Halens sparkar arbetare – ersätter med bemanningsföretag

Det svenska postorderföretaget Halens, som även äger Cellbes, meddelade under måndagen att de sparkar 25 arbetare i Borås för att istället ersätta dem med inhyrda. Detta efter att en delförhandling med Handels angående de 125 arbetare företaget varslade i somras avslutades i oenighet, rapporterar Borås Tidning.

Företaget menar att det råder arbetsbrist då man valt att flytta en del av verksamheten utomlands och vill nu göra sin personalstyrka mer flexibel genom att hyra in arbetarna. Att det skulle vara tal om någon arbetsbrist förnekas dock av fackförbundet Handels som påtalar att företaget redan idag har inhyrd personal och menar att snacket om arbetsbrist enbart är ett svepskäl för att ersätta fasta jobb med bemanningsföretag.

– Vi anser inte att det är någon arbetsbrist. Vi jobbar över både på Halens och Cellbes och vi har massor av inhyrda. Företaget sviker nu sina trotjänare, säger Lennart Bäck, ordförande i den lokala fackklubben, till tidningen.

Skattefusk för 133 miljarder per år

Företagens skattefusk är nästan 20 gånger större än fusken med bidrag. Försäkringskassan kan efter sina kraftigt ökade resurser belägga fusk i 0,04 procent av utbetalningarna på alla socialförsäkringar, och uppskattar fusket till 5,5 miljarder per år. Samtidigt uppgår skattefusket till minst 133 miljarder per år enligt Skatteverket.

Dagens Arbete och Dagens Arena har granskat bidragsfusket och skattefusket. Det förstnämnda är ett av regeringens älsklingsämnen och de byggde följdriktigt kraftigt ut Försäkringskassans kontrollenhet 2006 med 300 miljoner i öronmärkta pengar för att sätta åt de myglande arbetarna. Men som så ofta så är verkligheten bakom regeringens prat häpnadsväckande.

Det ”omfattande fusket” med bidrag en myt
2009 lyckades Försäkringskassan med sin hårdsatsning belägga fusk och kräva återbetalningar på totalt 193 miljoner kronor. Det innebär det att det fusk som mer än ofta beskrivits som ”omfattande” har kunnat beläggas i 0,04 procent av utbetalningarna, det vill säga i ett fall av 250. I cirka hälften av de 20 000 fall som varje år specialgranskas efter misstanke om fusk är det grannar som hört av sig till Försäkringskassan. Allt fusk upptäcks så klart inte och Försäkringskassans uppskattning av den totala summan är 5,5 miljarder kronor.

Inga åtgärder mot de rikas skattefusk
Samtidigt uppgår skattefusket till minst 133 miljarder per år enligt Skatteverket. Det är företagen som står för den största delen, drygt 100 miljarder kronor. Det olagliga utlandssparandet, där pengar flyttats utomlands för att undkomma skatten, uppgår ensamt till 7 miljarder kronor, vilket alltså är en större summa än det totala bidragsfusket. Svartarbete står för över 60 miljarder kronor och småföretagen står för den största delen.

Värt att notera är att Skatteverket trots potentialen att håva in stora summor till statskassan, bara fått hälften av de anslag det begärt och nästa år tvingas avskeda 50 till 100 anställda.

Regeringen bedriver korståg mot oss arbetare
Hösten 2006 lade den borgerliga regeringen fram sin första statsbudget. Den innehöll ett omfattande åtgärdspaket med totalt 20 punkter för att minska ”fusk, missbruk och överutnyttjande inom sjukförsäkringen”. Det handlade om möjlighet för arbetsköparna att kräva läkarintyg från första sjukdagen, utförsäkringar av långtidssjuka, en kraftig utbyggnad av Försäkringskassans kontrollenhet med mera. På fyra år har regeringen också sänkt sin budget för sjukpenning, rehabilitering samt sjuk- och aktivitetsersättning med 25 procent. Fram till juli har i år 30 200 personer utförsäkrats, varav endast två procent av dem därefter har återgått i arbete.

Vi har alltså en situation där regeringen (och arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv) talar om att vi arbetare fuskar och är hemma från jobbet eller tar emot socialbidrag som vi inte är berättigade till, när deras fusk är 20 gånger större. Där läggs dock inga resurser. Vi ska också komma ihåg att väldigt många går till jobbet när de faktiskt borde stanna hemma, för att vi inte har råd med karensdagen (60 procent enligt en undersökning som självaste Svenskt Näringsliv gjorde i början av 2000-talet, men där dessa siffror tystades ner för att istället använda siffror som gjorde det möjligt att hetsa). Med detta inräknat är de rikas fusk i jämförelse ännu mycket större.

