Underbetalda arbetare utnyttjas vid flera statliga byggprojekt

LO:s undersökning av stockholmsprojekten Citybanan och Norra Länken och Citytunneln i Malmö visar att billig utländsk arbetskraft med otrygga arbetsvillkor utnyttjas i dessa stora statliga byggprojekt.

I sin rapport ”När arbetskraftskostnaderna pressar priserna” visar LO, att bakom fasaden av så kallade huvudentreprenörer döljer sig en lång rad, ofta utländska, underentreprenörer. Dessa möjliggör att priserna pressas på utfört arbete, då de rekryterar sin arbetskraft via bemanningsföretag. Detta får till följd att de som utför arbetet tvingas göra detta till ett betydligt lägre pris och med avsevärt sämre och otryggare arbetsvillkor än om de anställts utifrån svenska villkor.

Enligt LO:s undersökning hävdas bland annat att 45 procent av arbetskraften i de tre ovan nämnda byggprojekten är skatte- och eller avgiftsskyldiga i annat land än Sverige. De flesta kommer från Polen via polska och irländska bemanningsföretag. Problemet här handlar som i alla andra fall där bemanningsföretag används, om att man dumpar lönekostnader och tvingar arbetare att slava under orimliga arbetsförhållanden. Arbetarna från bemanningsföretagen tjänar mellan 20 och 45 procent lägre än andra anställda som utför samma arbete.

För att förbättra villkoren för de utländska arbetarna och jämna ut konkurrensvillkoren föreslår LO fem åtgärder i en artikel i Dagens Arbete, ändra Lex Laval, lagstifta om att det skall finnas en rättslig företrädare för utländska tjänsteföretag, lagstifta om krav på registrering av arbets- och anställningsvillkor, vid offentlig upphandling skall arbetsvillkor motsvara kollektivavtalen, och gör huvudentreprenören ansvarig för alla underliggande entreprenörer.

Dessa åtgärder är väl alla rimliga, Lex Laval bör ju rivas i bitar omgående då den förhindrar facket att ta strid för svenska kollektivavtal på en arbetsplats där det redan finns ett utländskt avtal, som i de allra flesta fall är mycket sämre än de svenska kollektivavtalen.
Självklart skall det gå att kontrollera om anställnings- och arbetsvillkor efterlevs. Det behöver också finnas en rättslig företrädare, för som situationen är idag på många arbetsplatser finns det överhuvudtaget ingen egentlig motpart att förhandla med och ställa krav till. Vidare borde det vara en självklarhet att offentliga medel inte skall kunna bidra till lönedumpning.

Men om LO, och framför allt, arbetarklassen, vill sätta stopp för dessa företeelser i allmänhet och bemanningsfrågan i synnerhet, måste vi visa att vi menar allvar. Då håller det inte att vi i arbetarklassen lämnar över ansvaret till pampväldet inom LO. De har i denna avtalsrörelse visat vad de går för. Mycket prat om att ta i med hårdhandskarna gällande dessa frågor, men av detta blev det inget. Vi är många runt om i landet, på olika arbetsplatser som är förbannade och som nu inser att de enda som verkligen kan ställa krav och förändra, är vi själva. Dags att ta till kamp och visa sann arbetarsolidaritet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *