I många länder har 8:e mars avpolitiserats helt, männen köper på sin höjd lite choklad till sina fruar. Jättesnällt visserligen – men det får mig att tänka på sossarna och första maj.
Socialdemokraterna säger att de står på vår sida (läs: älskar oss) samtidigt som de inget hellre vill än att sätta oss på plats. Men jag vill inte vara ihop med någon som misshandlar mig, sedan ger mig choklad och efteråt säger jag jag tjock. Det för fan en misshandelsrelation. Precis som relationen mellan arbete och kapital.
<b>Sossarna och LO kan lägga ner</b> sitt hedersvåld mot arbetarklassen, för det klarar vi oss utmärkt utan. På arbetsplatser runt om i Sverige reser sig människor, de är inga politiker eller avlönade fackpampar. Det är sådana som du och jag. Vi som sliter på golvet och gör vårt bästa för att få det att gå runt. Så länge vi har varandras styrka, kan ingen krossa oss. Makten ligger hos oss – från och med nu klarar vi oss utan deras representantskap. Vi måste ta över våra arbetsplatser och få makt över våra egna liv.
Och om sossarna och facket är elaka kvinnomisshandlare, vad är då inte borgarna? De säljer ju för guds skull allt som kommer i deras väg och mer därtill. De lägger ålderdomshemmet och förskolan på entreprenad. Låter min och mina kamraters ryggar gå av för skrattretande pisslöner. Men miljardvinsten – den åker raka vägen till skatteparadis!
<b>Internationella kvinnodagen</b> är kvinnornas dag, rättare sagt arbetarkvinnornas. Jag tänker inte bara på de stora kvinnorna som har varit historiskt viktiga individer för arbetarrörelsen. Jag tänker på oss som faktiskt arbetar idag, vi som får det här samhället att gå runt rent generellt. Vi som både ska agera socionom och morsa åt våra pojkvänner och samtidigt stå i något vårdhem och bli trakasserade av våra chefer. På en arbetskamrat som fick gå ner i tjänst till 50% för att kunna ta hand om sin sjuka mamma. Jag tänker på de som tar hand om barnen, inte bara sina egna. Det är vi som bär upp det här landet och jag tycker synd om samhället/männen den dagen vi säger att det får vara nog. Att hit men inte längre! För den dagen måste komma ifall vi själva inte ska ligga och ruttna på ett av Caremas vanvårdboenden själva.
Det är idag vi ska höras och väsnas och ingen medelklasskäring har tolkningsföreträde. En ensam kvinna är bara en slav, men tusen systrar kan ställa krav! Låt inte de liberala parasiterna passera, vi ska inte tillåta dem att göra 8:e mars till en allmän protestdag. Internationella kvinnodagen står för friheten och socialism och vi kan konstatera i år, precis som varje år, att kvinnokamp är klasskamp!
Linda