Författare: redaktionen

Publicerat

Sjuksköterskors löneuppror prisades med 10 000 kr

Sjuksköterskornas löneuppror ”Inte under 24 000 kronor” prisades under lördagen på ABF-huset i Stockholm med 10 000 kronor av Förbundet Arbetarsolidaritet och Stridsfonden.

– Tack, det här priset är till alla dem i rörelsen som har suttit på anställningsintervjuer och ställt krav och tackat nej till jobb för att lönen var för låg, säger Anna Gudmarsdotter, talesperson för ”Inte under 24 000”.

Upproret startade i Umeå 2011 av tre sjuksköterskestudenter. Det spred sig snabbt och har lyckats med något som fackförbunden inom vården inte gjort, nämligen att ordentligt höja ingångslönerna för sjuksköterskorna. Genom att sjuksköterskestudenter över hela landet gemensamt ställt krav och inte tagit jobb under 24 000 kronor har de fått upp ingångslönerna markant.

Ingångslönen i Stockholm för en nyutexaminerad sjuksköterska var innan rörelsen startade ungefär 21 500 kronor. Idag har över femtio procent en ingångslön på minst 25 000 kronor och 86 procent på 24 000 eller mer, enligt rörelsens egna statistik. Under resans gång har också kraven höjts från 24 000 kronor till 25 000 kronor.

På Akademiska sjukhuset i Uppsala, Umeå kommun och hela Västernorrlands landsting är ingångslönen nu 25 000 kronor, och vid Karolinska har många lyckats förhandla till sig till samma summa. I Uppsala har det lett till en ganska stor uppsägning från sjuksköterskor som trots sin erfarenhet tjänat mindre än de nyutexaminerade.
– Problemet är ju dock inte vårt lönekrav utan att de generella lönerna är för låga och har släpat efter allt för länge, säger Emma Sildén, talesperson för ”Inte under 24 000”.

Emma Sildén och Anna Gudmarsdotter säger att det inte får vara fullt, pinsamt att prata lön eller girigt att sätta värde på sitt eget arbete.
– Ibland spelas ”samvetskortet” och rörelsen får beskyllningar som ”hur kan ni göra detta i en tid när vården går på knäna”? Men det är inte vårt fel, vården har haft problem under lång tid men det har med andra saker att göra, säger Anna Gudmarsdotter.

”Inte under 24 000”-rörelsen är löst sammansatt men har lokalgrupper på 15-tal orter. Förutom spridning via sociala medier är de ute och pratar i sjuksköterskeklasserna vid terminsstart och försöker ha kontaktpersoner i alla klasserna från termin tre. De för också statistik över vad alla nyutexaminerade sjuksköterskor i varje avgångskull har fått för ingångslön och om de är anställda inom kommun, stat eller landsting.

I Stockholm har ”Inte under 24 000” möten ett par gånger per termin och ordnar också en sittning och manifestation varje termin. Sedan ordnas workshops och de har gjort manualer för hur man i praktikern ställer lönekrav vid anställningsintervjun. Hittills har rörelsen genomfört två möten på nationell nivå. I vår planeras ett tredje.
– Då kommer vi eventuellt diskutera en höjning av vårt lönekrav, säger Emma Sidlén.

Förbundet Arbetarsolidaritets (www.arbetarsolidaritet.org) pris heter ”Arbetare till Arbetare” och delas ut för sjätte året till någon eller några som flyttat fram arbetarklassens positioner.

Publicerat

Löneupproret ”Inte under 24 000 kr” prisas

Förbundet Arbetarsolidaritets pris Arbetare till Arbetare på 10 000 kr går i år till nätverket ”Inte under 24 000 kr” för deras lyckosamma utomfackliga kamp för höjda ingångslöner för sjuksköterskor.

– ”Vi vill genom detta val uppmärksamma arbetsplatskampen inom vården och sätta fokus på kollektivets styrka och den självständiga utomfackliga kampens möjligheter till bättre arbetsvillkor för de anställda”, säger Sebastian Carlsson, förbundsordförande.

Arbetare till Arbetare är Förbundet Arbetarsolidaritets årliga pris som delas ut till arbetsplatskollektiv och radikala arbetare som på något sätt har flyttat fram arbetarklassens positioner och inspirerat andra i sin kamp mot arbetsköparna.

Prisutdelningen kommer ske lördagen den 13 december klockan 14:00 i Erlanderrummet på ABF-huset i Stockholm. Där kommer representanter från ”Inte under 24000 kr” mottaga priset ifråga. De kommer även att berätta om sin kamp för högre ingångslöner. Därefter kommer det finnas tid för frågor och diskussion.

Tid: Lördag 13 december kl 14:00.
Plats: Erlanderrummet. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm.

Motivering till årets pristagare

”Förbundet Arbetarsolidaritets kongress 2014 har beslutat att årets pris, Arbetare till Arbetare, skall tilldelas nätverket ”Inte under 24 000 kr”. Vi vill genom detta val uppmärksamma arbetsplatskampen inom vården och sätta fokus på kollektivets styrka och den självständiga utomfackliga kampens möjligheter till bättre arbetsvillkor för de anställda.

Sjuksköterskestudenter och nyutexaminerade som samlat sig i nätverket ”Inte under 24 000 kr” har under flera års tid effektivt drivit kravet på höjda ingångslöner för landets sjuksköterskor. De har kollektivt vägrat att ta anställning under en fastställd lönenivå, som numera också höjts med 1000 kr, samt med stor medial genomslagskraft satt problemen med de oskäliga grundlönerna för sjuksköterskor på agendan.

Deras kamp har varit framgångsrik och pressat ingångslönerna uppåt vilket i sin tur bidragit till nya förutsättningar för en generellt förbättrad löneutveckling för alla inom yrket. Vi hoppas också den kan skapa ringar på vattnet som inspirerar alla arbetare inom vården till att hitta nya sätt att kollektivt agera för att få igenom våra rättmätiga krav på rimliga arbetsvillkor, vilket är en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb och erbjuda bättre vård till patienterna.”

Publicerat

”Ständiga förbättringar i vården” – för vem?

Allt sedan 90-talskrisen har svensk vård- och omsorgssektor varit utsatt för en konstant nedskärningspolitik. Såväl ideologiskt kritiserad för att vara ”ineffektiv” som utsvällt för att vi måste ”spara i ladorna” av varierande orsaker såsom lågkonjunktur, undvika skattehöjningar eller något annat.

Politiker från höger till vänster talar sig gärna varma för att vården ”får mer resurser i år än någonsin” i absoluta tal, men som andel av den totala ekonomin sjunker den samtidigt som befolkningen och behoven ökar.

Som hjälpmedel i nedskärningspolitiken, eller i vissa fall kanske snarare som en framtvingad konsekvens av den, ser vi en rad olika strategier från politiker och arbetsköpare för att skyla över bristerna såväl som att splittra vårdarbetarna .

Den individuella lönesättningen är kanske ett av de mer uppenbara sätten att splittra vårdarbetarkollektiven och att snarare tävla mot varandra om ledningsgunst i stället för att resa kollektiva lönekrav.

På senare år står klart att rent industriella inslag även har smugit sig in i vårdsektorn såsom tidsstudier, mätningar och den så kallade LEAN filosofin där medarbetarna görs aktiva i ett ”ständigt förbättringsarbete” som även om det säkert skapar en del vettiga förbättringar även detta ger incitament till ytterligare mindre resurser, dessutom med de anställda som alibi.

Rapporterna om ett ”löpandebandstänkande” inom vårdsektorn var i samband med 90-talskrisen alarmarande i sig, men från den tiden fram till idag – med allt från stopptider till kvalitetsförbättringar som förefaller ske med allt kortare intervaller, vilka skall redovisas veckovis för att sedan utformas till nya arbetsuppgifter, vilka sedan delegeras för att täppa till luckor och onödig tidsförlust är det lätt att förstå hur LEAN-filosofin, den så kallade idén om en produktion utifrån ”ständiga förbättringar” på allvar har slagit rot inom vårdsektorn.

Produktionsidén säljs in och anpassas från industri till vårdproduktion utifrån tanken att ”jobba smartare, inte hårdare” samt ”ordning och reda, mer produktivitet, mindre stress” osv. Rapporterna om att den verkliga effekten är att tidsrymderna blir allt mindre och tätare, vilket leder till ökad stress för personalen tystas ofta ner av arbetsköparna,
liksom hur den från ”arbetsgolvet” riktade kritiken om hur teknisk utrustning som loggar stopptider ner till minsta detalj skapar en övervakning som gör det extra svårt att överhuvudtaget andas ut mellan arbetsuppgifterna ens de kortaste stunder.

