Vild strejk i Umeå

Vid elvatiden på fredagen gick arbetarna på Volvo hem. Facket bekräftar att det fanns störningar i produktionen under dagen.

Anledningen till konflikten ska vara det uppsagda VAT-avtalet som bland annat reglerar variabel arbetstid. Avtalet sades upp utav metallklubben sedan företaget gjort klart för facket att man ville använda inhyrd personal ifrån bemanningsföretag.

– Det finns personal som är visstidsanställda på Volvo till slutet av augusti. Sedan ska dom övergå till bemanningsföretag, säger en Volvomedarbetare till SVT.

Facket kan inte bekräfta att personal har lämnat arbetet, men bekräftar störningarna i produktionen.

– Det har gått trögt i produktionen i dag, det är mitt intryck. Jag bedömer det som att det inte ens är halva den normala produktionstakten, säger Erik Pettersson i Metalls klubbstyrelse på Volvo till SVT.

Media rapporterar:

http://www.vk.se/650964/vild-strejk-pa-volvo
http://www.vk.se/651093/30-tal-i-vild-strejk
http://svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/vild-strejk-pa-volvo-lastvagnar
http://www.folkbladet.nu/312533/vild-strejk-pa-volvo
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5153778

Förbundets framtidskonferens i Uppsala

12-13 maj höll Förbundet Arbetarsolidaritet sin första framtidskonferens. Förbundet har funnits sedan 2009 och efter tre år är det nu dags att ytterligare flytta fram positionerna. Under två dagar i Uppsala diskuterades förbundets framtidsfrågor, bland annat hur vi ska fokusera förbundets verksamhet, bevaka konflikter, men också vad vi kan göra för att attrahera fler kvinnor till förbundet.

Lördagsmorgonen började med drop in-frukost för långväga medlemmar. Därefter startade det första av lördagens fyra diskussionsblock. I mindre grupper och sedan i helgrupp diskuterades under första dagen bland annat förbundets kärnverksamhet – självständig arbetsplatskamp och Stridsfonden – men också medlemsstrategier och rekrytering, mötesrutiner, propaganda, och hur vi själva kan kämpa på våra egna arbetsplatser.

Många bra diskussioner hölls och alla närvarande medlemmar bidrog med många synpunkter. För några nya medlemmar var detta det första tillfället de träffade personer utanför lokalgrupperna. Det var därför extra roligt att träffa och lära känna dem. Bland de viktigaste diskussionerna under dagen var propagandans utformning och hur vi ska bredda rekryteringen och ta hand om nya medlemmar.

Efter en ambitiös men rolig och givande dag, var det framåt sjutiden dags för mat och dryck. Därefter fortsatte kvällen med umgänge och fler diskussioner på en av Uppsalas pubar.

Sedan starten 2009 har förbundet genomfört en hel del som vi är stolta över. Stöd har utbetalats till en rad kämpande arbetarkollektiv och många goda kontakter har knutits. Lokalklubbar har startats på flera orter runt om i landet och genom ihärdigt arbete av förbundets medlemmar har en ansenlig summa samlats in till Stridsfonden, till dags dato 154 484 kronor. Propaganda har spridits till tusentals arbetare. Vi har bland annat också stöttat de hårt utnyttjade bärplockarna i Särna med praktisk solidaritet, vilket innebar vår största insamling och stödinsats hittills med över 30 000 kronor.

Samtidigt har antalet öppna konflikter sedan dess har legat på en historiskt låg nivå. Två-årsperioden 2010 och 2011 var tillsammans de två konfliktfattigaste åren så långt tillbaka som Medlingsinstitutets statistik sträcker dig, det vill säga från 1965. Det kan jämföras med snittet på över hundra vilda strejker per år under 1970- och 80-talen. I Europa har dock senaste åren varit allt annat än lugna och kampen mellan de rika och arbetarklassen har skärpts. Förbundet tänker vara redo när det brakar loss även i Sverige, och fram till dess göra vårt bästa för att sprida idéerna om självständig arbetsplatskamp, det vill säga kamp utanför fackets och partiers kontroll. Vi tänker också göra vårt bästa för att stödja sådan kamp ekonomiskt genom Stridsfonden. (För närvarande finns det strax över 90 000 kronor i fonden.)

Under söndagen sammanfattades lördagens många diskussioner och huvudpunkterna som framförts sammanfattades till ett kort diskussionsdokument från konferensen.

Förbundet är nöjt med en bra konferens och blickar nu framåt. Tendenser på ökat motstånd på arbetsplatserna kan skönjas och nya medlemmar droppar hela tiden in i förbundet. Är du en knegare som fått nog, välkommen med i kampen du också!

Arbetarsolidaritet är bättre än LAS

Det finns många som skriker sig hesa om förbud i mot bemanningsföretag och en återställning av lagen om anställningsskydd och jag brukar vara en utav dem. Men denna debatt lägger tyvärr en stor skugga över ett problem som är större än lagar, dåliga avtal och fackliga ledningar.

