredda att slåss för. Innan vi tar strid måste vi veta om vi verkligen är beredda att kämpa. En sluten medlemsomröstning vara ett bra verktyg i en sådan situation. För arbetskamrater som är ovana att strida tillsammans på jobbet kan dock ett första steg vara att börja kämpa för nåt som kan tyckas vara en skitsak, men som många bryr sig om. Det stärker sammanhållningen och bygger en grund att gå vidare till större frågor.

Den tredje grundstolpen är att vi faktiskt kan kämpa tillsammans.

– Många säger att det är svårt att kämpa tillsammans och det kan det vara. Men titta på Stockholms sopgubbar som är ett av landets starkaste arbetskollektiv. De arbetar åtskilda, men håller ändå ihop. Ett exempel var när en av arbetsgivarna ville trixa med avtalet – snart hade 70 procent av stadens sopgubbar samlats utanför deras lokal med sina bilar och gått in för ett snack med cheferna. Efter det har facket makt när det förhandlar.

Den fjärde grundstolpen är att om de som står ”längst bak” kommer i rörelse driver de alla andra framför sig. Vi bör akta oss från att ”springa iväg” med dem på arbetsplatsen som är framfusiga.

-Kollektiv organisering måste börja underifrån, vilket det också finns flera exempel på i boken Hopsnackat. Annars dras kollektivet ut som ett gummiband och antingen brister det eller så slår det tillbaka.

– Snacka med den suraste gubben, den muslimska kvinnan i slöja, eller den där flamsiga tjejen. De kan ofta vara dina bästa allierade.

Den femte grundstolpen är att tänka på de arbetslösa och vägra stressa. Alla de jobbannonser som med olika formuleringar efterlyser att arbetaren ska vara stresstålig borde direkt vara anledning nog för att Arbetsmiljöverket ska titta närmare på arbetsplatsen menar Frances Tuuloskorpi. Arbetslösheten skulle också lätt kunna lösas med mindre stress.

-Om vi vore tio personer som utförde det arbete där vi idag är nio så hade vi inte haft någon arbetslöshet alls i Sverige, avslutar Frances Tuuloskorpi.

Tillställningen avslutades med frågor och diskussion bland publiken. En längre diskussion hålls om situationen i vårdsektorn.

Efter mötet fanns tillfälle att stanna kvar och skriva upp sig för stödmedlemskap och köpa Folkrörelselinjens och Förbundet Arbetarsolidaritets material såsom böcker, pamfletter och tröjor. Flera nya kontakter knöts och vi gick därifrån inspirerade att ta oss an de utmaningar som finns på våra egna arbetsplatser och metodiskt jobba för tillsammans med våra arbetskamrater flytta fram positionerna där.

Stort tack till Frances Tuuloskorpi och alla besökare för en trevlig tillställning!

Vild strejk lönade sig på Asko

Produktionen på Asko Cylindas fabrik i Jung utanför Skara stod stilla på många håll under onsdagsmorgonen. Personalen lade ner arbetet i en vild strejk mot företagets svek kring uppgörelse om pensionslösningar och förlängd uppsägningstid. Strejken fick önskad effekt och företaget backade snabbt.

I somras fick de cirka 400 anställda på Asko Cylindas fabrik i Jung utanför Skara beskedet att fabriken läggs ner och att de förlorar sina jobb. Ägarna Gorejne flyttar produktionen av tvättmaskiner, diskmaskiner och torktumlare till Slovenien.

Fackklubben menar sedan att ett avtal har slutits med företaget om avgångsvederlag för de uppsagda. Avtalet som innehåller pensionslösningar, förlängd uppsägningstid, pengar till omställning och bonus för att stanna till slutet, ska vara värt 55 miljoner. Företaget ska dock enligt fackklubben plötsligt ha sagt upp avtalet i måndags, skriver Dagens Arbete.

På onsdagsmorgonen lade därför delar av personalen ner sitt arbete i protest mot företaget. Företaget vek sig snabbt och gjorde en helomvändinng. De anställda fick genom den vilda strejken igenom sina krav och företagsledningen skrev under fackets avtal. Reino Garyd, klubbordförande på Asko beskriver förloppet i Dagens Arbete:
– Jag blev kallad till diskmaskinsmonteringen där produktionen låg nere. Folk var förbannade. Jag informerade dem om att vi har fredsplikt. Enligt paragraf 43 i MBL blev jag tvungen att uppmana dem att börja jobba.

Personalen gick sedan motvilligt tillbaka till arbetet under förutsättning att företagsledningen satte sig och förhandlade. Personalen krävde svar innan klockan nio på morgonen, men tidsfristen förlängdes sedan till klockan tre på eftermiddagen. Under eftermiddagen hade företaget och facket kommit överens och skrivit under samma avtal som facket tidigare hävdat att företaget redan skrivit under.

Askos vd Simon Kumer vill inte kommentera företagets omsvängning.
– Det viktigaste är att vi har ett avtal. Det förflutna är inte viktigt längre. Nu fokuserar vi på framtiden, sa han till Dagens Arbete.

Att vilda strejker ofta lönar sig visades på 70- och 80-talen. Att arbetarna själva tar kampen, utanför facket när så behövs, är en tradition som behöver återupplivas. Kamp lönar sig nästan alltid.