Första maj med Arbetarsolidaritet

Förbundet närvarade som sig bör i första maj-firandet i flera städer. I Uppsala slöt ett trettiotal medlemmar och sympatisörer upp bakom lokalklubbens banderoll i vänsterns tåg. I bland annat Malmö hade förbundet infobord med fika, och det nya lokala infobladet ”Arbetarsolidaritet” hade premiär.

Uppsala
Förbundsflaggor vajade i vinden, propaganda och infomaterial om Stridsfonden spreds och det gavs tillfälle till flera givande samtal och diskussioner med intresserade vid samlingen. Runt 600 personer tågade sedan från Vaksala torg till Slottsbacken där olika talare tog vid. Några av klubbens medlemmar anslöt sedan till Syndikalisternas tåg, vilka i år samlade drygt 100 personer.

Dagen var lyckad och Arbetarsolidaritet Uppsala tackar alla som hörsammade uppmaningen och tågade med oss på arbetarnas dag.

Malmö
I Malmö fanns förbundet representerat som tidigare år utanför folkets park med infobord. Intresserade bjöds på fika och vi delade ut första numret av vårt lokala infoblad ”Arbetarsolidaritet”. Allt som allt blev dagen väldigt trevlig och givande.

På kvällen ordnade lokalgruppen pubkväll på restaurang ”På Besök” som blev välbesökt. Vi vill tacka alla som kom och skänkte ett bidrag till Stridsfonden för en väldigt trevlig kväll.

Umeå
I Umeå fanns förbundet representerat på samtliga arrangemang som skedde på centrala torget. Förbundet bjöd deltagare från Röd Front, Socialdemokraternas och ”Enad Vänsters” deltagare på kaffe, diskussioner och information om förbundet. Trots dåligt väder var humöret på topp och många visade intresse för stridsfonden och förbundets nya lokalgrupp på orten.

När jag nästan dog på jobbet

För ett antal år sedan jobbade på ett stort industriellt bageri, vi bakade bokstavligen bröd på löpande band. Det innebär att minsta försening snabbt kan bli kostbar för företaget, degen jäser i tråget, blir svårare att forma till limpor, de blir överjästa i rasken och brända i ugnen och längst ner står chaufförerna och blir stressade för att brödet ska hinna ut till butikerna i tid.

Vid det här tillfället var jag ugnsare, jag skötte med andra ord två enorma ugnar som vi körde parallellt – de var vardera ungefär 5 meter breda och 15 meter långa och vi kunde köra 6000 tusen limpor i timmen där (om man sålde 7-8 av dom limporna så kom man upp i den svindlande summan som var min timlön).

Då och då går det naturligtvis fel på olika håll, speciellt kanske på vårt bageri med gamla maskiner som var dåligt underhållna. Vid det tillfället som det var på väg att gå riktigt illa hade en plåt med bröd fastnat när de skulle in i ugnens 250 grader. Då är det bara att hoppa upp på spjälet och slita loss den syndande plåten. Sagt och gjort, jag hoppar upp och börjar slita loss plåten, armen som ska skjuta in limporna rör sig inte så det är inte någon fara, när något fastnar så slår nämligen nödstoppet till. Efter en rejäl spark så lossnar plåten och då ser jag i ögonvrån att armen börjar röra på sig. Här upphör min tankeverksamhet och jag slänger mig handlöst för att inte bli inskjuten i ugnen. Ett ögonblick senare står jag med bultande hjärta och tittar på maskinen som är igång, Adrenalinchocken gör att jag får ont i magen några minuter senare. Även om nödstoppet ska slå till när plåtarna fastnar SKA man ändå ta den extra tiden att stänga av maskinen manuellt, det gjorde jag inte. Antagligen var jag för snabb upp och slet loss plåten redan innan nödstoppet slog till.

På sätt och vis tror jag det är en typiskt situation – stressade, duktiga arbetare som försöker få gjort mer dör lättare, slöa och försiktiga arbetare lever längre. Ta den extra tiden och ta en extra paus. Maska dig till ett bättre liv och en högre reallön, ring till skyddsombudet (om du har någon) en gång extra. Samma sak gäller nog arbetsskador också, de som lyfter snabbt och oergonomiskt bryter ryggen och står där sen med en guldklocka och förslitningsskador, men det svåra är så klart att kollektivt ta det lugnare, att inse att det är arbetsgivarens ansvar att företaget går runt – ingen kommer tacka dig, slå av på tempot.

