•  

  • Sök på sidan


    Referat av tisdagens möte i serien ”Klasskampens historia"

    Kvällens möte, som var det andra av tre i mötesserien, var mycket intressant och uppskattat. Kjell Östberg inledde mötet, som samlade 20 deltagare, och tog vid där Håkan Blomqvist avslutade.

    Kjell började med att skissera 1920-talet, som var en period som karaktäriserades av tillbakagång, kris och splittringar inom arbetarrörelsen och vänstern. Under det tidiga 20-talet drogs Sverige in en kris som delvis var värre än den stora kris som följde i början på 30-talet efter Wallstreet-kraschen 1929. Massarbetslösheten bredde ut sig, och i vissa LO-förbund var den så hög som 60-70 procent.

    Arbetarklassen och -rörelsen mötte också en stark och välorganiserad klassfiende: Den svenska högern använde sig av organiserat strejkbryteri, ibland organiserat av bemanningsföretag specialiserade på just detta (ett sådant var Boytons Arbetsbyrå med bas i Stockholm). Man kämpade också på den politiska arenan: Arvid Lindmans högerregering (1928-30) genomdrev i nära samarbete med näringslivets intressen en antifacklig lag som förbjöd strejker under kollektivavtalsperioden, en lag som fortfarande finns kvar (numera inbakad i MBL). Mot detta anordnade för övrigt LO en endagsstrejk, och socialdemokraterna lovade sedan att ta bort lagen efter nästa valseger, något som dock inte efterlevdes…

    Under 1930-talets början var det återigen kris, och arbetslösheten låg på över 50% i många LO-förbund. Arbetsgivarna sade upp avtal och krävde lönesänkningar på 15-20%. Detta, och det organiserade strejkbryteriet, låg bakom våldsamma konfrontationer och statlig repression, vilket kulminerade i morden i Ådalen. Under den här perioden låg Sveriges strejkstatistik på en hög nivå i internationell jämförelse.

    Under 30-talet växte fackföreningarna, trots den svåra situationen, men också p.g.a. motståndet från arbetarna. Även tjänstemännen organiserar sig och bildar fackföreningar, vilket var en viktig orsak till att fascismen inte gick fram i större skala än vad som skedde. Deklasserade mellanskiktsgrupper hade ju varit en viktig bas för Hitlers nazister i Tyskland. I Sverige valde mellanskiktsgrupper en annan väg – den mot organisering och fackligt engagemang.

    1930-talet är också det årtionde då folkrörelserna växer fram på allvar. Vid sidan om den fackliga organisering, och hand i hand med denna, växer olika organisationer fram. Alltifrån PRO, den kooperativa rörelsen, HSB mm.

    Kjell Östberg uppehöll sig också mycket vid radikaliseringen av kvinnorna under samma årtionde. Kvinnornas organisering var central för framväxten av folkrörelserna. Efter en tillbakagång på 1920-talet efter rösträttens genomförande och den fortsatta utestängningen av kvinnor i parlamentet, växte kvinnorrörelsen på 1930-talet. Mycket p.g.a. den fackliga organiseringen: På många håll bildades kvinnliga fackföreningar för att försvara de kvinnliga arbetarnas intressen. Det handlade om kontorister, lärare och många andra grupper. ”Rätt till arbete” var en förenande paroll för denna rörelse. Rörelsen i form av de nya fackliga organisationerna, kvinnoförbund mm, lyckades effektivt bekämpa t.ex. en utredning om ett lagförslag som syftade till att förbjuda gifta kvinnors rätt till arbete. Sådana reaktionära krav hade också försvarare på ledande positioner i fackföreningsrörelsen: Män som ville att de som jobb fanns i första hand skulle gå till andra män. Mot sådana förslag drev kvinnorörelsen krav på att det skulle vara förbjudet för arbetsgivare att sparka gravida kvinnor.

    Kjell uppehöll sig också vid kvinnorörelsens organisationsformer. De kvinnliga fackföreningarna tog ett större socialt ansvar för sina ofta fattiga och underbetalda medlemmar än andra manliga fackföreningar. Kontoristernas fackförening hade exempelvis allt från matsalar, sportstuga, semesteranläggning, kvinnohus, äldreboende och begravningsplats på norra Skogskyrkogården. Sammanförandet av kvinnorna skapade också en systerskapskultur och gav upphov till ett radikaliserande feministiskt medvetande. Sammantaget fick vi bakgrunden till varför Sverige i jämförelse med andra länder fick en mer progressiv syn på kvinnor och jämlikhet under den här perioden, vilket på sitt sätt rustade för den kvinnorörelse som senare kunde ta vid på 1970-talet. Kvinnokampen har haft en avgörande betydelse i den svenska klasskampen, så även under mellankrigstiden.

    Kjell diskuterade också de utmärkande dragen i den politiska utvecklingen. Socialdemokraternas valseger 1932 var en viktig vändpunkt. Då kom (s) till makten på ett program som innebar ett brott med partiets passiva 1920-talspolitik. Nu stod partiet för en aktiv arbetslöshetspolitik, keynesianism, som skulle göra skillnad. Välfärdsstaten började byggas i små steg. Samtidigt gick politiken hand i hand med korporativism och viss avradikalisering. Socialiseringsutredningar lades på is och socialdemokratin sökte klassöverskridande lösningar, samarbetade med Bondeförbundet mm.
    Saltsjöbadsavtalet, som fick stå som symbolen för LO-ledarnas gemensamma intresse med arbetsgivarna att till varje pris undvika konflikter, var en annan sida av detta. Saltsjöbadsavtalet innebar också ett utvecklande av förhandlingsformer som till sin kärna syftade till att undvika konflikter.

    Kjell talade också om situationen efter andra världskriget, då välfärdsstaten fortsatte att byggas. Kjell pekade bl.a. på att de reformer som genomfördes, liksom utbyggnaden av den offentliga sektorn, inte skilde sig radikalt från politiken i andra väststater. Avradikaliseringen av socialdemokratin fortsatte också under perioden, och kröntes av ett allt närmare samarbete med det svenska näringslivet, institutionaliserat i den s.k. ”Harpsundsdemokratin” och, på arbetsmarknaden, extremt centralistiska ramavtal.

    Kjell Östberg avslutade sin föreläsning med att berätta om motståndet mot sprickorna i välfärdsbygget, bl.a. från Grupp 8, den vitala kvinnorörelse som växer fram i början på 1970-talet med utgångspunkt i arbetet och radikaliserad av de många vilda strejkerna. Städerskestrejken i Borlänge, och solidaritetsstrejkerna med denna, var exempel på sådana konflikter. Central var förstås gruvarbetarstrejken 1969, som också kommer att utgöra utgångspunkten för den sista föreläsningen i serien.

    Efter diskussionen följde flera frågor och synpunkter från deltagare, och sammantaget var det en mycket intressant diskussion. Den gav förhoppningsvis fortsatt mersmak! Varmt välkomna både ni som kom idag och ni som inte kom – nästa tisdag kl.18 på ABF!



    Namn:
    E-post:

    I Stridsfonden finns just nu: 93090 kr

      93%

    Totalt har 181965 kr inkommit sedan starten av fonden varav 88875 kr har delats ut.
    Det nuvarande målet är att fonden skall förfoga över 100000 kr. De 93090 kr som nu finns tillgängligt i fonden motsvarar ca. 93% av detta mål.

    Kalendarium

    Nya aktiviteter ?r under planering!