Centerpartist utpressar kommunalarbetare

Ett Centerpartistiskt kommunalråd vill att alla kommunalarbetares löner skall frysas för att rädda underskottet i kommunens ekonomi

Kommunalrådet och tillika Centerpartisten Elisabeth Peltola i Älmhult har i värsta utpressningsstil gjort ett utspel om att frysa de kommunanställdas löner för att rädda kommunens ekonomi.
Hon hänvisar givetvis till den svekuppgörelse som fackförbundet IF Metall gjort med arbetsgivarna. Elisabeth Peltola vill frysa lönerna på 2008 års nivå för att som hon säger, ”undvika att tvingas höja skatter eller att säga upp personal”. Att höja skatterna för att täcka kostnaderna är givetvis inget för Elisabeth Peltola då detta skulle betyda att även överklassen fick vara med och betala den småländska kommunens underskott.
Kommunals ordförande Ylva Thörn säger i ett pressmeddelande att några frysta löner aldrig kommer att accepteras.

Metall hugger industriarbetarna i ryggen

I ett pressmeddelande reagerar Malmö Industriarbetarsyndikat skarpt på IFMetalls lönesänkningsstrategi

Pressmeddelande: IFMetall hugger industriarbetarna i ryggen
Malmö industriarbetarsyndikat 3 mars 2009

Den 2 mars tecknade IFMetall ett permitteringsavtal som gör det möjligt att lokalt sänka lönerna 20 procent.
Malmö industriarbetarsyndikat av SAC – Syndikalisterna anser att permitteringsavtalet hugger industriarbetarna i ryggen. IF Metall och Teknikföretagen, Industri- och kemigruppen samt Metallgruppen tecknade den 2 mars ett permitteringsavtal som gör det möjligt att lokalt sänka lönerna 20 procent.

– Permitteringsavtalet som har tecknats går ut på att Teknikföretagarna får sänka industrilönerna med upp till 20 %. Den tid som dessa 20 % motsvarar i arbetstid skall arbetarna antingen tvingas att arbeta med 80 % av lönen eller tvingas in i på obetalda företagsutbildningar. Alltså kommer en industriarbetare i praktiken jobba 100 % men permitteringsavtalet kallar 20 % av tiden för utbildning. Samtidigt som Volvo vill höja bonusarna för de 250 högsta cheferna accepterar IF Metall en sänkning av alla industriarbetares löner. Industriarbetarna får betala kriskalaset. Därigenom har IF Metall förrått och huggit Sveriges industriarbetarna i ryggen, säger Dan Zylenski, ombud för fackföreningen Malmö industriarbetarsyndikat av SAC syndikalisterna.

Malmö industriarbetarsyndikat av SAC är en fackförening inom SAC syndikalisterna som organiserar medlemmar på verkstäder, fabriker och tryckerier .

Malmö industriarbetarsyndikat av SAC

Upprop mot huvudavtalet

Ordföranden i Pappers avdelning 86 Figeholm har dragit igång ett upprop mot LO:s förhandlingsdelegations förslag till nytt huvudavtal