Världens smartaste artonåring
Ett par månader senare hade bageriet fått besök av Livsmedelsinspektionen, de hade en hel del att anmärka på. Så mycket att dom hotade att stänga bageriet med omedelbar verkan. Bageriet såg ut och luktade som en surdeg. Domen var hård, det sprang råttor under en av dom stora ugnarna och ledningens åtgärd mot detta hade varit att ge en av basarna, närmare bestämt ”Råttan”, ett luftgevär. Om inte bageriet var kliniskt rent en vecka senare var det tack och hej.

Bageriet var redan nedläggningshotat men det var inte beslutat om stängning ännu. Så man ringde in allt tillgängligt folk för att städa, plötsligt var vi tre gånger fler där än normalt. Med illa dold skadeglädje kunde vi ordinarie till och med få se VDn skrubba golvet. Men för min egen del innebär det att det kom in massa unga visstidare som sprang och frågade mig om allt möjligt, inte för att jag egentligen hade något med städning att göra, för produktionen fortsatte ju, utan för att det normalt var mig dom kände igen och frågade saker. Jag skickade iväg dom till dom vanliga cheferna istället. Efter ett tag kommer en ung bosnier fram till mig och säger att chefen har sagt åt honom att städa inskjutet till ugnen och undrar om han verkligen ska göra det. Jag blir förvånad över frågan och ber honom visa mig vad han menar. När vi kommer dit är chefen redan där och undrar vad som händer. Det visar sig att han är tillsagd att göra rent en maskin som kör för fullt, chefen har skruvat av skyddsplåtar så att han ska komma åt.

Killen har insett att han lätt kan klippa av ett finger på det här sättet, smart som han är har han försökt rädda sig ur situationen. Själv hade jag mest mig själv att skylla när jag nästan strök med, men här har man med vett och vilje satt någon i en farlig situation. Jag säger att jag kör inte ugnen när nån pillar i maskinerna, han får göra rent maskinen när det står still i så fall. Chefen försöker hitta nån kompromiss om att han ska putsa lite i alla fall men det är ändå inte lönt, den måste ändå göras rent grundligt efteråt i alla fall. Städivern får stryka på foten. Killen var i det här fallet betydligt klokare och försiktigare än vad jag själv var i den åldern, hoppas han fortsätter med det.

Henrik Johansson

(Texten är tidigare publicerad i tidningen Arbetaren, december 2010)

Stödfest i Stockholm gav nästan 12 000 kronor till Stridsfonden

Lördagen den 9 april anordnade Arbetarsolidaritet Stockholm föredrag och stödfest för Stridsfonden på Kungsholmen. Under dagen såldes fika, mat, dryck, böcker och annat till förmån för Stridsfonden.

Jan Hammarlund var en av artisterna som stod för fantastisk underhållning under kvällen. Foto: Arbetarsolidaritet

Representanter från Stockholms Sopgubbar berättade om sin kamp och beröringsytor med andra klasskonflikter. Jan Hammarlund bjöd på stämningsfulla politiska sånger och Format och Storsien bjöd senare på tung hiphop.

Arbetarsolidaritet Stockholm riktar ett stort tack till inbjudna föredragshållare, artister, dj:s och alla ni andra som hjälpte till att under kvällen få in nästan 12 000 kronor till Stridsfonden. Pengarna kan snart komma till användning vid en arbetsplatskonflikt nära dig!

Brevbärare upp till kamp mot försämrade arbetsförhållanden

På initiativ av brevbärare i Stockholmsförorten Skärholmen samlades torsdag 24 april drygt femtio brevbärare från ett tiotal kontor i staden. Mötet syftade till att lägga grunden till en gräsrotsrörelse bland postarbetarna i Stockholm, mot den allt högre arbetsbelastningen och de osäkrare anställningsförhållandena.

