Förra veckan kontaktade jag en före detta sopgubbe som vi valt att kalla för David. Den första oktober löpte avtalet ut för företaget Liselotte Lööf som han arbetat på, men varken David eller hans kollegor sökte tjänst hos något av företagen som vunnit sopupphandlingen.
Varför gjorde dom inte det, vad har hänt, och vad händer i sopkaosiga Stockholm just nu egentligen?
Läs hela intervjun.
Så gott som alla av sopgubbarna på Liselotte Lööf har valt att inte gå över till RenoNorden som vunnit upphandlingen. Hur tänkte ni där?
– Det har varit ett kollektivt beslut mer eller mindre. Ingen vill ju gå upp i arbetstid och gå ner i lön och bli av med egentligen all bestämmanderätt. Därför är det helt orimligt att gå till RenoNorden. De är företag som vill skära våra villkor till förmån för högre aktieutdelning och det vill vi inte ställa upp på.
Sopgubbarna från Liselotte Lööf krävde i maj att dom skulle få träffa Reno för att kunna fråga hur företaget tänkt sig vid en övergång. I normala fall följer alltid sopgubbarna med vid entreprenörsbyten, och det brukar gå så smidigt att stockholmarna aldrig märker av övergången. Nu blev det inte så.
Det utkrävda mötet blev så småningom av, men sopgubbarna fick inte så mycket konkret information. Det dom fick veta var hur många tjänster som erbjöds och vad lönen skulle ligga på, men inte hur mycket arbete som skulle utföras för lönen. Först senare fick dom reda på att Reno skulle göra om trakterna och att det i framtiden skulle köras en bil mindre på varje område. David har räknat på att arbetsbelastningen i praktiken därmed skulle bli förhöjd med 30%.
Vi började prata om att sopgubbarna, eller Stockholms Sopgubbar som dom själva kallar sig, har jobbat många år ihop och hoppat runt mellan olika företag beroende på vem som under en period vunnit upphandlingen. När han fick frågan om hur kontakten ser ut idag mellan sopgubbarna så svarade han att många av dom har kontakt via onlinechattar och facebookgrupper. Men även att vissa såklart har mer personlig kontakt som inte rör frågor kring arbete.
Hur ser du på Stockholm Vatten och Avfalls sätt att ta ansvar för sophanteringen i Stockholm?
Davids svar var att han är en av få som haft tillgång till upphandlingen, eller rättare sagt delar av den som Stockholm Vatten och Avfall gjort med Reno och Suez.
Han skulle vilja kalla upphandlingsprocessen för korruption
– Dom har lagt allt dom har kunnat på Reno av två anledningar främst. Det ena är att Stockholm Vatten och ägaren till Liselotte Lööf inte kommit jättebra överens alla gånger. Sen så tycker ju några ledande figurer på Stockholm Vatten att vi som är Stockholms Sopgubbar har varit ett jobbigt pack. Det har dom kallat oss vid flera tillfällen.
Jag utbrast i ett skratt. Har dom verkligen sagt så?
– Javisst! Alltså, det är ju vi som gör jobbet. Det är ju vi som ska styra över våran arbetsmiljö och inte Stockholm Vatten.
Tidigare har det låtit annorlunda från Stockholm Vattens håll, och sopgubbarna har fått höra om hur duktiga dom är. Felmarginalen dom fått presenterat för sig har legat på ynka 0.02 procent. – Ändå vill dom göra sig av med oss. Då kan man ju fråga sig, varför det?
Anledningen till att sopgubbarna fått skällsord kastade på sig tror David beror på att dom stretat emot och sagt nej vid flera tillfällen när det presenterats förändringar till det sämre. Ett motstånd som retat upp folk på höga positioner. Han beskriver exempelvis hur Stockholm Vatten planerat förändringar kring sophantering, om att kärl ska sättas ut överallt utan någon hänsyn till arbetsmiljölagen.
– Det här har vi sagt nej till, och då dom försökt köra över oss. Dom har jobbat många många år med att göra sig av med oss, och nu har dom väl kanske egentligen lyckats till slut. Den här gången tillsammans med Reno.
Att RenoNorden vann alla upphandlingar tror han inte är en slump
– I dokumenten som vi har är det medkalkylerat att dom skulle sänka lönerna och höja arbetsbelastningen. Det visste Stockholm Vatten om och ändå valde dom Renos bud! Till råga på allt… Reno var redan när dom lämnade in papperna konkurshotade. Om jag skippar anklagelser, även om jag står fast vid det jag sa om korruption, så kan man säga att det var ett misstag av Stockholm Vatten att ge tilldelningsbeslut till Reno med all den här informationen. Ett företag som man kan misstänka kommer skapa problem ska enligt lagen om offentlig upphandling inte kunna vinna.
