(Ursprungligen postad på Förbundet Arbetarsolidaritets instagramkonto. Vill du / ni bli nästa gästpostare?
Förbundet Arbetarsolidaritet publicerar gärna arbetsplatsberättelser med era små eller stora strider!
Skriv en kommentar eller maila redaktionen@arbetarsolidaritet.org)
Efter att ha varit arbetslös i några månader fick jag tillslut jobb på Volvo via bemanning några veckor en sommar. Tjänsten bestod av att packa lådor med reservdelar. Jag hamnade på en station med ca 15-20 fasta och två stycken andra från bemanningsföretaget som jag tidigare träffat på intervjun. Efter att ha fått några dagars inlärning stod de klart för oss att vi nu förväntades vara självgående och utföra arbetet med lika god kvalité som övrig personal med flera års erfarenhet. Jobbet var inte speciellt avancerat, men ett sådant krav kändes förstås helt orimligt. Vi gjorde ändå vårt bästa och kämpade på tillsammans.
Ett av arbetsmomenten bestod av att när lådan var packad signera sin plocklista med namn och kollinummer, så att arbetsledningen skulle veta vem som packat vilken låda. En dag kom det en arbetsledare (som vi aldrig tidigare träffat) förbi och tittade till våra lådor. Han var inte alls nöjd med vad han såg och min kollega från bemanningsföretaget fick sig en utskällning som heter duga. Hade denna arbetsledaren valt att på ett sjyst och konstruktivt sätt förklara hur det bör göras i framtiden så hade vi nog inte sett några problem med det, men att få en utskällning i det läget vi befann oss i kändes så otroligt absurt.
Vi insåg ju såklart att nästa gång kan det lika gärna vara nån av oss andra två, så vi pratade ihop oss och beslutade tillsammans att vi inte sätter våra namn på några fler lappar. Eftersom ingen övervakade att lapparna i sig signerades när de las på högen, så blev det omöjligt för cheferna att identifiera vem som inte skrev under. Skulle det ändå uppstå någon liknande situation så skulle vi spela dumma.
Mer än nånting annat så kändes det inspirerande att vi som var så få, nyss hade träffats, var så olika varandra och som bara skulle jobba tillsammans en kort tid ändå kunde enas om att stå upp för oss själva och varandra. Även om det var en väldigt liten och enkel detalj så är det någonting jag kommer ta med mig.
