Torsdag den 15 september fortsatte regering på den inslagna arbetarfientliga vägen. En ny utredning har som mål att hjälpa arbetsköpare som vill göra sig av med sina anställda.
Den borgerliga regeringen utlovade redan i samband med det senaste valet, att den hade som målsättning att underlätta för arbetsköparna att genomföra uppsägningar på våra arbetsplatser. Därför har regeringen tillsatt en utredning som ska föreslå hur dagens regler kan ändras så att det både blir enklare och billigare att säga upp anställda.
Utredningen som beräknas vara klar om ett år, skall ledas av Jonas Malmberg, professor i civilrätt, med inriktning på arbetsrätt, vid Uppsala universitet. Huvudfokus för utredningen skall ligga på hur arbetsköparens kostnader skall kunna minskas vid tvister med facket om huruvida det finns saklig grund för uppsägning eller ej.
I dag är situationen sådan att om en tvist kring en uppsägning uppstår är arbetsköparen skyldig att fortsätta att betala lön tills tvisten är avgjord. I vissa fall om t ex tvisten går till arbetsdomstolen kan processen dra ut på tiden och ta upp till ett år eller mer.
Detta faktum att man som uppsagd faktiskt har rätt till lön tills tvisten avgjorts, ses av regeringen som något som underlättar och möjliggör för oss arbetare att ta strid för våra rättigheter även om det blir en lång process. Nu vill man ytterligare avväpna fackföreningarna och i slutändan trampa på oss arbetare och på detta sätt försöka knäcka vår kampmoral. Naturligtvis är detta ytterligare ett steg i ledet för att arbetsköparna helt godtyckligt skall kunna göra sig av med arbetare som i deras tycke är obekväma. På sikt hoppas regeringen att färre arbetare skall stå upp för sina rättigheter om de ekonomiska förutsättningarna förändras.
Från fackligt håll har det ifrågasatts vad den uppsagde ska leva på tills tvisten är avgjord. Den som är beredd att söka annat arbete kan få A-kassa, men det innebär också att arbetsgivaren då blir av med den uppsagde, även om uppsägningen saknar saklig grund.
När regeringen ständigt riktar sina slipade svärd mot våra strupar, räcker det inte med ett ifrågasättande från våra fackliga organisationer. Om vi skall kunna vända denna utveckling måste vi sätta hårt mot hårt och visa att man inte jävlas med arbetarklassen.