Sopgubbar har också försökt lyfta det här på en politisk nivå men tycker att processen är långsam. Vidare uttryckte David besvikelse över hur media kunnat köpa så mycket av arbetsköparnas historier och att det kunde ha grävts mer om hur upphandlingarna har skötts. Han anser att dom bör tas om.
– Upphandling vad det gäller sophämtningen är ju såklart offentlig upphandling. Men ändå har Stockholm Vatten hemligstämplat mer eller mindre hela upphandlingen.
Hur kommer det sig att det går till såhär i offentlig verksamhet? Frågor kring sophantering handlar ju inte precis om rikets säkerhet..
– Nej, precis. Stockholm Vatten hävdar att det beror på konkurrenssituationen, hur nu det har med det här att göra är det väl ingen av oss som förstår i alla fall.
Jag fick berättat för mig att Stockholm Vatten har en hemlig grupp på sex personer som jobbar med upphandlingarna. Till skillnad från en vanlig offentlig upphandling där man mer eller mindre tar det lägsta budet direkt så har gruppen i det här fallet gjort på ett annat sätt.
– De räknar något som dom kallar ”mjuka poäng” eller ”mjuka värden”. Varje företag som lägger anbud har fått lämna in en företagsbeskrivning och en arbetsbeskrivning. Hur företaget drivs och sköts , hur gubbarna jobbar, miljö, villkor.. Utefter hur svaren ser ut får dom olika företagen olika många poäng, så kallade ”mjuka poäng”, och varje poäng är värt ett antal kronor. I praktiken betyder det att ett företag som lägger lägre anbud än ett annat fortfarande kan förlora eftersom dom får flera poäng, vilket gör att dom hamnar ”högre i pris”, enligt det sätt Stockholm Vatten räknar.
Stockholm Vatten har vägrat svara på vilka som sitter i upphandlingsgruppen, men David och hans kamrater tror sig veta vilka människor det är
– Vi tror att det dels är personer som sitter både på Sita (SITA Sverige AB har bytt namn till Suez Recycling AB, reds. anm.,) och som har jobbat på Reno, alltså riktiga jävpositioner helt enkelt. Det är det här som jag tycker att man ska försöka få fram. Om någon lyckas gräva fram namnen på gruppmedlemmarna så kan hela upphandlingen fällas och då kan jag garantera att det kommer rulla huvuden på Stockholm Vatten och bli en skandal utan dess like. Det här är korrupt, det här är jäv, det är bara det att inte vi lyckats få fram klara bevis. Stockholm Vatten och Avfall har hela tiden försökt styra om fokus på annat. Lägg gärna till att gruppen helt godtyckligt delar ut poängen. Ingen kontroll har kunnat göras och bakom anonymiteten kan dom styra vem som ska vinna utan att behöva redovisa någonting.
Efter utläggningen återkom David till ämnet om media, om att det inte grävts tillräckligt i den här frågan trots att sopgubbar lämnat över material till flera redaktioner. – Försök att få fram vilka sex personer som har gjort upphandlingen. Skulle du göra det skulle du få pris!
Vad skulle det krävas för att få ordning på den kaotiska sopsituationen som vi ser i Stockholm just nu?
– Rent krasst.. Det enda som skulle kunna få ordning på situationen vore om sopgubbarna som jobbade innan kom tillbaka och körde sina gamla trakter. Då skulle man få ordning mer eller mindre på en gång! Men det kommer ju aldrig ske, för så gott som ingen kommer ju att gå tillbaka till Reno. Många har ju redan gått vidare och hittat andra jobb. Men för att vara pragmatisk så skulle jag ändå vilja påstå att om man kunde se till att Reno verkligen försvann från marknaden på ett eller annat sätt, då skulle ju jobbet bli tilldelat till ett företag som kan sköta det. Liselotte Lööf har ju inte velat göra villkorsförsämringar och dom har sagt att dom skulle kunna köra vidare med alla villkor som sopgubbarna hade tidigare om dom fick tilldelningsbeslut. Det hade kunnat lösa situationen!
Stockholm kommer att få leva i kaos en lång tid framöver, tror David. Mycket talar för att han har rätt. Det är mestadels bara nyanställda sopgubbar ute och kör
– Dom vet inte var dom ska, dom vet inte hur man ska hämta, alltså dom har inte erfarenhet helt enkelt! Dessutom saknas chaufförer, så att det kommer att ta tid och det kommer bli problem. Och nu kommer vintern.. Vintern är den tuffa och jobbiga delen av året när det gäller sophämtning. Framförallt om vi får snö. Det kommer bli stora problem!
Här lämnade vi frågan om sopkaoset och David gick över till att tala om de anklagelser som Stockholm Vatten riktat mot sopgubbar
– Vi skulle kunna polisanmäla dom för förtal. Dom har gått ut och sagt i media att vi har saboterat sista veckorna, att vi saboterat sophämtningen. Att vi gjort en massa saker för att försvåra. Men det är en ren lögn. Vi har jobbat på som vanligt och vi har lämnat över precis så som vi fick det. Dom skyller på att vi har lämnat nycklar i oordning och så vidare. Vi fick nycklarna i oordning!
