I dagarna avskedades tre personer från Volvo i Skövde sedan en av dem uttryckt sig negativt om sin arbetsplats på Facebook. De två andra arbetarna hade hållit med i kommentarsfälten och nu tvingas samtliga att lämna arbetet. Men även lojaliteten har ett pris.
Mannen som skrev inlägget är anställd av Uniflex bemanning och skrev i en paus på jobbet att det var ”En dag kvar av veckan på detta dårhus” enligt bland andra DN. Det räckte uppenbarligen för att Volvo skulle kräva att Uniflex plockade bort honom och de två andra från sina anställningar, vilket de omedelbart också gjorde.
Anledningen till avskedet ansågs vara illojalitet gentemot företaget, detta trots att mannen försvarat sin arbetsplats på andra inlägg på Facebook. Att uttrycka sig i tal och skrift är grundlagsskyddat, liksom rätten att ha en åsikt. För byggjobbaren Calle Fridén i Stockholm höll det på att sluta nästan lika illa som för volvoarbetarna. På sin blogg kritiserade han sin arbetsgivare Botrygg efter en arbetsplatsolycka med orden ”Att företag som skiter i säkerheten får existera är rent bedrövligt – hur bra känns vinsten för Botrygg om nån dör på kuppen?”. Ett par dagar senare hade detta uppmärksammats av arbetsgivaren som hotade med stämning för förtal enligt tidningen Byggnadsarbetaren. Calle stod på sig och erbjöd företaget att försvara sig i bloggen, vilket de avböjde och snart drogs också stämningsansökan tillbaks.
Den enda egentliga skillnaden mellan de två olika fallen är naturligtvis att volvoarbetarna var anställd via bemanning och Calle direkt av företaget. Detta gjorde honom svårare att avskeda, vilket endast ytterligare belyser bemanningsbranschens redan välkända hot mot anställningstryggheten. Men framför allt reser fallen frågan om lojalitet och vem som bör vara lojal mot vem.
Företagen känner sig hotade och kränkta av ett negativt uttalande på Internet. Men vilka kränkningar utsätter de oss för? På ett företag i Göteborg kallade en mellanchef en truckförare för ”neger”, men behöll jobbet medan företaget fick böta 40 000 kronor skriver LO-tidningen i måndags. Vi har enligt Aftonbladet 24 000 personer i Sverige idag som arbetar heltid utan lön då de tvingas arbeta för att få ersättning från försäkringskassan. Ersättningen ligger på mellan 3000 och 9000 kronor i månaden. Samtidigt fastslås att dålig arbetsmiljö skördar ca 1000 liv per år i landet enligt Arbetsmiljöverket och DN.
Vi har alltså tiotusentals arbetare som går upp varje morgon med sin lunchlåda, tar sig till jobbet och sliter en hel månad för brödsmulor. Alla vi andra arbetare gör samma sak men för en lite drägligare lön. På arbetet kan vi utsättas för hot, rasism och andra övergrepp utan att de ansvariga tvingas avgå. Vi har ettusen kollegor och vänner som varje år betalar med sitt liv för att arbetsmiljön i landet är dålig. Var är arbetsköparnas lojalitet mot oss? Var är företagsledningarnas lojalitet när de säger upp arbetare för att flytta produktion utomlands? Svaret är att den inte finns och har aldrig funnits. Det är invävt i den mest fundamentala grunden av vårt samhälle att våra arbetsgivare inte är lojala med oss anställda. Kosmetisk fernissa som friskvårdbidrag och julklappar handlar inte om deras lojalitet mot oss, utan om att köpa vår trohet till dem.
Det är skrämmande att en Facebookstatus skall ses som illojalitet, men med tanke på den illojalitet som borde uppvisas ska landets arbetsgivare nog hoppas på att det stannar vid Facebook. Vilket det inte kommer att göra. För lojalitet har ett pris, och Sveriges knegare säljer sitt arbete alldeles för billigt. Det är dags att börja pressa upp priserna ordentligt och då kommer lojalitet med företaget inte vara det som leder till framgång. Lojalitet med alla klagande och utschasade kollegor som delar din frustration kommer betala sig betydligt bättre. Så fortsätt vara förbannade. Fortsätt vara illojala.
Oscar Nilsson