Produktionen på Asko Cylindas fabrik i Jung utanför Skara stod stilla på många håll under onsdagsmorgonen. Personalen lade ner arbetet i en vild strejk mot företagets svek kring uppgörelse om pensionslösningar och förlängd uppsägningstid. Strejken fick önskad effekt och företaget backade snabbt.
I somras fick de cirka 400 anställda på Asko Cylindas fabrik i Jung utanför Skara beskedet att fabriken läggs ner och att de förlorar sina jobb. Ägarna Gorejne flyttar produktionen av tvättmaskiner, diskmaskiner och torktumlare till Slovenien.
Fackklubben menar sedan att ett avtal har slutits med företaget om avgångsvederlag för de uppsagda. Avtalet som innehåller pensionslösningar, förlängd uppsägningstid, pengar till omställning och bonus för att stanna till slutet, ska vara värt 55 miljoner. Företaget ska dock enligt fackklubben plötsligt ha sagt upp avtalet i måndags, skriver Dagens Arbete.
På onsdagsmorgonen lade därför delar av personalen ner sitt arbete i protest mot företaget. Företaget vek sig snabbt och gjorde en helomvändinng. De anställda fick genom den vilda strejken igenom sina krav och företagsledningen skrev under fackets avtal. Reino Garyd, klubbordförande på Asko beskriver förloppet i Dagens Arbete:
– Jag blev kallad till diskmaskinsmonteringen där produktionen låg nere. Folk var förbannade. Jag informerade dem om att vi har fredsplikt. Enligt paragraf 43 i MBL blev jag tvungen att uppmana dem att börja jobba.
Personalen gick sedan motvilligt tillbaka till arbetet under förutsättning att företagsledningen satte sig och förhandlade. Personalen krävde svar innan klockan nio på morgonen, men tidsfristen förlängdes sedan till klockan tre på eftermiddagen. Under eftermiddagen hade företaget och facket kommit överens och skrivit under samma avtal som facket tidigare hävdat att företaget redan skrivit under.
Askos vd Simon Kumer vill inte kommentera företagets omsvängning.
– Det viktigaste är att vi har ett avtal. Det förflutna är inte viktigt längre. Nu fokuserar vi på framtiden, sa han till Dagens Arbete.
Att vilda strejker ofta lönar sig visades på 70- och 80-talen. Att arbetarna själva tar kampen, utanför facket när så behövs, är en tradition som behöver återupplivas. Kamp lönar sig nästan alltid.