Fackliga strider i Finland

Utan nämnvärd uppmärksamhet i svensk media, har omfattande konflikter ägt rum i Finland med över 100 000 arbetare i strejk. Det är industri- och pappersfacken som stått för de största varslen men även Elektrikerna hade en egen tvistefråga som gjorde att man nästan samtidigt, i början av december, tog ut delar av sina medlemmar i punktstrejker. 

Inom pappersmasseindustrin har även tjänstemannasidan strejkat. Förhandlingar har pågått hela hösten men då parterna stått för långt ifrån varandra gällande framförallt löneökningarna så valde de respektive facken att ta till strejk. En stridsfråga har varit de 24 så kallade ”kiky-timmarna” , extra arbetstimmar, som arbetarna tidigare fått gå med på i det så kallade ”konkurrensavtalet”. Denna aspekt av striden kan jämföras exempelvis med de lönesänkningar/lönefrysningar som SAS-piloterna i Sverige gick med på för ett antal år sedan, och som sedan låg bakom deras lönekrav och strejk för att bli kompenserade för.  Dessa har det nu stridits för att få bort, utan att i gengäld få ”betala” för mycket för det i avtalen. 

Pappersindustriförbundet avslutade nyligen sin strejk sedan ett avtal slutits men inom den mekaniska  skogsindustrin har facket fortsatt förkasta medlarnas bud – och nu utökas strejken. Från att ha gällt sågar och fanerfabriker gäller den nu också snickeriindustrin och bioproduktindustrin. Den pågår i första skedet till 8 mars och ytterligare över 10 000 arbetare tas då ut i strejk.

Förbundet firade tioårsjubileum

Lördagen den 23 november firade Förbundet Arbetarsolidaritet sitt tioårsjubileum med en enklare tillställning i Västerås. Medlemmar och sympatisörer samt de inbjudna gästerna från 1970-talets Förbundet Arbetarmakt var på plats.


Det hela inleddes med en genomgång av Förbundet Arbetarsolidaritets historia från starten 2009 och det arbete man utfört och konflikter man stöttat arbetare i. Det konstaterades att cirka en halv miljon totalt samlats in i Stridsfonden och minnesbilder blandades med diskussioner om olika konflikter och läget för arbetarklassen det senaste decenniet.

Efter en bensträckare var det en gästföreläsning av Nisse Carlén från Förbundet Arbetarmakt, som dessutom hade med sig ett par kamrater från den tiden som hjälptes åt att svara på frågor som uppstod. Detta följdes av en middag och fest där diskussionerna och erfarenhetsutbyten kunde fortsätta.


Skål för de första tio åren! Arbetarklassen är tillbakapressad, och den öppna konfliktnivån på arbetsplatserna har under åren förbundet verkat varit förhållandevis låg. Samtidigt saknas det inte motsättningar och klassamhället har snarare brutaliserats, med allt större klyftor mellan den rika eliten och oss andra, mellan arbetare och tjänstemän, med osäkerhet och skiktningar inom klassen – och den officiella ”arbetarrörelsen” blir allt mer splittrad. Ingen kan peka några självklara vägar framåt, men för oss i förbundet råder inga tvivel om att den självständiga rörelsen och kampen från arbetarklassen är central. Och vi kommer fortsätta uppmärksamma och stödja denna!

Splittringen var en bra sak!

Ett flertal LO-förbund har i dagarna lämnat ”förhandlingarna” om revidering av LAS, sedan det visat sig att långtgående förändringar i anställningstryggheten gällande uppsägningar står på agendan. Detta är naturligtvis välkommet då det blir svårare för LO-ledningen att baxa hem ytterligare ett beställningsjobb från storkapitalet på arbetarklassens bekostnad, utan förbund som representerar hälften av dess medlemmar med sig.

Samtidigt blir det patetiskt att höra diverse fackliga representanter gå upp i falsett över vad denna ”maktförskjutning till arbetsköparnas fördel” skulle innebära – det frångås ju redan dagligen på våra arbetsplatser! Bråkiga arbetare sägs upp, köps ut och omplaceras, turordningar i LAS förhandlas bort lokalt – med fackets goda minne.

Naturligtvis ser vi inte lagar som ger arbetare skydd som något dåligt eller ens meningslösa. Men samtidigt måste vi komma ihåg att maktbalansen och förskjutningar i den samma först och främst är beroende av vad vi i arbetarklassen gör och inte gör! Med eller utan facket, i konflikter eller i vardagslunken. Kraxet om LAS, blir lika tomt och svagt som det om strejkrätten om vi inte står upp för, och utnyttjar rätten – alltid!

För att citera en tidigare krönika hos oss:
Arbetarsolidaritet är bättre än LAS!

Prisutdelning av Arbetare till Arbetare 2019

Idag delade Förbundet Arbetarsolidaritet ut priset Arbetare till Arbetare på ABF i Malmö. Priset gick till Skåne Factory Workers Section av SAC för deras arbete med att organisera migrantarbetare på skånska fabriker.

Motivering:
Arbetare till Arbetare 2019 tilldelas Skåne Factory Workers Section för sin kamp och organisering i ett utsatt läge som migrantarbetare.

Genom denna kamp har man dels lyft fram de tuffa villkor som präglar deras bransch i ljuset men även lyckats säkra sina anställningskontrakt och löner.

Arbetare till Arbetare 2019 – prisutdelning 7 december!

En gång per år delar Förbundet Arbetarsolidaritet ut priset Arbetare till Arbetare till någon eller några som på ett extraordinärt sätt bidragit till att arbetarklassen flyttat fram sina positioner, varit drivande under en konflikt eller på något sätt drabbats av arbetsköparnas eller statens repressiva handlingar.

Årets pris på 10 000 kr tilldelas Skåne Factory Workers Section vars representanter kommer att vara på plats för att ta emot priset och berätta om sin kamp och organisering. Efter detta kommer det att finnas utrymme för diskussion och frågor från publiken.

Välkommen!

När: 7 december kl. 16.00

Plats: ABF Malmö, Stora salen, Spånehusvägen 47

Medverkande: Förbundet Arbetarsolidaritet

Skåne Factory Workers Section (av Malmö LS-av SAC)

Arrangeras i samarbete med ABF Malmö

Facebookevent: https://facebook.com/events/1781863878612087/