Det är såklart detta debatten borde handla om – hur de som har pengar slinker undan med politikernas goda minne, medan arbetslösa, sjuka och de som har det svårt jagas med blåslampa.

Det är dags att flytta blicken från grannen och istället rikta den uppåt mot de verkliga fuskarna.

Länk, Dagens Arbete: ”Helt sjukt om fusk & fel”

Storbankernas vinster 18 miljarder på tre månader

De fyra storbankerna gjorde under tredje kvartalet en vinst på 18 miljarder kronor. Samtidigt som företagen fortsätter att fira är löneökningstakten den lägsta i modern tid enligt Medlingsinstitutet.

Under avtalsrörelsen hävdade arbetsköparna att löneökningarna måste utebli för att de skulle klara lågkonjunkturen. Facket vek sig utan strid och de förbund som gick ut i strejk antog snart samma skambud.
Sedan dess har rapporterna om företagens rekordvinster duggat tätt. 2010 kan mycket väl bli det bästa året någonsin för landets borgarklass. Under juli till september gjorde de fyra storbankerna i Sverige; Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea vinster på tillsammans 18 miljarder kronor. Nordea ensamt stod för en vinst på 9 miljarder kronor, rapporterar DN.

För en månad sedan visade preliminära siffror från Medlingsinstitutet att löneökningarna 2010 är historiskt låga. Inte ens under 1990-talskrisen var de lägre, enligt Bo Enegren på Medlingsinstitutet, skrev TT.

Konjunkturinstitutet och borgerliga ekonomer hävdar så fort de får tillfälle att låga löner är bra för sysselsättningen. Sanningen kunde inte vara längre bort. Låga löner ger höga vinster för företagen, men urholkar samtidigt köpkraften. Företag bli mindre benägna att investera produktivt eftersom vi, de tilltänkta köparna, fått så lite i lön och därför har mindre pengar i plånboken att spendera. Istället hamnar företagens vinster på börsen och arbetslösheten ökar. Som belysande exempel femtondubblades värdet på börsen mellan 1980 och 2006 (räknat i fast värde, det vill säga inflationen är bortrensad). Samtidigt nära fyradubblades den öppna arbetslösheten. Och detta är alltså innan den senaste krisen kom.

Höga vinster innebär att arbetslösheten stadigt ökar över konjunkturerna och kriserna blir allt djupare medan de rika blir rikare och vi som jobbar pressas av allt hårdare tempo. Det är hög tid att försöka ändra på detta och förbättra både situationen på våra jobb och i våra plånböcker.

Historiska perspektiv: Renhållningsstrejken i Stockholm 1905

Pristagarna till årets ”Arbetare till Arbetare” är Stockholms sopgubbar. De har drivit en radikal och framgångsrik kamp för sina rättigheter, men det är inte första gången Stockholms renhållningsarbetare är i konflikt. De har en historia av kamp bakom sig och var för över ett sekel sedan inblandad i en då mycket uppmärksam och framgångsrik stejk.

Kommunalarbetarna i Stockholm var år 1905 organiserade i flera olika fackföreningar. Belysningsarbetare, grovarbetare, Stockholms renhållningsarbetare samt renhållningsarbetarna i Lövsta bildade dock en samorganisation. Denna kvarstod som beslutande instans även efter att de enskilda yrkesfacken gått med i Grov- och Fabriksarbetarförbundet. Renhållningsarbetareföreningen hade under flera år kämpat för bättre villkor för sina medlemmar och då ett tvåårigt avtal som löpte ut 1905 skulle förnyas vägrade arbetsköparna tillmötesgå arbetarnas krav.

Renhållningsarbetarna i Stockholm både kommunalt och privat anställda och man ville skapa ett gemensamt kollektivavtal för samtliga i branschen samt garantera samma regler kring lön, arbetskläder och liknande. Förhandlingarna strandade och från den 19 maj beslöt sig dagskiftet för att lägga ner arbetet, som vid den här tiden bland annat bestod av gatusopning, latrintömning (latrintunnorna var de tunnor där all mänsklig avföring samlades i bostadshusen) och sophämtning. Den 22 samma månad gick även nattarbetarna i strejk.

