Underbetalda arbetare utnyttjas vid flera statliga byggprojekt

LO:s undersökning av stockholmsprojekten Citybanan och Norra Länken och Citytunneln i Malmö visar att billig utländsk arbetskraft med otrygga arbetsvillkor utnyttjas i dessa stora statliga byggprojekt.

I sin rapport ”När arbetskraftskostnaderna pressar priserna” visar LO, att bakom fasaden av så kallade huvudentreprenörer döljer sig en lång rad, ofta utländska, underentreprenörer. Dessa möjliggör att priserna pressas på utfört arbete, då de rekryterar sin arbetskraft via bemanningsföretag. Detta får till följd att de som utför arbetet tvingas göra detta till ett betydligt lägre pris och med avsevärt sämre och otryggare arbetsvillkor än om de anställts utifrån svenska villkor.

Enligt LO:s undersökning hävdas bland annat att 45 procent av arbetskraften i de tre ovan nämnda byggprojekten är skatte- och eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige. De flesta kommer från Polen via polska och irländska bemanningsföretag. Problemet här handlar som i alla andra fall där bemanningsföretag används, om att man dumpar lönekostnader och tvingar arbetare att slava under orimliga arbetsförhållanden. Arbetarna från bemanningsföretagen tjänar mellan 20 och 45 procent lägre än andra anställda som utför samma arbete.

För att förbättra villkoren för de utländska arbetarna och jämna ut konkurrensvillkoren föreslår LO fem åtgärder i en artikel i Dagens Arbete, ändra Lex Laval, lagstifta om att det skall finnas en rättslig företrädare för utländska tjänsteföretag, lagstifta om krav på registrering av arbets- och anställningsvillkor, vid offentlig upphandling skall arbetsvillkor motsvara kollektivavtalen, och gör huvudentreprenören ansvarig för alla underliggande entreprenörer.

Dessa åtgärder är väl alla rimliga, Lex Laval bör ju rivas i bitar omgående då den förhindrar facket att ta strid för svenska kollektivavtal på en arbetsplats där det redan finns ett utländskt avtal, som i de allra flesta fall är mycket sämre än de svenska kollektivavtalen.
Självklart skall det gå att kontrollera om anställnings- och arbetsvillkor efterlevs. Det behöver också finnas en rättslig företrädare, för som situationen är idag på många arbetsplatser finns det överhuvudtaget ingen egentlig motpart att förhandla med och ställa krav till. Vidare borde det vara en självklarhet att offentliga medel inte skall kunna bidra till lönedumpning.

Men om LO, och framför allt, arbetarklassen, vill sätta stopp för dessa företeelser i allmänhet och bemanningsfrågan i synnerhet, måste vi visa att vi menar allvar. Då håller det inte att vi i arbetarklassen lämnar över ansvaret till pampväldet inom LO. De har i denna avtalsrörelse visat vad de går för. Mycket prat om att ta i med hårdhandskarna gällande dessa frågor, men av detta blev det inget. Vi är många runt om i landet, på olika arbetsplatser som är förbannade och som nu inser att de enda som verkligen kan ställa krav och förändra, är vi själva. Dags att ta till kamp och visa sann arbetarsolidaritet.

Arbetsmarknadsministerns avgång och gärningar

Moderaten och arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin avgick i onsdags efter frågor från Aftonbladet om ett påstått sexköp. Han är knappast saknad av de hundratusentals som under hans tid tvingats ut i arbetslöshet, fått a-kasseavgiften höjd eller av dem som drillats av jobbcoacher i ”frigörande målning”.

Det var i tisdags som Aftonbladets reporter Mattias Carlsson konfronterade Sven Otto Littorin med frågor om denne köpt sex. Ministern svarade att han inte alls kommenterar sådana frågor. Då ställer reportern istället frågan om han dementerar, varpå Littorin är helt tyst.

16 timmar senare, efter en presskonferens där inga frågor tillåts, avgår ministern. Som skäl anger han en besvärlig vårdnadstvist som hårdbevakats av media.

Aftonbladets uppgifter om det påstådda sexköpet kommer direkt från den kvinna Sven Otto Littorin ska ha köpt sex utav. Hon berättar hur den tidigare ministern tog kontakt via internet under pseudonymen ”Peter”, och att köpet ska ha skett under valrörelsen hösten 2006, det vill säga strax innan Littorin tillträdde som arbetsmarknadsminister.

