Arbetsmiljö och hälsa är givetvis inget prioriterat område för dem som samtidigt är ute efter att berika sig på arbetarklassens slit.
Bland det första som den borgliga regeringen gjorde efter valet 2006 var därför att lägga ned Arbetslivsinstitutet, som bedrev viktig forskning om arbetsmiljö och arbetsmiljörelaterade frågor. De tvingade även Arbetsmiljöverket att banta sin verksamhet när det gäller inspektörer och antalet inspektioner. Resultatet blev att Sverige nu halkar efter i arbetsmiljöforskningen, att skyddsombuden har sämre förutsättningar att klara sina uppdrag och att det blivit betydligt färre arbetsmiljöinspektioner på våra arbetsplatser.
Drygt 50 personer dödades på sina arbetsplatser under 2010. I vissa av dessa fall handlar det om olyckshändelser och i andra fall rena mord då skyddet och säkerheten medvetet åsidosatts till förmån för ökade vinster i företagen. Men långt fler dör av sjukdomar de ådragit sig i sin yrkesutövning. De uppmärksammas nästan aldrig. Och de döljs allt som oftast i statistiken.
I slutet av 2010 presenterades en forskningsrapport från Arbetsmiljöverket i vilken det beräknas att drygt 1 000 personer dör årligen i arbetsplatsrelaterade sjukdomar. Det handlar framförallt om cancer, hjärt och kärlsjukdomar samt lung- och luftvägssjukdomar. Det kan till exempel handla om att man i sin yrkesutövning exponerats för asbest och på grund av detta utvecklat cancer. Andra faktiska orsaker till sjukdom kan vara passiv rökning, stress, motoravgaser, lösningsmedel och andra kemikalier.
Den 28 april är en internationell minnesdag för att hedra de som årligen omkommer i arbetsplatsolyckor och arbetsplatsrelaterade sjukdomar. Runt om i världen hedras offren för kapitalismens rovdrift på arbetarklassen. International Labour Organisation (ILO), har beräknat att det årligen dör 2 miljoner arbetare runt om i världen i arbetsplatsolyckor och arbetsplatsrelaterade sjukdomar. Det innebär att det dör en arbetare var 15 sekund eller 6 000 per dag. Dessa siffror är verkligheten vi måste förhålla oss till.
Vi måste se till att mobilisera mot detta dödliga klassförtryck och föra upp frågan på den politiska agendan. Driva på för dessa frågor i fackföreningarna och ställa krav på våra egna arbetsplatser. Vi måste helt enkelt vägra arbeta om vi ser att arbetsmiljön och säkerheten åsidosätts av företagen. Vi måste återtaga makten över till vem och till vilket pris och förutsättning vi är beredda att sälja vår arbetskraft.