Det finns en mängd olika produktionssätt som bygger på en ren managementkultur, vilken i grunden är en tvåstegsraket för att dels dressera arbetskraften, dels maximera effektiviteten och i synnerhet vinstuttaget.

Oavsett vad man kallar den managementkultur som hamras ner av arbetsköparna inom vårdsektorn, så handlar det om att slimma organisationen. Det handlar inte om att jobba smartare utan om att jobba mer intensivt. Att springa istället för att gå.

Genom att göra personalgrupperna ”självstyrande” förflyttar cheferna mer ansvar och administration till vårdarbetarna och för att sedan få detta att fungera tvingas vårdarbetarna att arbeta intensivare. Till och med det gamla oket med delade turer har ökat igen vilket inte är något annat än ett sätt att mörka den underbemanning som är så utbredd inom många verksamheter.

Alla är dock inte nöjda med utvecklingen och tendenser till motstånd kan skönjas alltmer. Där fackföreningarna misslyckats med att vara en motmakt och tyvärr i vissa fall aktivt medverkat till denna utveckling har en rad andra lovvärda initiativ poppat upp.

En del har handlat om breda, organiserade och långsiktiga försök till opinionsbildning och förändring, så som Vårdvrålet, Hemtjänstsupproret och inte minst Inte under 25 (fd 24)000-rörelsen som kämpat för att på ett medvetet och organiserat sätt pressa upp de förödande låga ingångslönerna för sjuksköterskor.

En annan kampmetod som blir vanligare är massjukskrivningar och massuppsägningar i protest mot försämringar. Detta har i ett flertal tillfällen tvingat ledningar att backa och kan vara en intressant metod att utveckla i en sektor där traditionell strejk är svåranvänt som stridsåtgärd.

Denna kamp är inte bara beundransvärd – den är direkt nödvändig. Fråga är vad som sker nu, får vi en fackföreningsrörelse mer på tå eller kommer det fortsätta tas självständiga initiativ, med kanske kraftfullare åtgärder som strejk, maskningsaktioner och blockader? Klart står är att förändring är möjlig men det kommer kräva uppkavlade armar och kamp underifrån – och vi är många som är beredda att ställa oss solidariska med denna kamp!

Micke Fritz, Martin Franzén
Förbundet Arbetarsolidaritet

Publicerat

Stöduttalande till strejkande byggnadsarbetare i Göteborg

Förbundet Arbetarsolidaritet uttrycker härmed vårt fulla stöd till de strejkande polska byggnadsarbetarna på företaget Pilgrim i Göteborg.

Många utländska arbetare i Sverige utnyttjas brutalt av arbetsgivare med bland annat långt mycket lägre löner. Många av dem bor även under mycket påfrestande förhållanden då de vistas här. I detta fall nöjer sig arbetsgivaren inte med detta utan har även underlåtit att betala de sociala avgifter och skatter som de är skyldiga att betala.

Arbetarna på byggföretaget Pilgrim som jobbar på Johanneberg Science Park har nu fått kravbrev från kronofogden för obetalda skatter, i protest har de nu gått ut i vild strejk. Vi anser att dessa arbetares protester är fullt legitima och att det är en självklarhet att solidarisera sig med dem vilket vi även uppmanar resten av arbetarklassen och allmänheten att göra.

Klasskamp och arbetarsolidaritet,

Förbundet Arbetarsolidaritet genom

Sebastian Carlsson,
Förbundsordförande

Publicerat

Framåtanda på förbundets kongress i Uppsala

I helgen höll förbundet arbetarsolidaritet sin 6:e kongress i Uppsala. Medlemmar ritade upp kartan för det nästkommande verksamhetsåret och diskuterade framtidens aktiviteter.

Arbetsplatskampen och stridsfonden kommer även i fortsättningen vara fokus för organisationen. Vi menar på att i ett samhälle där människor far illa, inte minst runtom på våra arbetsplatser, krävs att vi håller ihop och kämpar tillsammans!

Vi vill ha ett samhälle där vi som arbetar har hela makten men det är bara möjligt om vi organiserar oss och tar striden med våra kollegor.

Till förbundets ordförande valdes Sebastian Carlsson, kassör Ulf Johansson, sekreterare Linda Kreuzinger och till ledamöter Andreé Kjellström och Sebastian Ström. Vi ser framemot att arbeta tillsammans det kommande året och hoppas att många vill stödja oss i vårt arbete.

Styrelsen