För över ett år sedan gav LO-ledare sken av att samtalen om nytt huvudavtal skulle vara förutsättningslösa. Nu har förhandlingarna resulterat i rejäla nedköp. Hur kunde det bli så? Var förhandlingarna verkligen förutsättningslösa?
Det så kallade Industriavtalet har funnits i över tio år. Det innebär tydliga begränsningar av industrifackens frihet att förhandla och ta till stridsåtgärder. Nu föreslås liknande begränsningar i det nya huvudavtalet. Det kan vi inte acceptera. Den frihet vi har i dagsläget får inte minskas på någon punkt.
Det sätt som förhandlingarna sköts på visar den maktfullkomlighet som finns på hög nivå i facken. De sker i tysthet. Den lilla information som släpps efter gräsrötters påtryckningar är intetsägande, motsägelsefull eller i bästa fall rejält bristande. Ett intryck av att något ska säljas in infinner sig. Samtidigt som vi är mycket kritiska till det vill vi visa vårt stöd till de ledare som motsätter sig försämringar, bland andra Transports Clas Linder och SEF:s Stig Larsson.
Konflikträtten ska lämnas orörd, sägs det. Samtidigt föreslås konkreta begränsningar för hur tidigt sympatiåtgärder får användas. Dessutom kommer motparterna få ett inflytande, som nu på förhand är svårare att påvisa, över fackens konfliktåtgärder – det inflytande som huvudavtalsnämnden kommer att ge.
Att Svenskt Näringsliv gnäller om konfliktreglerna är inget att förvånas över. Tvärtom är den ideologiska klasskampen något att förvänta sig från dem. Tyvärr har Jan-Peter Duker inte rätt när han påstår att facken är väldigt starka. Den enorma medlemsflykten och skrämmande låga organisationsgraden bland unga har tryckt tillbaka oss.
Konflikten på salladsbaren i Göteborg, tio tusentals utnyttjade papperslösa, politiskt motiverade domstolsprocesser, öststatsmedborgare som tvingas till lönedumpning och det faktum att mäktiga organisationer inom Svenskt Näringsliv diskuterar lagstadgade minimilöner som alternativ till avtalade talar sitt tydliga språk.
Kapitalets klasskamp sker på bred front och ger bra resultat. I det läget slarvar fackliga ledare bort viktiga landvinningar som tidigare generationer fått kämpa sig till.
Det kan bli svårare att motivera medlemskap i organisationer där ledargarnityret avvecklar istället för att utvecklar våra rättigheter.
Flera av dagens höga fackliga ledare lever mentalt kvar i det samförstånd som inte längre finns. Oavsett vad dessa tycker om hög organisationsgrad hos både lönearbetare och arbetskraftköpare är det inget vi ska förvänta oss att hela Svenskt Näringsliv kommer att arbeta för. Den ekonomiska garantin till en icke-medlem i Laval-processen borde vara en väckarklocka.
Nu när samförståndet är slut sedan årtionden är det inte bara bra utan nödvändigt att diskutera fackliga mål och ideologi. Ett absolut minimikrav och självklar utgångspunkt är att facken aldrig ska begränsa sina egna rättigheter. Det är det förräderiet vi nu bevittnar som måste stoppas. Facken ska vara kamporganisationer, inte stötdämpare mellan medlemmar och kapitalets organisationer i förhandlingar. Vi uppmanar till kamp mot huvudavtalet.

Undertecknade kräver följande av de fackliga förhandlarna:

1) Att konflikträtten inte försämras på något sätt

2) Att de fackliga organisationerna fritt ska avgöra om konfliktåtgärders omfattning och användning utan motparternas medverkan

3) Att LO-kollektivet och eventuellt andra fackliga organisationer behåller makten över avtalsgränserna istället för att dela den med sina motparter

4) Att krav nr 1-3 inte ska vara förhandlingsbara

5) Att LO-förbundens medlemmar ska få tycka till om avtalet innan det undertecknas.

Nej till lönesänkningarna!

SEKO Klubb 119 i Stockholm rasar mot IFMetalls uppgörelse om framtida lönesänkningar

SEKO Klubb 119 som organiserar bl a förare, konduktörer och underhållspersonal i Stockholms tunnelbana och på lokala banorna fick reda med bestörtning om överenskommelse mellan IF Metall och Teknikföretagen om att lösningen på den ekonomiska krisen är att arbetarna ska sänka sina löner med 20%!

SEKO Klubb 119 tycker att denna kris är inte arbetarnas. Denna kris är kapitalets som vill öka ytterligare sina vinster. De vill suga ut oss ytterligare. I dag många år efter att arbetarklassen lyckats genomföra 8 timmars arbetsdag, 8 timmar vila och 8 timmar fritid kommer kapitalet och vill att vi ska återkomma till medeltiden, dvs att vi ska jobba när patronerna har jobb och vi ska stanna hemma när de har inte det. Kapitalismen attackerar arbetarklassen, vi som producerar allt i samhället och vi kan inte bara sitta och titta på.

SEKO Klubb 119 vill istället att kapitalet ska betala krisen som de själva, kapitalisterna, skapade. Vi måste ha högre lön och bättre anställningsvillkor istället. Vi kapitulerar inte! Vi är skyldiga detta våra förfäder och våra barn att försvara våra rättigheter, att vi ska stå enade mot alla försök från kapitalet att våra rättigheter ska inskränkas.

Vi uppmanar alla fackliga organisationer att protestera mot detta.

Styrelsen för SEKO Klubb 119

Måleriföretag fortfarande i blockad

Andrés Måleri i Uppsala är sedan tre år tillbaka försatt i blockad av Målarettan eftersom de konsekvent vägrar att teckna eller tillämpa gällande kollektivavtal

Företaget har ett trettiotal anställda och en omsättning runt 20 miljoner kronor om året. På somrarna fördubblas näst intill antalet anställda då företaget systematiskt utnyttjar visstidsanställningar.
VD:n André Andersson tillhör sekten Livets ord där han är områdesledare och ansvarar för allt utåtriktat arbete i stadsdelen Gränby. Företaget startade 1994 då Gud sade åt André att starta ett måleriföretag. Sedan dess driver han företaget i enlighet med kristen etik och moral. En stor del av företagets anställda är även de medlemmar i den religiösa sekten.