Arbetsdomstolen gav Ericsson i Gävle rätt. De två anställda som sparade storkovan åt företaget får inga 19 miljoner kronor i förslagsersättning som facket krävt.
Arbetsdomstolen körde över facket och de två arbetare som krävde förslagsersättning från Ericssons Gävlefabrik. För att industrin skall kunna konkurrera på den internationella marknaden, vill arbetsköparna öka produktiviteten och därmed också sin egen vinst. Det kräver att man hela tiden hittar nya arbetssätt som utvecklar produktionen så att den blir effektivare. Oftast är det arbetarna som står närmast produktionen, direkt på golvet, som ser vilka förändringar som kan göras.
Tidigare fanns ett centralt avtal med arbetsgivarna som gav de anställda rätt till ersättning. Men avtalet sades upp av Svenskt Näringsliv 1999. Den enskilde fick hälften av den vinst som förbättringen gav under det första året. Efter det tog företaget hand om hela vinsten, varje år. Arbetsgivarna tyckte avtalet blev för dyrt.
Vid Ericssons Gävlefabrik fanns ett lokalt avtal om förslagsersättning som gällde vid den tidpunkt då de bägge anställda lämnade in sitt förslag. Men Arbetsdomstolen ansåg inte att det avtalet räckte för att ge de bägge anställda den ersättning som facket krävt.
De bägge maskinoperatörerna fick nu dryga tusenlappen var för sitt förslag, istället för de 19 miljoner som facket krävt.
Förhoppningsvis har arbetarna på Ericsson i Gävle lärt sig att det vare sig tjänar deras eller arbetarklassens intressen, att hjälpa kapitalet att effektivisera deras produktion. Våra intressen kommer aldrig att sammanfalla med arbetsköparnas. Det är vårt arbete som skapar deras vinster och som håller deras kapitalism vid liv. Låt oss gemensamt döda kapitalismen.