Vad hann då Sven Otto Littorin med under sin tid som arbetsmarknadsminister?

Låt oss passa på att göra en kort resumé. Det finns flera saker Sven Otto Littorin bör bli ihågkommen för.

Efter ett knappt år som arbetsmarknadsminister uppdagades att Littorins examen i business administration i USA kom från ett bluffuniversitet, Fairfax university. Där ska enligt Aftonbladet alla elever som betalar en avgift och pluggar på distans får sitt examensdiplom skickat med posten. Universitetet blev så ökänt att man år 2000 förlorade rätten att utdela akademiska examina. Redan här borde Littorin ha avsatts, men han klarade sig kvar (till skillnad från sina tidigare – också fuskande – kvinnliga ministerkollegor Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius).

Fördubblad arbetslöshet
Om vi tittar på en arbetsmarknadsministers egentliga uppgift, det vill säga arbetsmarknaden ser facit ut så här:

Under Sven Otto Littorins tid som arbetsmarknadsminister så har arbetslöshetssiffrorna ökat dramatiskt, ja nästan fördubblats. Den öppna arbetslösheten har ökat från 4,6 procent av arbetskraften i oktober 2006 till 8,8 procent eller till cirka 430 000 personer till dags dato. För närvarande är ungefär 220 000 personer fler arbetslösa jämfört med när han tillträdde i oktober 2006. Ungdomsarbetslösheten har nästan tredubblats. Detta borde varit skäl nog för Littorins avgång.

Givetvis spelar det faktum att kapitalismen befinner sig i en av dess svåraste ekonomiska perioder någonsin en stor roll i sammanhanget. En stor del av arbetslösheten ligger i den internationella konjunkturen. Men Sven Otto Littorin har också haft mycket makt över alla arbetares liv.

”Jobbcoacher”
För att skapa jobb som inte finns har Littorin satsat tre miljarder på så kallade jobbcoacher. Deras uppgift: gör de arbetslösa ”bättre på att söka jobb”. Efter att Aftonbladet gjort en granskning av tio procent av de kontrakterade jobbcoachingbolagen visade det sig i november 2009 att en stor del av dem använder terapimetoder som hypnos, healing och NLP. En av coacherna använde sig av ”frigörande måleri”. Efter detta monumentala spektakel, som endast skapade jobb till de så kallade coacherna, borde kraven gjorts höga på Littorins avgång.

Höjd a-kasseavgift
Den mot arbetarklassen hårdaste sparken har ändå utgjorts av höjningen av a-kasseavgiften. Sven Otto Littorin höjde 2006 avgiften för vissa grupper med så mycket som 300 kronor per månad. Som en konsekvens lämnade på kort tid nära en halv miljon medlemmar fackföreningarna.

Därefter försökte Littorin få igenom ett förslag om en obligatorisk a-kassa, givetvis med motiveringen att så många nu stod utan arbetslöshetsförsäkring. Förslaget fick dock slängas efter massiv kritik. Planen var alltför uppenbar. Genom att tvångsansluta alla till a-kassan minskar anledningen för många också att vara med i facket. En sådan reform skulle med all sannolikhet vara ett dödligt slag mot den nuvarande arbetsmarknadsmodellen där hög organisationsgrad i fackföreningarna är en grundbult.

Det fanns tillräckligt med skäl för att Littorin skulle blivit avsatt. Nu gick det alltså så långt att hans privata förflutna hann ikapp honom.

Stöd från Stridsfonden till Bernsarbetarna

Ett ekonomiskt stöd på 4 000 kronor betalades nyligen ut till två av städarna på Berns i Stockholm. De två städarna, Jorge och Javier, förlorade sina jobb i samband med företagets utrensning av fackligt aktiva arbetare.

Ett ekonomiskt stöd på 4 000 kronor delades lördag den 19 juni ut till två av städarna på Berns i Stockholm. De två städarna, Jorge och Javier, förlorade sina jobb i samband med företagets utrensning av fackligt aktiva arbetare, och deras fackliga engagemang har gjort det svårt för dem att hitta nya anställningar på grund av branschens svartlistning. Tillsammans med fem andra städare på Berns har de tagit strid mot långvariga missförhållanden på arbetsplatsen.

