Europa är på väg att brutaliseras ytterligare på grund av extrema nedskärningar, medan cirka 10 procent av befolkningen är rikare än någonsin. Hela Europa följer denna utveckling. Och detta samtidigt som nyliberalismens duktiga idioter med en bävers iver fortsätter att elda på myten om att ALLA kan bli en entreprenör, kliva upp ur jordkällaren för att tjäna miljoner.
Detta ekonomiska system släpper upp en del för att göra klassresor, ja, precis som det håller tillräckligt många i arbetslöshet/pressar ner löneutveckling för att inte inflationsmålen ska hotas. Överträder man inflationsmål innebär det att den rikaste procenten i ett land inte kan plocka ut förväntad vinst. Klassisk ekonomi.
En kort överblick över historien visar att kapitalismen befinner sig i ett permanent kristillstånd där ekonomisk depression och sk reningsbad är en förutsättning för kapitalistiskt ”välstånd” och högkonjunktur.
Även om det är oerhört lätt att bli cynisk så finns det alltid perspektiv. Till exempel så innebär varje ny kris större möjligheter till att bryta mark för en smart arbetarklassbaserad vänster, eftersom att de strukturella förändringar som krävs för att kapitalismen ska växa ständigt blir större. Mycket vill ha mer. Och för flertalet så krymper kostymen. Även här hemma i trygga Sverige.
<B>Dessvärre så underskattar flertalet parlamentarismens funktion</B> som dimridå för ett massivt ifrågasättande och fungerar indirekt som en förutsättning för fortsatt kapitalproduktion på marknadens villkor. Parlamentarismen, oavsett inriktning, är knappast dom första att bekräfta Marx teser om kapitalackumulation som själva grunden till kapitalismens återkommande kriser.
I dessa tider kan man t ex få höra sossar och vänsterpartister försvara dom senaste varslen på LM Ericsson med urholkade och systemvänliga argument i stil med ”vi sitter alla i samma båt och måste alla hjälpa till”. Sådan skit hör man ju överallt från parlamentariskt håll, och avslöjar väl ganska mycket av dess funktion i dagens samhälle.
Lite reflektioner.
Borgarklassen, understödd av sin dagspress, bloggosfär, enskilda nyttiga idioter kommer alltid försöka upprätthålla bilden av en ekonomisk teori där människor (alltid individfokus) uppför sig rationellt på en marknad, där egennytta möter egennytta, där gränser sätts rationellt i tävlan mot varandra. Såklart.
Just den här biten har ju så länge fått stå oattackerad av den etablerade vänstern, kanske framförallt på grund av att den trott att det faktiskt tror att det går att reglera kapitalismen till fördel för flertalet.
Samtidigt, mot bakgrund av detta så tenderar konjunkturcyklerna att bli tätare, kriserna än värre än den föregående. Och detta samtidigt som en avväpnad arbetarrörelse totalt glömt bort att beväpna sig, främst genom Marx vetenskapliga förståelse av kapitalackumulationens baksida.
<B>Denna tandlösa arbetarrörelse, till synes utan svar på dom strukturella problemen</B> som är inneboende i kapitalismen lämnar såklart öppet fält för högerpopulism och nyfascism att leverera svaren på dom svåra frågorna, och i värsta fall få med sig folk i organisatoriska former, vilket vi till dags dato faktiskt ser skrämmande prov på. SD sitter som bekant i riksdagen.
Boy, we’ve got a lot of work to do!
Ju mer man tänker på nyfascismens och högerpopulismens framfart desto mer förbannad blir jag på den etablerade vänsterns totala förfall i det nyliberala projektet.
Alltså hela den här förbannade myten om det postindustriella samhället, medelklassmänniskans framfart, den offrade kollektivismen på individualismens altare, – fan, allt det här har ju öppnat upp ladugårdsdörrar för nyfascism och högerpopulism.
Klassorättvisor finns inte längre, utan allt ska individualiseras någonstans mellan tummen och pekfingret. Säg det till någon som precis blivit varslad eller gått långtidsarbetslös och tvingas utstå förnedringen på Arbetsförmedlingen – ”att du går utan jobb beror INTE på strukturella problem i dagens ekonomiska system, och samhället idag är INTE ett klassamhälle.”
En vänster som fortsätter att skjuta bomullsskott istället för att utrusta sig med stenhård klasspolitisk ammunition godkänner indirekt den här utvecklingen.
Micke