Media och strejkbrytande latrinstudenter
I annonser i Aftonbladet annonserade då Renhållningsverket en rad ”tips” till allmänheten som skulle underlätta för de inhyrda strejkbrytarna att utföra de strejkande arbetarnas jobb Det var bland annat att man själv kunde bära ner sin latrintunna på gården. I Social-Demokraten kungjorde ett 40-tal Östermalmsstudenter att de ”ej anse något arbete förkastligt, blott det gagnar samhället”, varefter de fattade kvastarna och gick ut som strejkbrytare. Detta ledde till en livlig debatt i pressen, bland andra protesterade en grupp Uppsalastudenter i en skrivelse till samma tidning i maj mot ”den skymf som Stockholmsstudenterna fäst vid det akademiska namnet”. I Samma nummer protesterade även socialdemokratiska studenter i Stockholm. De fördömde det ”för samhället ödesdigra beslutet att uppträde som strejbrytare” och ville att överklasstudenterna skulle förstå vikterna av den sociala kampen, striden mellan rätt och makt. ”Framför allt: fatten ej som en lek, hvad för hundra och tusen är medlet och vägen till ett lyckligare och människovärdigare lif”. Också från Lund, Göteborg, Boden och Köpenhamn strömmade protesterna in.

Även det folkliga missnöjet gentemot strejkbrytarna var stort. Så småningom deltog också gymnasister, kontorister och tjänstemän i strejkbrytarleden. I tidningarna som var lojala mot arbetarna offentliggjordes namn och bild på strejkbrytare och deras vänner och bekanta tog avstånd från dem. Man såg på dem med avsky men man ansåg också att de höll på med en omogen lek som de inte förstod konsekvenserna av. Studenterna fick trots allt ta den största smällen, och öknamnet ”Latrinstundenter” myntades. Till skillnad från idag var studentmössan en statussymbol som man bar till vardags och i flera tidningar rapporterades att även studenter som var solidariska med arbetarna inte vågade visa sig ute med mössan på grund av den behandling de fick utså efter östermalmsstudenternas insats.

Folkliga kravaller pressade arbetsköparna
Speciellt en händelse där saker och ting ställdes på sin spets kom verkligen att uttrycka det folkliga stödet för strejken och tvingade effektivt arbetsköparna till reträtt. Natten den 28 maj körde en ensam strejbrytare med sin vagn längst med Thulegatan i Vasastan. När han stannade för at uträtta sina sysslor sprang några ungdomar fram och spände loss hans häst från vagnen. Polisen såg detta och ingrep. De gripna pojkarna och hela ekipaget fördes tillbaks till stallet som låg på Surbrunnsgatan. Stora folkmassor samlades ganska omedelbart utanför och tumult uppstod. Skrik och skrän övergick i handgripligheter mot poliserna. Dessa började då urskillningslöst gripa oskyldiga personer i området. Snart var kravallerna ett faktum. Flaskor och gatstenar flög genom luften och poliserna red in med hästar och dragna sablar i folkhopen. Polisen kallade in militären och vi ett-tiden på natten anlände hela fyra skvadroner (ca 400 man) med hästgardister under ledning av Stockholms kommendant till skådeplatsen. När natten var till ända hade ett femtiotal personer skadats i striderna.

Efter denna blodiga uppgörelse beslöt Renhållningsverket att strejbryterierna skulle upphöra och de tvingades till förhandlingsbordet. Renhållningsarbetarna gick tillbaks till sina arbetsplatser mot löften om ett kollektivavtal och fortsatta förhandlingar om arbetstid, lön osv. På sensommaren stod det klart att arbetarna nått full seger. De fick höjda löner och 10 timmars arbetsdag. Dessutom skulle konflikter i framtiden lösas genom skiljedom vilket gjorde strejk, lockout och blokader förbjudna. Renhållningsarbetarna hårdnackade kamp och det breda folkliga motståndet hade dels lett fram till det första kommunala kollektivavtalet i Sveriges historia, men än viktigare pulveriserat arbetsköparnas attacker på arbetarna. Konflikten är idag 105 år gammal, men vi har mycket att lära av detta skolboksexempel i arbetsplatskamp.

[Texten är hämtat från boken ”Strejk! : en bok om strejker och strejkvisor från Bageriarbetarstrejken 1873 till Storstrejken 1909” som gavs ut av Arkivet för Folkets historia 1974. Knutet till originaltexten finns tre strejkvisor som handlar om Renhållningsstrejken, men dessa har plockats bort ur den publicerade texten, som därefter också omarbetats för artikeln.]

Stockholms sopgubbar mottog ”Arbetare till Arbetare 2010”

Förbundet Arbetarsolidaritets pris Arbetare till Arbetare på 10 000 kronor delades ut lördagen den 23 oktober i ABF-huset i Stockholm. I år gick priset till nätverket Stockholms stridbara sopgubbar.

I en välfylld lokal i ABF-huset samlades folk för att ta del av dagens prisutdelning och föredrag. Efter en kort inledning av Stellan från Arbetarsolidaritet Stockholm lämnades podiet över till två representanter från Stockholms stridbara sopgubbar, kända som Choppis och Mackan. De berättade om en flera år lång kamp mot upphandlingshysterin i renhållningsbranchen i Stockholm, en nedåtgående spiral som vinns av lägsta budgivaren med medföljande försämrade arbetsvillkor.

Stockholms stridbara sopgubbar är en löst sammanhållen grupp av engagerade arbetare som har kontakt med varandra över bolagsgränserna. Det övergripande målet är att alla som är med och kämpar i nätverket ska ha sitt jobb kvar. Man drivs inte så mycket av ideologisk övertygelse utan mer av existentiella funderingar, hur man själv vill ha det på sin arbetsplats och vilka villkor man vill arbeta under.

Drygt 180 personer hämtar alla sopor i hela Stockholm. Av dessa är nästan alla med i det kämpande nätverket. De som hämtar soporna är fördelade på olika företag men att förbättra sina villkor genom att byta jobb går inte eftersom arbetsgivaren med sämst villkor kan lägga lägst bud och vinna upphandlingen. Alltså hamnar man hos den arbetsgivaren förr eller senare ändå om man är kvar i branschen. Sopgubbarna inser att arbetsgivaren kan byta ut besvärliga personer, men inte alla på en gång, då havererar sophämtningen fullständigt med medföljande sanitära olägenheter för stockholmsborna. Man har alltså allt att vinna på att kämpa kollektivt.

Fackförbundet Transport (sedemera ansluten till facket 6F) ses som en långsamt malande kolloss som hade svårt att göra något vettigt för sopgubbarna. Det krävdes i princip att man demonstrerade mot sitt eget fack på 1 maj och att hota med att kollektivt lämna Transport för andra fackförbund för att få dem att vakna. Mycket av kampen har alltså förts vid sidan av facket.

Sopgubbarna har kämpat för att få behålla prestationslön (ackord) eftersom det gör det svårare för arbetsgivaren att spela ut arbetarna mot varandra. Ett visst antal hämtade sopsäckar ger en viss mängd betalning, allt reglerat i avtal ner till sista öret. Det gör att ingen kan fjäska sig till högre lön genom att vara kompis med chefen med medföljande splittring av arbetarkollektivet. Man får helt enkelt betalt för allt man faktiskt gör på jobbet, istället för att arbetsgivaren ska kunna smyga in fler arbetsuppgifter till samma lön.

I media har man anklagats för att bedriva en ”lyxstrejk” då sophämtning är relativt välbetalt om man jämför med andra yrken. Vad man då inte tänker på är att det är ett mycket fysiskt krävande arbete, sopor är helt enkelt tungt. Den maskning man anklagades för var egentligen att någorlunda följa vad det stod i avtalet om arbetsmiljö, exempelvis att inte springa med soporna på jobbet. Man berättar om ett antal innovativa kampmetoder som till exempel att lämna in nycklarna till alla soprum till Stockholms stad (som formellt äger nycklarna). Det ger snabbare resultat (eller i alla fall att arbetsgivaren blir villig att förhandla) att gå på huvudmannen direkt eftersom de är snabba att ringa och skälla på företagen när verksamheten inte fungerar.

Choppis och Mackan tycker sig se ekon av sin kamp i andra städer som Malmö vilket upplevs positivt. Stockholms stridbara sopgubbar avslutar anförandet med att säga att man inte får låta sig slås ner av att få domar mot sig i AD utan att det är viktigt att fortsätta kampen på den inslagna vägen. Det ger i slutändan resultat.

Efter detta anförande lämnar Choppis och Mackan podiet och utdelningen av 2010 års Arbetare till Arbetare sker genom att förbundsordförande Micke Fritz överräcker ett diplom och prissumman på 10 000 kronor till representanter för sopgubbarna. Fika och mingel tar vid, en del avviker för att se på fotboll medan andra intresserade stannar kvar och lyssnar på en kort presentation av Förbundet Arbetarsolidaritet med frågestund. Allt som allt räknar arrangörerna med att omkring 60 personer besökte tillställningen.

Ola