Svenskt Näringsliv krävde att anställningsskyddet och det fackliga inflytandet i småföretag skulle skrotas.
Som ni vet blev det inget nytt huvudavtal i det gamla ”Saltsjöbadsavtalets anda” och tur var nog det. När Svenskt Näringsliv nu publicerat sin kravlista för att ingå ett nytt avtal, vänder det sig i magen vid en genomläsning. Inte bara för att Svenskt Näringsliv visar sitt rätta tryne, utan kanske främst utav vetskapen om att fackpampar från både PTK och LO säger sig vara villiga att återuppta förhandlingarna.
Slopa anställningsskyddet i småföretag och ett undantag av fem personer vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Genom en sådan förändring skulle ägare av småföretag kunna bestämma vem som sägs upp utan facklig inblandning.
– Ja, det var syftet med förslaget, säger Jan Peter Duker, vice VD i Svenskt Näringsliv.
I Svenskt Näringsliv förslag till huvudavtal framgår att organisationen inte bara ville ändra kriterierna för urvalet vid uppsägningar. Man krävde också att anställningsskyddet och det fackliga inflytandet i småföretag skulle skrotas.
Det skulle ske genom flera åtgärder:
• En allmän regel om fem undantag vid uppsägningar. Småföretagare som tvingades skära ner personal skulle därmed helt självständigt kunna göra turordningslistan i merparten av fallen.
• Slopad rätt för fackliga ombudsmän att förhandla i lokala frågor på företag där det saknas fackklubb. I stället skulle personalen utse någon person som företrädare.
• Arbetsgivarna ville dessutom utreda om medbestämmandet skulle begränsas i småföretag, med hänvisning till EU där till exempel företag måste ha minst 50 anställda för att omfattas av direktivet om samråd.
Från Svenskt Näringsliv hoppas man nu istället på att få hjälp av den borgerliga regeringen med att slakta arbetsrätten. Här välkomnar man centerledaren Maud Olofssons utspel för antal dagar sedan med tillfredställelse. Då föreslog hon förändringar i Las med syftet att underlätta uppsägningar i småföretag. För Svenskt Näringslivs del har det ingen som helst betydelse om förändringen av arbetsrätten sker genom avtal eller lagstiftning.
För oss vanliga arbetare visar detta att vi måste föra vår kamp själva. Vi kan inte låta några pampar sitta och förhandla om den grundtrygghet som generationer av arbetare kämpat sig till. Av erfarenhet vet vi, att det är väldigt svårt att vinna tillbaka rättigheter, som en gång gått förlorade. Låt inte arbetsköpare och fackpampar diktera villkoren för ditt liv. Tillsammans, är det vi som skall styra skutan.