Författare: redaktionen

Den borgerliga jobbpolitikens lösningar handlar som alltid om att förse arbetsköparna inom svenskt näringsliv med billig arbetskraft.

Vi har under den senaste mandatperioden fått uppleva en lång rad av angrepp på såväl arbetsrätt som direkta attacker på arbetarklassen. I den pågående valrörelsen ljuger politikerna sig blå i ansiktet och bjuder över varandra med tomma löften, både till höger och vänster. Men en sak är i alla fall säker, attackerna på oss arbetare kommer inte att bli färre. Senast i raden utav politiker som kastar skit i ansiktet på oss, är den borgerliga integrationsministern Nyamko Sabuni.

I sin i veckan utkomna bok ”Det nya Sverige”, ger hon flera förslag på hur enligt henne ”utlandsfödda lättare ska få jobb”. Ett av huvudspåren är att hon anser att man bör förändra lagen om anställningsskydd genom att slopa turordningsreglerna. Detta följer den tydligt utstakade borgerliga linjen om att skapa låglönejobb genom att använda ungdomar och invandrare som billig arbetskraft.

Att man från borgerligt håll vill få bort turordningsreglerna är inget nytt. Det nya är att Nyamko Sabuni, försöker motivera slopandet med att det gynnar invandrare att få anställning. Helt utan skrupler försöker hon lura på oss gammal skit i ny kostym. Slopade turordningsregler kommer aldrig att gynna arbetarklassen, vad de än säger.

Slopade turordningsregler innebär främst en maktförskjutning, där arbetsköparna ges möjlighet att sparka arbetare helt godtyckligt. Och är något som arbetsköparorganisationerna länge eftersträvat för att kunna göra sig av med obekväm arbetskraft. Hur just ett slopade av turordningsreglerna skall ge invandrare anställning kan hon ej förklara.

Vidare föreslår den förvirrade Nyamko Sabuni en låglönemarknad för invandrare. Svenska ingångslöner är enligt henne alldeles för höga. Invandrare skall då kunna anställas för en lön långt under den avtalsenliga ingångslönen. I branscher där man under år kämpat för att få upp ingångslönerna riskerar man nu att få se det omintetgjort, om Sabunis manöver runt ingångna avtal blir en realitet. Vi kommer aldrig att acceptera att det skapas ett A- och B-lag bland oss arbetare. Vi kommer aldrig att acceptera att man ställer arbetare mot arbetare. I alla lägen klass mot klass.

Trots att det till årets bärsäsong införts nya regler om minimilöner riskerar bärplockare att få åka hem skuldsatta till följd av att rekryteringsföretagen hittat kryphål.

Under sommaren och hösten 2009 kunde vi läsa i tidningarna om utländska bärplockare som levde och arbetade under rent arbetsrätts- och människovidriga förhållanden. De tvingades betala hutlösa summor för transporter och för att bo i baracker utan vatten och el. Ett stort antal av arbetarna fick bara ut en liten bråkdel av den lön de blivit lovade. De saknade anställningsbevis och försäkringar. Allt detta som konsekvens utav att enskilda arbetsköpare och olika bemannings- och rekryteringsföretag, helt utan skrupler, var beredda att trampa på människor i sin jakt på vinstmaximering. Det liknade inget annat än en form av modern slavhandel.

I våras antogs därför nya regler för att säkerställa att utländska bärplockare och bärplockare från Sverige skulle arbeta under samma villkor. För att få arbetstillstånd, skall en utländsk bärplockare idag ha arbetsvillkor som ligger i nivå med våra gällande kollektivavtal. Det handlar då om två olika kollektivavtal. För de arbetare som är direktanställda i Sverige gäller Kommunalarbetareförbundets ramavtal med Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet, SLA, för jordbruk, med en lägsta månadslön på 16 372 kronor.

För de arbetare som är anställda av bemanningsföretag gäller bemanningsavtalet, som är lika för alla fackförbund, med en minimilön på 17 211 i månaden. Bärplockarna skall dessutom oavsett vilket kollektiv avtal de följer ha, 40 timmars arbetsvecka, betalt för obekväm arbetstid och övertid samt diverse försäkringar.

Såväl 40 timmars veckan som betalning för obekväm arbetstid och övertid verkar i många fall lysa med sin frånvaro. Arbetarna tvingas betala stora summor för att låna bilar av rekryteringföretagen, eller betala för att bli utkörda till bärskogen. I många fall tvingas de betala 150 kr/dygn eller mer för ett torftigt boende och lite mat. Kommunal i Norrbotten har gjort beräkningar som visar att lönen inte räcker för att täcka de utgifter för resor och uppehälle som bärplockarna tvingas betala till bemanningsföretagen. Kommunals ombudsman i Norrbotten, Inga-Britt Svensson, har gjort beräkningarna och säger till tidningen Dagens Arbete.

– Mina beräkningar bygger på de minimilöner som Migrationsverket godkänner och på vad thailändska bärplockare har berättat för mig. Då får jag inte ihop det. De har ofta tagit lån till resan och på plats måste de betala 150 kronor per dygn för boende och mat och sen för lån av bil och bensin. Det blir väldigt svårt att få med sig några pengar hem på de lönerna.

Ett annat problem är att rekryteringsföretaget hittat ett sätt att komma runt de nya reglerna om minimilöner. Istället för att anställa folk med arbetstillstånd, rekryterar de bärplockare som endast har turistvisum. Kommunal säger till Dagens Arbete att de reser runt och undersöker de tips om missförhållanden som kommer till deras kännedom. Det är naturligtvis bra att Kommunal försöker förbättra villkoren för bärplockarna, men detta är inte nog.

En arbetssituation som mest påminner om slavarbete kan under inga omständigheter accepteras. Enskilda arbetsköpare och rekryteringsföretag måste klämmas åt med hårdhandskarna. Tvångsförvalta företagen och låt arbetsköparna plocka sina egna bär och låt dem göra detta under dessa förhållanden . Sedan kan vi se om de finner arbetssituationen rimlig.