Terrordåden i Norge

Terrorhandlingarna i Norge där regeringsbyggnaden sprängdes och över sextio ungdomar på ett politiskt ungdomsläger för AUF, det socialdemokratiska Arbeidarpartiets ungdomsförbund, massakrerades av en högerextremist väcker bestörtning som ord knappast kan beskriva. De första dagarna efter händelsen fanns en stark känsla av overklighet.

Den främsta måltavlan för dessa nästan ofattbara handlingar var unga människor ur arbetarrörelsens led. I Norge har kampen mot rasismen varit en av AUF:s viktigaste frågor.
Med den allt mer rasistiska debatten och strömningarna i Norge, materiellt frammanad genom otryggheten som ett nyliberalt klassamhälle skapar och ideologiskt påhejad av främlingshatande politiska partier på högerkanten, räckte det med en enda person för att katastrofen skulle bli fulländad och mängder med familjer skulle förlora sina älskade barn.
Denna ödersdigra dag hade runt 560 av dem samlats på den några hundra meter långa ön Utöya för att i gemenskap diskutera och förkovra sig i ett av sina intressen, nämligen frågan om hur samhället bör se ut.

Gärningsmannen Anders Behring Breivik hade bestämt sig för att genomföra sin massaker redan för nio år sedan. Systematiskt, steg för steg drog han upp och konkretiserade planerna. Han var under flera år medlem i det högerpopulistiska/rasistiska Fremskrittspartiet, vars broderparti i Sverige ni känner väl till efter senaste valet då de kom in i Riksdagen.
Politiska ledare från detta broderparti anklagade på fredagskvällen strax efter dåden den vanliga religiösa grupp som de aldrig missar ett tillfälle att hetsa mot. Vi får nu hoppas att de håller käften framöver.

Mediareaktionerna var också osmakliga. Från att ha talat om terrordåd ändrades rubrikerna när det blev känt att en man med ”rätt” hår- och hudfärg, samt östnorsk dialekt låg bakom dåden till att handla om ”attacken”. Flera tidningar, bland annat DN, publicerade senare analyser som med stöd från en så kallad expert menade att dåden inte främst var politiskt motiverade och mellan raderna; att dåden lika gärna skulle kunna ha utförts av vänsterextremister. Inget tillfälle tycks för heligt för att föra fram sin propaganda. Medvetet eller omedvetet har också mycket gjorts för att individualisera orsakerna. Hur dådet och planen växt fram parallellt med att det rasistiska ogräset växt sig starkare i Europa, förtigs. Även om sorgen, chocken och bestörtningen givetvis går utanför arbetarrörelsens led så var detta en politisk attack mot arbetarrörelsen i Norge.

Oavsett mental status på gärningsmannen så är handlingen tydligt kopplad till de allt starkare, arbetarfientliga och främlingsfientliga strömningarna som fått fäste i Europa under det senaste decenniet. Grogrunden har varit perfekt; nyliberalism med ökad fattigdom och samhällsklyftor har skapat otrygghet. USA:s imperialistiska terrorkrig med dess behov av en kraftigt demoniserad fiende har sedan gött rasism och hat mot en hel religion. Alla som bidragit till detta är en del i den väv som i fredags fick sin konsekvens i sprängdådet mot regeringsbyggnaden och massakern på Utöye.

Det som nu krävs – vissa händelser gör saker tydligare än annars – är en återuppbyggd stark arbetarrörelse. Det måste bli ett stopp på nedskärningarna, på försämringarna på arbetsplatserna, på att en liten del välbesuttna rika lägger beslag på en så stor del av kakan att vi andra slåss inbördes om smulorna. Hela arbetarklassen måste hålla ihop. Världsekonomin är på randen till en global katastrof. Men kriser öppnas möjligheter. Men det krävs arbete för att uppnå en förändring. Förhoppningsvis börjar fler att inse vilka fiender vi har att göra med.

Kamrater i AUP, vila i frid.

Reallönesänkningar bäddar för konflikt i höst

Lönepåslaget i den senaste avtalsrörelsen har blivit till luft. Med en inflationstakt på tre procent i maj innebär 2010 års avtalsrörelse reallönesänkningar. Företagen däremot fortsätter att firat med rekordvinster. Detta bäddar för konflikter i år, menar strejkforskaren Christer Thörnqvist.

Ni minns den rekordstora avtalsrörelsen i fjol. 3,3 miljoner löntagare fick nya avtal. Fackförbund efter fackförbund svek och vek sig.

Sedan dess har företagen firat med rekordvinster. Fackförbundet Unionen granskade vid årets slut 25 storföretags vinster. Hälften av företagen uppvisade sina bästa resultat på fem år.

I maj meddelade DN att ”börsbolagens vinster aldrig tidigare har nått så högt under ett första kvartal som i år” och hänvisade till en summering av delårsrapporterna.

Dessa två faktorer kommer leda till fler konflikter under hösten spår strejkforskaren Christer Thörnqvist.
– IF Metall måste ju nästan inför sina medlemmar kräva någon typ av kompensation när tiderna nu blivit bättre. Sedan är ju frågan hur starkt arbetsgivarna motsätter sig det här, säger han till DN.
– Frågan är sen hur uppretade stämningarna är inom fackföreningsrörelsen och hur militanta arbetsgivarna är.
Thörnqvist ser även en tydlig konflikthärd i den offentliga sektor och spår att vi får se en lärarstrejk.

