Lördag 14 december delade Förbundet Arbetarsolidaritet ut sitt årliga pris ”Arbetare till Arbetare” för femte gången. Årets pristagare är Atbin Kyan och Iraj Yekerusta som tillsammans med sina arbetskamrater organiserat sig utomfackligt, bedrivit envis kamp mot dåliga arbetsförhållanden och trotsat kommunens försök att tysta dem.
– Det är såklart orättvist att bara vi två får priset, för det är många kollegor som kämpat med oss. Den riktiga kampen är ansiktslös, tusentals människor kämpar varje dag utan att få något pris, säger Iraj Yekerusta.
Denna historia börjar för sju år sedan på LSS-boendet Mellbygården i Partille, utanför Göteborg. Här härjade en chef som var ökänd i kommunen och inte var rädd för att bryta lagar och avtal för att pressa arbetsvillkoren, vilket tärde på både personal och de boende med autism.
När en personal exempelvis klagade på en ohållbar situation besvarade chefen det alltid med hot och straff. Chefen ställde gärna de anhöriga mot personalen. Att spela “de svagas försvarare” och att ställa olika personalgrupper mot varandra var en framgångsrikt recept för att hålla de cirka 25 anställda på boendet i schack. Sämre schema eller nekad ledighet hörde till, speciellt för den som ansågs obekväm. En situation som drastiskt skulle förändras.
Facket kallades in men gjorde inget åt situationen, utan allierade sig istället snarast med chefen. Personalen började istället att själv ta små steg för att förbättra situationen.
– Eftersom saker fungerade dåligt och vi blev ställda mot varandra började vi prata med varandra i korridorerna om hur vi skulle jobba. Vi ordnade ett möte utan chefen där vi kunde tala fritt. Plötsligt började saker att funka, säger Iraj Yekerusta.
Möten utan chefen stärkte personalen
Personalen kunde tillsammans med pedagogen Iraj ha möten utan chefen. Därifrån kunde arbetssättet diskuteras men även utvecklas underifrån. Verksamheten började fungera avsevärt mycket bättre och brukarnas medicinering kunde minskas, många av dem kunde börja göra helt nya saker som tidigare aldrig hade varit möjliga. Genom att använda pedagogiken som ett verktyg för bättre livsmiljö för de boende blev även arbetsmiljön mer hållbar.
– Vi talade om att vi ville ha livskvalitet för de boende. De kunde göra saker som de tidigare inte kunnat, som att åka till simhallen, vilket var ett stort steg för dem, säger Iraj.
Med de pedagogiska mötena ändrades styrkeförhållandena till personalens fördel. Den tystnad som tidigare legat kompakt på chefens månadsmöten var nu förbytt och en enig personal kunde få igenom sina krav. En annan avgörande faktor har varit att personalen före APT-möterna hade pratat ihop sig och det skickades även ut mejl till alla om vilka frågor man kunde ta upp.
Chefen fick se sin makt försvinna då hon efter Atbin Kyans första brev till kommunens politiker, plockades bort som chef för Mellbygården.
– Det var då personalen insåg vilken makt de hade, säger Iraj.
Personalen tog över verksamheten
Under ett och ett halvt år ledde Iraj Yekerusta tillsammans med kollegor verksamheten utan någon chef. Rutiner arbetades fram av personalen gemensamt. Till anhöriga lämnades noggranna månadsrapporter om brukarnas mående och antal utbrott. Utbrott och medicinering minskades vilket läkare har intygat.
Ledningen satsade på att splittra det stärkta kollektivet och började en dåligt genomförd renovering. En renovering som skulle dela upp arbetsplatsen till fem olika arbetsplatser. Det var då missnöjet bubblade upp på nytt och personalen startade sin förening ”Pedagogiskt arbete”. En ny chef kom till verksamheten.
Den gamla chefen gör comeback
Chocken var stor när det i samma veva uppdagades att den bortplockade chefen hade förflyttats uppåt i hierarkin och nu skulle fungera som coach åt den nya chefen.
Dessa missförhållanden fick Atbin att i egenskap av skyddsombud skriva ett nytt brev till kommunledningen. Brevet ifrågesatte maktmissbruk och korruption i kommunen. Dagen efter när han kom till arbetet var högste personalchefen där och meddelade att han var avstängd. Kommunchefen frågade även om “hans landsman” delade dessa åsikter.
– Det var väldigt märkligt att säga så. Men jag sa “Ja, jag delar vissa delar i kritiken, sa Iraj Yekerusta.
Avstängda men inte uppgivna
Iraj stängdes därmed också av och de två har nu varit hemma med lön sedan slutet av februari. Ledningens punkter för avstängningen har varit rena svepskäl och osanningar som tillbakavisats en efter en och även tagits tillbaka. De har erbjudits upp till tre årslöner för att lämna arbetet frivilligt, men har vägrat. Fallet kommer nu att tas upp i Arbetsdomstolen. Under deras avstängning har all dokumentation från året när personalen tillsammans skötte verksamheten strimlats i en dokumentförstörare av de nya ”pedagogerna”, berättar Lina Asplund som också jobbar på Mellbygården. Hon berättar också att stämningen på jobbet nu är tryckt men att saker och ting ändå är förändrat.
– Folk är visserligen tysta nu på personalmötena, men det är en slags protest, säger Lina.
Under avstängningen har Iraj och Atbin ändå varit aktiva, deltagit på möten och arbetat med föreningen och dess tidning ”Pedagogiskt arbete”. Föreningen har öppnats upp så att även annan personal i Partille kan driva frågor om bland annat bra livskvalité för funktionshindrade men även bra arbetsmiljö för personalen, då dessa två frågor är beroende av varandra. Att starta en förening med sina kollegor men även anhöriga verkar ha fungerat bra för att organiserat kunna driva viktiga frågor och nu kan vi se att fler personal i Partille har tagit efter, lärare har nyligen startat en förening.
– Trots allt har vår kamp inneburit en framgång. Vi har brutit tystnadskulturen och uppmärksammat dessa frågor i hela kommunen. Vi har en enorm kraft men måste tro på att ett annat samhälle går att skapa, säger Atbin Kyan.