Flera mötesdeltagare vittnade om minskade personalstyrkor, massiv övertid och uppsplittrade arbetsgrupper – och bemanningsföretag som får täcka upp de värsta glappen. På mötet fanns även representanter från såväl SEKO som SAC Syndikalisterna och Postarbetarunionen och man diskuterade vikten av att bygga en rörelse på golvet, här och nu. Man lade planer för en kampanj med en demonstration och mediauppvaktning gällande konsekvenserna av försämringar för brevbärarna, bland annat den försämrade kvalitéten på Postens tjänster. Utöver detta beslutades om ett nytt möte då deltagarna skulle försöka mobilisera än fler, samt antogs en rad krav som man kommer arbeta för att förankra på arbetsplatserna och ställa till sina arbetsköpare:

– Mer fastanställda, mer trygga anställningar!
– Mindre distrikt!
– Vi vill ha fasta distrikt!
– Följ arbetsmiljölagen – arbetet ska anpassas efter den enskilda individens förmåga!
– Nej till bemanningsföretag!
– Nej till alkolås!

Göteborg: Välbesökt möte om städerskestrejken

Den stora gruvstrejken 1969-70 vid LKAB:s gruvor i Svappavaara, Kiruna och Malmberget har många hört talas om. Men på LKAB arbetade även kvinnor vilka vi valde att lyfta fram i helgen. Vi tycker att denna historiska och vilda strejk är spännande och intressant av många olika skäl, delvis då de strejkande arbetarna inte hade något fack bakom sig utan körde ändå och delvis för att det var en viktig kvinnofråga.

Lördag 26 mars arrangerade Förbundet Arbetarsolidaritet Göteborg ett föredrag med författaren Jessika Grahm, som intervjuade de strejkande städerskorna när det begav sig vilket resulterade i boken ”Vi är ju ändå bara städerskor”. Efter föredraget visades filmen ”Skitig, uppkäftig och självklart”, en dokumentärfilm av Brita Landoff som handlar om städerskornas och sömmerskornas uppror på 70-talet. I filmen ges en gedigen tillbakablick över vad som hände och vad som drev dessa kvinnor att agera som de gjorde.

En av de intervjuade säger idag att:
”Vi trodde ju att våra krav var så självklara, att det var uppenbart att vår situation var oacceptabel. Vi planerade inte för något stort, vi visste inte att vi bröt mot regler och lagar – och tur var väl det. Vi bara bestämde oss för att vägra – och sedan rullade det bara på och blev mycket större än vi anat.”

Städerskestrejken handlade om ett krav på högre löner och ett värdigt liv och var en mycket intensiv kamp mot det multinationella bolaget ASAB. I november 1974 gick städerskorna på Domnarvets järnverk i Borlänge ut i strejk med kravet på 5 kronor mer i timmen. De fick omedelbart stöd från järnverksarbetarna på Domnarvet som startade en insamling. Strejken spreds därefter till Svappavaara, Kiruna, Malmfälten, Arlanda och Skövde. När städerskorna i Skövde avskedades gick också deras kolleger i Umeå i strejk. I Borlänge fick städerskorna efter en vecka igenom kravet på högre löner medan skövdestäderskorna blev dömda i Arbetsdomstolen.

Solidariteten med städerskorna var stor i landet. Strejkerna fick stor uppmärksamhet i massmedia, stödaktioner anordnades och pengar samlades in. Det arbetades mycket med stödkommittéer och bland annat Hamnarbetarna i Göteborg arrangerade solidaritetsmöten för att lyfta frågan. Efter en historisk genomgång och ett mycket intressant föredrag av Jessika Grahm och filmvisningen öppnade vi upp för diskussioner och frågor. Bland annat fick vi en kort bakgrund om den kommande strejken som lärarna på Björkbackas Ungdomshem inledde igår, måndag. Därefter öppnade vi baren och fortsatt diskussionerna på en trevlig och mycket uppskattat pubbkväll.

Vi vill tacka de cirka 30-40 deltagare som kom till föredraget och ett extra stort tack till Jessika! Dessa sorters möten om arbetarhistoria och klasskamp kommer vara en fortsatt del av Förbundet Arbetarsolidaritets verksamhet.