Jag märkte snabbt att David hade mycket att säga om nycklar och inte minst när det gäller nyckelinventering
– Sopgubbejobbet är ett lärlingsyrke. Det har alltid varit en erfaren sopgubbe och sen har det kommit en ny som blivit upplärd av den gamle.
Kunskapen om nycklarna har alltid suttit i våra huvuden. Den informationen är ju en egendom som varit vår. Dom har krävt att vi ska ha nyckelinventering och det har vi sagt nej till. Vi gör ingen nyckelinventering, vi tänker inte göra det lättare för Stockholm Vatten att ersätta oss med andra! Det var det dom ville och det var det som satte igång den här konflikten i somras.
En annan viktig sak som kom upp och som är värd att understryka extra mycket var att sopgubbarna aldrig haft någon skyldighet att delta i nyckelinventering. Det har inte ingått i deras arbetsbeskrivning att märka upp nycklar, och facket står bakom sopgubbarna i den frågan.
Innan David fick nästa fråga gav jag honom lite andrum och berättade att Stockholms Sopgubbar vunnit 2017 års pris av Arbetare till Arbetare (se Stridsfonden.se, reds. anm.,). Förbundet Arbetarsolidaritet kommer hålla i en prisutdelning på ABF-huset i Stockholm den 11/11 där en prissumma på 10 000 kronor ska överlämnas till arbetarkollektivet. En event-sida med mer information om hur dagen kommer att se ut finns publicerat på Förbundet Arbetarsolidaritets facebookssida. David välkomnades naturligtvis dit och ombads sprida informationen vidare till andra som kan ha missat nyheten.
Vad är det som gjort att ni blivit så starka som arbetarkollektiv? Ni sticker ut här i landet
– Mm, yrket som sådant har i mångas ögon varit ett skitjobb. Och det är ju inget lätt arbete att vara sopgubbe. Och man har ju, framförallt förr, varit i en lite halvt utsatt situation i ögonen på många och det har ju skapat en sammanhållning som kanske andra inte har. Men det har ju också, för att vara lite ödmjuk, att göra med att vi haft en position, en maktposition, som andra yrkesgrupper inte har. Och då menar jag maktposition att om vi börjar strejka till exempel.. då kommer det ha väldigt snabba effekter på samhället. Alla är ju beroende av att sophämtning sköts. Och om vi sagt nej till någonting och satt oss ner och strejkat, då har vi ju fått effekt mer eller mindre på en gång!
David passar på att ge lite extra beröm till vissa sopgubbar som han inte nämner namnen på, men som han menar har varit extra bra på att hålla samman kollektivet.
Lyxstrejk?
När intervjun just skulle avslutas ville David prata om ordet ”lyxstrejk” och hur fel det är att säga så om sopgubbarnas kamper. Han ville hälsa till alla läsare att Stockholms Sopgubbar alltid strejkat eller hotat om strejk för att få behålla sina villkor, och att det inte varit frågan om krav på högre löner.
– Det har från arbetsgivarhåll spridits lögner om att en sopgubbes lön snittar på 46 000 kronor och att arbetstiden ligger på 29 timmar. Snittlönen ligger på cirka 32 800 kronor.
När det gäller arbetstiden ska arbetet enligt arbetsmiljölagen ta 40 timmar. – Att vi sedan väljer att åka ut 05:00, att vi drar fler kärl i taget, springer mellan ställena, och inte tar lunch, etcetera, gör att vi kan komma ner i arbetstid.
Lätt jobb?
I vintras när det var snökaos, när skolor stängde och folk inte kom till jobbet var gubbarna ute och körde och hämtade in alla sopor som vanligt. De är ute i alla väder, året om, på alla röda dagar. När sopor pressas ner i bilens gap så kan det spruta ut bajsblöjor, blodiga tamponger, ruttet kött, fluglarver, sur mjölk och mycket annat som man inte vill ha på sig. Folk har skurit sig och till och med fått nålstick. När det hänt har gubbarna dragit isär påsar för att försöka få reda på vad det är som man skadat sig på. Dom som stuckit sig på gamla sprutor har fått bege sig till vårdcentralen, tagit prover, och hållit tummarna att det inte är något farligt som Hepatit C eller HIV.
– Folk tar oss för givet, ingen märker att vi finns, förutom när vi inte kommer! Därför är det så jävla oförskämt när folk kallar oss lyxstrejkare!
Redaktionen tackar David för intervjun och önskar lycka till med allt i framtiden.
Skrivet av Johannes
Fler intervjuer? Lyssna på ”Snack med Janne från Stockholms sopgubbar” från den 20 augusti