(Ursprungligen postad på Förbundet Arbetarsolidaritets instagramkonto. Vill du / ni bli nästa gästpostare?
Förbundet Arbetarsolidaritet publicerar gärna arbetsplatsberättelser med era små eller stora strider!
Skriv en kommentar eller maila redaktionen@arbetarsolidaritet.org)
Under vår sista termin på förskollärarprogrammet började vi, förskollärarstudenter fundera lite på vilken lön vi skulle kräva. Många var osäkra och hörde av sig till lärarförbundet som inte gav oss någon specifik lönesumma, men sa att vi måste stå på oss och absolut inte skriva på något avtal förrän vi tagit examen, och helst inte förrän vi fått våran lärarlegitimation.
Vi diskuterade länge i vår interna facebookgrupp och många av oss tyckte att det vore bra om vi begärde samma lönesumma. Vi tänkte att eftersom det är så stor brist på förskollärare i de flesta kommuner, kommer vi kunna pressa lönerna genom att ingen av oss nyexaminerade studenter tackar ja till lägre än 25 000 kr före skatt.
När jag skulle löneförhandla med min nuvarande chef så sa jag helt enkelt att vi förskollärarstudenter hade bestämt oss för att ingen ska tacka ja till lägre än 25 000, och att om hon inte kan erbjuda minst det så måste jag söka mig någon annanstans.
Det funkade! Hon erbjöd mig 26 000 kr före skatt. Tyvärr var det några av mina f.d klasskamrater som inte nämnde samma sak till sina chefer, vilket resulterade i att några fick en ingångslön som var lägre än 25 000 kr.
Slutsatsen av detta är att det för många av oss hjälpte att använda vår kollektiva styrka, snacka ihop oss och ställa samma krav!