Erik från Förbundet ger oss en personlig inblick i hur arbetare kan behandlas inom restaurangbraschen.
Jag satt på arbetsförmedlingen vid Sveavägen och letade efter arbete. Jag var nyutbildad kock och hade ett arbete på tre kvällar i veckan på en a la carte-restaurang, men behövde få fler timmar för att få ekonomin att gå ihop. Jag såg att bemanningsföretaget RestaurangAssistans sökte kockar;
”RestaurangAssistans är i dag den största leverantören av rekryterings och bemanningstjänster inom hotell och restaurang i Sverige. Vi erbjuder lång erfarenhet och hög kunskapsnivå inom personaluthyrning, rekrytering, konsultering och entreprenader.
På vår ständigt växande meritlista finns kunder som Guide Rouge-krogar, guldkantade galor, såväl som rikstäckande hotell- och företagsrestaurangkedjor, konferensanläggningar, kursgårdar, cateringföretag, skolor och daghem.
Alla är för oss lika viktiga, för att Era gäster är Våra gäster.”
Jag skickade iväg ett email, och några dagar senare ringde telefonen. Kunde jag komma ner till kontoret på Scheelegatan för en arbetsintervju?
Under intervjun förklarade dom att jag nog kunde platsa i deras glada gäng, och att dom skulle höra av sig. Jag blev även rekommenderad att gå med i HRF, hotell och restaurangfacket och att dom minsann var medlemmar av SHR, Sveriges Hotell & Restaurangföretagare. Efter några dagar blev jag uppringd och blev erbjuden att hoppa in på ett arbete på en lunchrestaurang, visserligen inte som kock men väl som restaurangbiträde. Eftersom jag verkligen behövde arbete tackade jag glatt ja till erbjudandet.
Jag började dagen efter, mitt arbete bestod av att plocka in varor, fixa frukostbuffé, göra salladsbuffé och diska. Något jag var väldigt bra på eftersom det var det som jag arbetat med innan jag vidareutbildade mig till kock. Men utöver arbetsuppgifterna var det en bra arbetsplats, det var trevligt folk och avslappnad stämning. Mina arbetskamrater i köket var fast anställda av den enkla anledningen att dom hade arbetat så pass länge på företaget att dom var anställda innan den flexibla arbetsmarknaden uppfanns.
Dagarna gick och vi arbetade på, jag fortsatte att arbeta på mitt andra arbete eftersom jag trots allt hade en förhoppning att få mer timmar på a la carté restaurangen och få arbeta med det jag var utbildad till. För mina arbetskamrater var det helt ok att jag gick iväg lite tidigare när det behövdes.
Jag pratade med RestaurangAssistans och nämnde att jag inte ville jobba som köksbiträde men ingenting hände. Samtidigt satt jag i lite av en rävsax eftersom jag fick många timmar på en bra arbetsplats. Då kanske man får ta att diska och hacka tomater och gurka dagarna långa? Det hela skulle dock lösa sig på ett oväntat sätt.
Jag hade jobbat för RestaurangAssistans i ungefär två månader när min tjej blev kallad till Huddinge sjukhus. Hon var gravid och skulle på ultraljud och eftersom jag dessutom skulle arbeta på mitt andra jobb på kvällen, tänkte jag att det bästa skulle vara att ta ledigt hela dagen. Eftersom jag var ung och naiv tänkte jag att det enklaste måste vara att säga till mina arbetskamrater på lunchrestaurangen att jag skulle vilja vara ledig, vilket jag gjorde. Det var inga problem för kökschefen, han skulle ringa till RestaurangAssistans och be dom ta in en ny för den aktuella dagen.
Dagen för ultraljudet kom, glada i hågen satt jag och min tjej på pendeln ut till Huddinge för att för första gången få se våran lilla tjej. Eftersom jag tillhör den gamla skolan stängde jag noga av min mobiltelefon under sjukhusbesöket. När vi stod på perrongen och väntade på pendeln för att ta oss hem slog jag på mobiltelefonen.
Jag svär vid gud, först trodde jag att jag blivit utsatt för en hotkampanj av någon form av organiserad brottslighet innan jag förstod att det bara var min arbetsgivare som fullständigt spammat min inkorg. Över 40 meddelanden hade dom lyckats få iväg på några timmar, det kan inte ha blivit mycket nätpoker nere på kontoret den morgonen. Jag orkade inte lyssna/ läsa igenom alla men poängen var att jag skulle ringa dom.
Eftersom de uppenbarligen sökte mig ringde jag upp, snäll som jag är. Jag blev uppläxad. Jag måste ju vara helt dum i huvudet som inte förstod att jag inte fick prata om min anställning eller arbetstider med mina arbetskamrater ute på lunchrestaurangen. Jag fick under samtalets gång även reda på att det skrivits något form av avtal mellan lunchrestaurangen och RestaurangAssistans om mina arbetstider och hur länge jag skulle arbeta där, osv detta utan att jag informerats. Samtalet slutade med att jag fick sparken över telefon.
Vid det laget var jag bara glad att slippa ifrån hela grejen, men det skulle visa sig att RestaurangAssistans är ett långsint företag.
Nästa påminnelse från RestaurangAssistans kom från skatteverket. Riktigt hur det gick till vet jag inte, men med deklarationen kom mitt livs största restskatt och detta efter mindre än två månaders anställning. Vid det laget arbetade jag på en fullsatt uteservering med att grilla burgare så jag hade varken tid eller lust att gräva i restskatten. Utan jag betalade och bestämde mig för att glömma hela skiten.
Tiden gick, jag blev farsa och fortsatte arbeta på olika restauranger. Efter ett par år skulle jag ta ut föräldraledighet och för att försäkringskassan skulle kunna beräkna min sgi, sjukpenningsgrundande inkomst, ombads jag att samla ihop alla mina arbetsgivarintyg. Detta inkluderade också min tid från RestaurangAssistans.
Jag ringde och pratade med en trevlig tjej nere på kontoret, absolut det var inga problem att skicka ett intyg som skulle funka för Försäkringskassan. Men när jag sade mitt personnummer och hon fick upp min sida över min anställning lät hon plötsligt bekymrad.
Hon bad att få återkomma.
Ett par dagar senare damp det ner ett kuvert i hallen från RestaurangAssistans. Dom hade lagt ner mycket kärlek på mitt arbetsgivarintyg. Istället för att kryssa i någon av dom förtryckta rutorna över olika anställningsformer hade dom gjort en egen ruta med kulspetspenna i marginalen; timmanställd extra vid behov. Och för att ingen skulle missa poängen hade de även skrivit; Avskedad på grund av ogiltig frånvaro.
Erik