Arbetarsolidaritetredaktionen har träffat Stödgruppen för Atbin och Iraj som berättar om situationen och deras kamp.
För över fyra veckor sedan blev dina kollegor Atbin och Iraj avstängda från arbetsplatsen, ett kommunalt LSS-boende i Partille Kommun, kan du berätta lite om det?
Vårt arbetsplatsombud Atbin Kyan skrev ett brev till kommunens politiker där han kritiserade korrupt beteende och en tvivelaktig chefspolicy. Hur kan något sådant leda till att kommunens personalchef personligen måste komma på blixtvisit till arbetsplatsen, som dessutom är utsatta människors hem, och stäng av vårt arbetsplatsombud? Jag var väldigt chockad. Jag hade knappt hunnit smälta den första avstängningen så nåddes jag av beskedet att även Iraj, våran pedagog, också hade blivit avstängd. Det kändes bara sjukt att två väldigt viktiga personer för verksamheten fick gå hem. Jag kände mig fruktansvärd arg och maktlös, vad skulle hända nu? Tankarna bara snurrade i mitt huvud och jag var rädd att förlora några av de mest kompetenta personer på området från mitt jobb. Det är viktigt att man trivs med sina kollegor, och vad ska hända med dom människor som bor på gruppbostaden? Men samtidigt visste jag ju om att vi omfattas av meddelarfrihet och att man inte kan sparka någon pga ett sakligt brev till politikerna.
Media har ju rapporterad om att dom inte är avstängda pga brevet utan för att de ”lägger sig i chefens arbete” och ”kommer försent till jobbet.” Hur tänker du kring det?
-Självklart måste kommunen backa nu, dom inser väl själva att de har agerat i affekt och att avstängningen strider mot den grundlagstiftad e yttrandefriheten. Jag tror att de andra skälen bara är en billig ursäkt för att komma undan en sådan kränkining. Jag tycker absolut att ett fackombud ska lägga sig i chefens arbete, det borde alla som jobbar med människor få göra. Jag tror att kvalitén inom offentlig sektor bara kan bli bättre när de anställda får säga sitt.
-Hur mår dina avstängda kollegor nu?
Dom mår inte bra, Atbin kan inte sova på nätterna och Iraj funderar på om han måste lägga ut sin bostad på blocket. Du kan ju själv tänka dig hur fruktansvärt det måste vara att sitta hemma och inte veta vad som händer. Inte en dag, inte två dagar, utan i flera veckor bäva för att du kanske kommer mista ditt jobb. De har båda familjer att sörja för, så självklart mår de inte bra. Trots detta ångrar de sig inte och de har en stark tro på rättvisa, vilket ger kraft till andra kollegor.
Kan du berätta lite om dina kollegors reaktioner?
Den första reaktionen var så att kolleger börja samla sig och blev enade för att stå upp för Iraj och Atbin. De gjorde en snabbt namninsamling, där 18 kollegor skrev under, vi lämnade protestlistan till facket.
Sedan tänkte vi att ”Vi måste göra något”, vi bestämde oss snabbt för att berätta i samhället vad som hade hänt. Det var först när Göteborgs Posten frågade personalchefen om händelsen som vi fick höra dom ”andra skälen” till avstängningen. Allt fler fick upp ögonen för det som hände och vi bestämde oss för att bilda en stödgrupp. När stödgruppen fick in stöduttalanden från andra arbetsplatser och organisationer, bestämmde vi oss för att ordna en demonstration för yttrandefrihet på arbetsplatsen.
Vi hade bildat en arbetarförening några månader tidigare som ska kämpa för bl.a arbetsplatsdemokrati och livskvalité för människor med funktionsskillnader. Även anhöriga är med i den föreningen. Då vi precis hade blivit färdiga med föreningens tidning passade vi även på att sprida den på vår första manifestation. Vi ordnade en ny demonstration även i Partille och våra krav om upphävningen av avstängningen var de samma. Vi vill att människor runt om i Sverige och världen bryter tystnaden på sina arbetsplatser. Vi måste påtala fel och då är det viktigt att man snackar ihop sig med sina arbetskamrater. Tillsammans kan vi ställa krav.
I Partille Tidning kunde vi läsa att ni har en delad arbetsplats, att några stödjer avstängningen, hur är det med den saken?
-Det är synd att media väljer att framställa våran enade kamp för jämlikhet, delaktighet och mångfald som något bara en liten grupp håller på med. Deras källa en anonym nätkommentar, det är både felaktigt och helt enkelt usel journalistik. Hade dom läst våran tidning, där de flesta ur personalen producerat en genomtänkt och viktig tidning, hade de förstått att det snarare handlar om en ytterst liten grupp som försvarar ledningen. På alla arbetsplatser finns det människor som inte vill ha konflikter med sin chef, både för att de är rädda förstås men också för att de helt enkelt vill att en person ska leda och fördela arbetet. Det är ingen fråga om majoritet eller minoritet, det är en fråga om att rättigheter har blivit kränkta. Även om vi nu är många som stödjer Atbin och Iraj, hade avstägningen endå varit en kränking mot deras rättigheter, fast nu vågar vi säga ifrån.
Vad säger facket?
Det sjuka är att kommunen skickade Atbins brev till facken, som förklaring till avstängningen. Irajs fack svarade att det måste blivit nått fel, eftersom deras medlems namn inte stod med i brevet. Det var efter detta och efter att Atbins fack ogiltigförklarat brevet som skäl för avstängningen, som kommunen bytte anledning. Jag vet inte vad facket gör annars ärligt talat, dom pratar med arbetsgivaren i telefon och har gjort det nu i några veckor men vi har inte fått några besked. Jag tycker att de borde varit hårdare och gjort något åt avstängningen. Att en arbetsgivare stänger av anställda och sedan byter skäl till varför borde dom ha reagerat väldigt starkt och hårt på! Samtidigt så pågår diskussioner om fackets roll på arbetsplatsen. Bl.a om det inte vore bättre att vi går ur facket och kanske starta ett eget. Vi är rädda att de inte ska ta saken på allvar och att de har varit så snälla mot arbetsgivaren gör många irriterade.. De har inte gjort sitt jobb ordentligt om du frågar mig. Denna är ju inte bara en facklig fråga, den är väldigt politisk. Politisk i den meningen att Atbin bara hade uttryckt kritik mot kommunens politik, så någonstans är det inte bara en arbetsrättslig process utan också en politisk, där grundläggande mänskliga rättigheter har blivit kränkta.
Är det något du vill tillägga?
Jag vill ha en arbetsplats där vi som jobbar kan känna oss trygga och stolta över vårat arbete. Jag vill inte behöva vara rädd att utöva kritik mot ledningen. Mitt jobb är väldigt viktigt för mig och mina kollegor. Dom människor som bor på gruppbostaden ska aldrig bli drabbade pga bristande chefskap. Det är människor som i slutändan får ta smällen när kommunen agerar som dom har gjort. Vi personal kan protestera och organisera oss, men gruppen vi arbetar med är röstlös och en väldigt marginlaiserad grupp i samhället. Deras rättigheter måste stärkas, precis som arbetarnas. Vi är måna dom deras välmående, och det borde kommunen också vara. Och därför upphäva avstängningen och aldirg mera agera som dom nu har gjort. Det är pinsamt, oacceptabelt och rent av farligt för både de boende och personalen. Vi kräver allas lika värde och arbetsplatsdemokrati, oavsett hur många av oss dom kommer att stänga av.