Städarna är medlemmar av Syndikalistiska Registret av SAC som sedan februari har satt Berns i facklig blockad. Konflikten har tärt hårt på arbetarna, inte minst ekonomiskt, och vi hoppas att den summa de tilldelats från Stridsfonden, om än liten, täcker en del pressande levnadskostnader och inspirerar dem att kämpa vidare.

Läs mer om konfliken på SACs hemsida: https://www.sac.se/Aktuellt/Nyheter/Bakgrund-till-den-fackliga-blockaden-av-Berns-salonger2

Hamnblockad av israeliska varor

Imorgon börjar Svenska Hamnarbetarförbundets blockad av israeliska varor och fartyg. Efter hot om repressalier från arbetsgivarsidan valde fackförbundet att lägga ett nytt modifierat varsel.

Som vi tidigare rapporterat om kommer Svenska Hamnarbetarförbundet genomföra en blockad mot israeliska varor och fartyg efter Israels attack mot Ship to Gaza-konvojen. Man genomför denna tillsammans med kamrater i Norge och Sydafrika. Efter hot om repressalier mot enskilda medlemmar från arbetsgivarhåll har Hamnarbetarförbundet dock valt att modifiera sitt ursprungliga varsel en smula och senarelagt blockaden samt minskat dess omfattning med tre dagar.

Palestinska fackliga organisationer har uppmanat till sympatiblockader mot Israel så förutom Ship to Gaza-attacken finns nu ett rent fackligt syfte med blockaden då den israeliska blockaden av Gaza bland annat medfört en skenande arbetslöshet.

Blockaden kommer nu att äga rum mellan klockan 00.00 onsdag den 23 juni och klockan 24.00 tisdag den 29 juni 2010. Den sammanfaller då med den andra veckan av de norska hamnarbetarnas blockad.

Ola E

Arbetarsolidaritet stödjer piloternas strejk

De svenska piloterna, ledda av Svensk Pilotförening, ligger i konflikt med sina arbetsköpare och har i solidaritet med 80 varslade kollegor gått ut i en endagsstrejk för att sätta handling bakom sina ord vid förhandlingsbordet.

Vi anser pilotstrejken vara bra och viktig av främst två orsaker. Den första är att den största tvistefrågan är den som bland annat bygg- och handelsbranschen dragits med under flera år, nämligen problematiken med bemanningsföretag. Företaget Avia Express har sagt upp 80 piloter för att sedan ”återanställa” dem via bemanningsföretag. Samma sak som bland andra butikskedjan Urban Outfitters gjorde och fick mycket kritik för. Bemanningsplågan har drabbat den lågavlönade arbetarklassen tidigare, nu drabbas även de lönearbetande mellanskikten. Den andra viktiga delen av strejken är att piloterna agerar som ett kollektiv, då strejken är en solidaritetsaktion med de avskedade piloterna. Detta leder i förlängningen till ett stridbarare kollektiv och det är en utveckling som Förbundet Arbetarsolidaritet ser som positivt.

Piloter anses kanske inte traditionellt tillhöra arbetarklassen då en genomsnittlig lön ligger på cirka 47 000 kronor i månaden. Dock så är de precis som rörmokare och dagisfröknar anställda av arbetsköpare, de är beroende av att sälja sitt arbete och de har inget arbetsledaransvar över övrig personal i flygplanet, trots att deras bransch är präglad av gamla hierarkier där piloterna har högst status. Får de kicken är det a-kassa som gäller för dem, precis som för oss. Efter fyra år med borgerlig regering och efter en tuff finanskris tvingas nu de trygga mellanskikten inse vilken sida de skall stå på. Flygbranschen har varit i kris i tio år, och piloterna (och övrig personal) har varit tvungna att se stora varsel, sänkta löner och försämrade arbetsvillkor.

Vi stödjer piloternas rätt till fasta och trygga anställningar, och välkomnar deras kampvilja. Uppenbart är att en god lön inte kan köpa dig anställningstrygghet om ditt öde vilar i någon annans händer, kamp och kamratskap måste därför vara vårt svar på arbetslöparnas attacker.

Förbundet Arbetarsolidaritet 2010-06-17