Det är bara att hoppas att han har rätt. IF Metalls ordförande Stefan Löfven har sagt att han ser utrymme för löneökningar och har talat om payback-time. Om If Metall tar strid eller om det blir kniven i ryggen återstår att se. En sak är dock säker: Företagen har firat på vår bekostnad allt för länge nu. En höst med strejker skulle knappast göra saken sämre för oss arbetare.

Sjuksköterskor säger upp sig i protest

I många år har missnöjet grott på Akademiska sjukhusets akutmottagning i Uppsala. Istället för att ta till stridsmetoder har nu 25 sjuksköterskor sagt upp sig i protest mot försämrade arbetsvillkor och dålig löneutveckling.

OB-tilläget försämrades och arbetspassen blev längre utan någon kompensation. Sjuksköterskorna har även varit delaktiga i att förbättra flödet på mottagningen men det har inte heller belönats, tvärtom så har löneutvecklingen varit otrolig låg med sina 1,49 procent i år. Från arbetsgivarsidan har inte mycket hänt då många chefsbyten ägt rum. Nu pågår samtal mellan arbetsgivaren och sjuksköterskorna där även representanter från Vårdförbundet deltar.

Hårda protester mot sparpaket i Grekland

Greklands parlament röstade idag igenom det gigantiska sparpaket som krävts av EU och IMF. Tusentals människor fyllde Syntagmatorget i Aten för att visa sin avsky mot politikernas beslut. För att stoppa nedskärningarna krävs med all sannolikhet en tidsobestämd generalstrejk.

Greklands parlament röstade idag igenom ett fyraårigt sparpaket på 28 miljarder euro och privatiseringar för cirka 50 miljarder euro. Förslaget fick stöd av 155 parlamentsledamöter medan 138 röstade emot det. Sparpaketet är ett krav från EU och IMF för att låna ut mer pengar till Grekland.
Kraven från EU och IMF innebär lönesänkningar och kraftiga nedskärningar i den offentliga välfärden. De statliga lönerna skärs ner med 15 procent skriver Aftonbladet. Ytterligare 150 000 jobb ska bort i offentliga sektorn.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Sedan förra åtstramningsprogrammet 2010 har det genomförts tio endagars generalstrejker. Under tisdagen och onsdagen genomfördes ytterligare en generalstrejk.

Tusentals demonstranter samlades också på Syntagmatorget i centrala Aten för att visa sin avsky mot nedskärningarna som politikerna just beslutat om. Nedskärningar som kommer drabba dem, men knappast politikerna. Kravallpolis svarade med tårgas och brutalitet.

Grekland har under de senaste åren varit i finanskapitalets gisslan. ”Marknaden” har krävt att Grekland betalat allt högre räntor på sina lån vilket har lett till en negativ spiral med allt större budgetunderskott och ännu högre räntor och så vidare. Högern menar att krisen ursprungligen är orsakad av höga löner och en vidlöftig offentlig sektor. Som vanligt ligger det ingen sanning i dess påståenden.

Greklands kris är en kapitalismens kris, orsakad av de rika. För Grekland har inga ovanligt höga statsutgifter. Tidningen Arbetaren visade för ett år sedan att den grekiska statens utgifter låg på 42 procent av BNP, vilket kan jämföras med Tyskland (46 procent), Frankrike (54), Storbritannien (50) eller Sverige (52). Problemet i Grekland är att få rika betalar skatt och att finanskapitalister kräver högre ränta när de blir oroliga över sina utlåningar.

För arbetarklassen i Grekland finns det ingen återvändo. Tusentals demonstranter i alla åldrar demonstrerar nu i Aten. Allt från unga tonåringar till 80-åringar står sida vid sida, rapporterar Aftonbladet. Demonstranterna kräver premiärministern George Papandreou avgång. För att lyckas med det och stoppa nedskärningarna måste arbetarklassen och dess organisationer utvidga generalstrejken tills dess att regeringen faller. Det skulle sända en stark signal till arbetarna i länder som Spanien, Irland, Portugal och Italien – vilka alla står inför kraftiga nedskärningar – att kamp är det enda som hjälper.

Strejk i Londons tunnelbana

Under söndagen inleddes en strejk i solidaritet med Arwyn Thomas, en fackligt aktiv tågchaufför som blev avskedad efter en längre tid av konflikter mellan ledning och arbetare i London Metro. Han anklagades för ha verbalt attackerat ledningspersonal och strejkbrytare under konflikten 2010 och detta låg till grund för hans avskedande.

The Rail, Maritime and Transport union som företräder Arwyn anklagar ledningen för att ha avskedat honom för hans långa fackliga engagemang och kräver hans omedelbara återanställning. Mellan 1 000 och 1 500 tågchaufförer och annan personal beräknas delta i denna 4-dagars aktion och London Underground fruktar att konflikten kommer påverka resande under den pågående Wimbledon-turneringen i tennis.

För vidare uppdateringar: http://www.rmt.org.uk/

Viktor Lundström