För visst är det dåligt att man inte bara försämrat anställningsskyddet på det företaget man arbetar på som inhyrd utan helt förintat den. Visst är det illa att man i avtalsrörelsen byter förbättringar på ett område mot försämringar på ett annat så att man bara flyttar runt våra positioner i stället för att flytta fram dem. Och visst är det hemskt att läsa om lokala fackklubbar som förhandlar bort grundläggande fackliga principer så som turordnings regler eller det fackliga löftet. Men det finns ett större mer grundläggande problem.

Att arbetsgivarna alltid har använt en ”söndra och härska”-strategi är inget nytt men alltid lika effektivt. Över allt på jorden så splittras vi och försvagas av att fokus läggs på vilka partier vi röstar på eller tillhör, vilken religion vi har eller inte har, färgen på vår hud, vilket fotbollslag vi hejar på, vilken förort vi älskar, vilket språk vi talar eller vilken kultur vi kommer ifrån. Detta är skillnader som finns och som inte skall förnekas men det finns något som förenar oss också. Något som genom kollektiva erfarenheter och praktisk handling kan bli en grund att bygga en styrka större än någon arbetsgivare äger. Kunskapen om att vi är arbetare och har gemensamma intressen. Oavsett ifall min arbetskamrat röstar på Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet. Oavsett i fall hon är inhyrd eller fastanställd och oavsett i fall hon född i Sverige eller i Irak så gör det lika ont i hennes handleder när maskinernas vibrationer gör sönder hennes händer.

Vi bör fokusera på det som enar oss istället för på det som splittrar oss på arbetsplatsen och genom gemensam handling bygga kollektiva erfarenheter. Så att en enskild arbetare på arbetsplatsen blir lika stark och säker som alla arbetskamrater är tillsammans. Det är viktigare än lagar någonsin har varit eller kommer att bli. Att vi inte lär oss det innan vi lär oss lagarna är ett stort problem.

Visst är det svårare att kämpa fackligt med försämrad arbetsrätt och bemanningsföretagen är ett problem men runt om i världen så finns det arbetare som måste riskera sina liv och sin frihet för att organisera sig med sina arbetskamrater för att flytta fram deras positioner. Liksom de svenska arbetare som har gått före oss så vi kan fortsätta gå. Om de kan så kan även vi.

För när ett angrepp på en arbetare är ett angrepp på alla arbetare så spelar det ingen roll i fall vi är timanställda inhyrda eller fastanställda. För då har alla samma anställningsskydd ett anställningsskydd som är tusen gånger säkrare en vad en tillsvidareanställning med vår bristfälliga lagstiftning någonsin har varit eller kan bli. Så, gärna en förstärkt arbetsrätt men först en rejäl arbetarsolidaritet!

Per, metallarbetare

Läkerolarbetarna demonstrerade i Stockholm

Torsdag 17 maj demonstrerade Läkerolarbetarna från Gävle i Stockholm. Kravet: att produktionen ska stanna kvar i Gävle och inte flyttas till låglönelandet Slovakien.

Runt 200 personer, varav cirka fyrtio arbetare från fabriken i Gävle, samlades på Sergels torg i Stockholm för att protestera mot Cloettas planerade nedläggning av den anrika fabriken i Gävle.
– Det är otroligt smärtsamt att en fabrik som går bra lägger ner för att de vill ha större vinst. Men vi kommer inte att ge oss utan fajt. Och vårt krav är att Läkerolfabriken stannar kvar här, sa fackordförande Wellington Ikuobase i sitt tal.

Wellington Ikubase menade att företaget fått 110 miljoner i skatterabbatt och statligt stöd för att lägga produktionen i Slovakien.

Mario Izquirdo, huvudskyddsombud på fabriken, var ironisk i sitt tal och såg det från riskkapitalets sida.
– Tack alla arbetare som ställt upp. Tack för att ni har ställt upp att jobba övertid, effektiviserat produktionen, stressat lite mer och slitit ut er. Så att vi kunde få lite mer vinster och fortsätta att montera ner samhället.

Efter fler tal från olika representanter och arrangören Välfärd utan vinst, tågade demonstrationen mot Nordic Capitals kontor vid Stureplan, under slagord som ”Vad vill vi ha? – Läkerolfabriken kvar” och ”Riskkapital – ge tillbaks det ni stal”.

Stöduttalande för Läkerolarbetarna

Vi vill härmed uttrycka vårt fulla stöd för Läkerol-arbetarna i Gävle som rakryggat protesterar mot Cloettas planer på att lägga ned fabriken och flytta produktionen.

Att stänga ned en fabrik som går med betydande vinst och ställa över hundra personer utan jobb är både skamligt och föraktfullt. Cloettas jakt på vinstmaximering, utan hänsyn till dess följder, visar ännu en gång på kapitalismens brutalitet. En brutalitet som aldrig får förbli obesvarad från arbetarklassens sida.

Vi uppmanar alla arbetarorganisationer att stödja kampen mot fabriksnedläggelsen och uttrycka solidaritet med de kämpande arbetarna i Gävle.

Stöddemonstration 17 maj kl 14.00 på Sergels torg i Stockholm

Förbundet Arbetarsolidaritet 2012-05-09