Avtalsrörelsen: Avgörande närmar sig för industrin

Avtalsförhandlingarna inom industrin fortsatte under fredagen med de så kallade partsgemensamma överläggningarna. Enligt IF Metall och GS står parterna långt ifrån varandra i lönefrågan, medan Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg ser en möjlighet att komma överens om avtal.

Efter år av höga vinster för företagen men låga löneökningar för arbetarna har Industriförbunden sagt nej till de opartiska ordförandenas, Opo:s, slutliga hemställan på 2,6 procent på 13 månader. Under fredagen skedde så kallade partsgemensamma överläggningar där samtliga parter träffades tillsammans med Opo.

IF Metalls ordförande Stefan Lövén har tidigare talat om ”pay-back time” efter flera dåliga löneavtal de senaste åren.
-Löneökningarna har varit väldigt låga. Nu, när läget är bättre, måste vi upp till vanliga nivåer, säger Stefan Löfvén till Aftonbladet.

IF Metall slöt 2 mars 2009 ett uppmärksammat ”krisavtal” som resulterade i över 200 lokala avtal om sänkt arbetstid och lön tecknades. Avtalet var ett svek mot den grundläggande fackliga idén, det fackliga löftet, ”att aldrig någonsin arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra”.

Efter massiv kritik och fortsatta megavinster för företagen inklusive miljonregn över dess direktörer, är nu Stefan Lövén och IF Metall närmast tvungna att agera för att återfå en gnutta respekt.

<b>IF Metall och GS långt ifrån arbetsköparna i lönefrågan</b>
Både IF Metall och GS är långt ifrån arbetsköparna när det gäller lönerna, men ett avgörande närmar sig. På torsdag i nästa vecka är IF Metalls avtalsråd, som består av 170 ledamöter från arbetsplatser runt om i landet och har en rådgivande funktion till förbundsstyrelsen, kallat till Stockholm, skriver Dagens Arbete.
För Pappers ser situationen annorlunda ut. Den stora stötestenen där sägs vara frågan om premien för avtalspensionen. Men en konflikt verkar mindre trolig.
– Det finns ett visst hopp att nå fram till avtal under fredliga former, säger Pappers ordförande Jan-Henrik Sandberg.

Arbetsköparna i Svenskt Näringsliv, som vant sig vid walk-over segrar, är aggressivt arroganta och dess vice vd uttalar sig om ”ett ovanligt stort fackligt avstånd till verkligheten”. Fackens krav har vidare ”ingen som helst koppling till de bedömningar alla ekonomer är överens om”, och man ”måste ha bindel för ögonen” för att komma till fackens slutsatser.

Arbetsköparorganisationen vice verkställande direktör fortsätter sedan med att rada upp siffror över löneökningar och BNP-prognoser. Siffrorna tar ingen hänsyn till inflationen vilket gör dem fullständigt värdelösa. Samtidigt anklagar han facket för ohederlig argumentation.

<b>Finanspressen motsäger Svenskt Näringsliv</b>
Fakta däremot är att arbetsköparna lägger beslag på lejonparten av produktionsökningarna varje år. Men detta är såklart som det ska vara enligt arbetsköparna. Då maximeras deras vinster.

Läsare av affärstidningen Dagens Industri får en annan bild än den Svenskt Näringsliv vill ge, att löneökningarna måste vara minimala då ekonomin nu kommer sakta in. Tidningen har i en artikel prydd med rubriken ”Tunga bankchefer: Ingen lågkonjunktur i sikte” låtit intervjua John Abrahamson som är corporate finance-chef på SEB Enskilda, och Jan Amethier som är corporate finance-chef på Handelsbanken. Ingen av dessa ser någon lågkonjunktur, även om de såklart kan ha fel.
-När det gäller börsnoteringar och affärer på aktiemarknaden är det väldigt lugnt. Men annars är det hög aktivitet. Det beror väl på att nordiska företag är i bra skick. Vi har mycket att göra. Vi har riktigt kul, säger John Abrahamson.
-Om man inte hade läst tidningen eller tittat på tv, så hade vi inte känt av att det är någon kris, fortsätter han.

Oavsett vilket finns det tvärtemot vad propagandaorganisationen Svenskt Näringsliv vill ge sken av olika analyser av den ekonomiska situationen. Kanske tror de på riktigt att högre vinster för företagen och mer till de rika är bra för alla. Otvivelaktigt är dock att höga vinster är bra för dem. Varför vi däremot ska betala deras kalas och deras kris med vårt svett, är inte lika lätt att förstå.

LO-ekonomerna och många med dem menar att den skakiga ekonomin är en efterfrågekris som beror på för låga löneökningar, där låga löner gjort att det inte finns tillräckligt med köpkraft i ekonomin. Vad inga av dem däremot vill kännas vid är att det system som kallas kapitalismen alltid skapar sina egna kriser och att dessa blir allt svårare att lösa inom systemet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *